Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tidsresa i första och andra klass

Ur "Det svarta vattnet" på Intiman.Foto: EMMALISA PAULY
Ur "Det svarta vattnet".Foto: EMMALISA PAULY
Ur "Det svarta vattnet".Foto: EMMALISA PAULY

"Det svarta vattnet" tar upp svårigheten att lämna sin socialgrupp.

Sara Berg ser en föreställning om det förutbestämda livet.

Om ”Det svarta vattnet” på Malmös Intiman är en avskalad pjäs rent materiellt, så är den desto mer svulstig när det gäller dialogen. Historien kretsar kring en natt vid en utomhuspool, dit en skara ungdomar olovligen tagit sig för att bada. Vissa känner varandra från början, andra skapar tillfälliga relationer som kommer att göra avtryck långt in i framtiden. Tjugo år senare möts de igen.

Ingen säger sin egen replik

De åtta skådespelarna hoppar i tid och rum, mellan karaktärer och situationer, utan att någonsin lämna scenen. Nästan ingen säger sin egen replik, utan de turas om att agera berättarröst, där den det för tillfället handlar om får stå för kroppsspråket.

Jag tycker mycket om det greppet, även om det bitvis blir lite rörigt. Men när jag efter ett tag slutar försöka hålla reda på vem som för tillfället är vem, och vem som egentligen gjorde vad, och börjar fokusera på gruppen, lossnar det. Det blir ju dessutom ofta så här, när flera människor ska förmedla en gemensam upplevelse, alla pratar växelvis och sällan helt kronologiskt.

Det handlar om klass

Föreställningen är en översättning av den tyska dramatikern Roland Schimmelpfennigs ”Das schwarze Wasser” och handlar mycket om klass. När gruppen ses som tonåringar är alla sorglösa och förenade av situationen, men det visar sig att deras liv är mer förutbestämda än de anar. Ungdomsromansens söta Leyla (Magdalena Eshaya) blir kassörska trots allt.

 

LÄS MER – Roland Schimmelpfennigs Vintersolstånd på Dramaten

 

Kostymen är inte särskilt avancerad, utan hade kunnat utgöras av skådespelarnas helt vanliga vardagskläder. Dekoren är nästan obefintlig och består i princip enbart av stora, vita ark där nyckelord antecknas med spritpenna i en hast. Också detta är effektfullt och låter oss fokusera på blickar, ansiktsrörelser och tonlägen.

Nu låter det som om detta är en oerhört pretentiös pjäs, men så är det verkligen inte. Ibland är det fyllehumor, ibland skämt på dialekt (snyggt av Jasser Hetait). Men den grundläggande tesen är givetvis mer seriös än så: hur gärna vi än vill tro på framgångssagor, så är det förbannat svårt att lämna sin socialgrupp.

 

Teater

Det svarta vattnet

Av Roland Schimmelpfennig

Regi Martin Rosengardten

Översättning Ulf Peter Hallberg

Intiman, Malmö

Speltid 1.5 t.

 

 

 

Sara Berg är kritiker på Expressens kultursida.

 

LÄS MER - Gunilla Brodrej: Det slår mig vilken bra musikal det här är