Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Thalia till Lindy

Lindy Larsson Foto: Tomas Leprince
Årets Thaliapristagare är skådespelaren Lindy Larsson. Theresa Benér träffade pristagaren för ett samtal om hans passion för dans, drama och sång, men även om rampfeber och blyghet.

FAKTA

UTBILDAD I BARÇA
•  Född 1975 i Småland, uppväxt i Småland och Norrland: ”Jag kommer från resandefolket, vi flyttade 25 gånger under min skoltid.”
•  Har gått ett år på Balettakademien i Göteborg, sång- och dansutbildning i Barcelona, Teaterhögskolan i Stockholm.
•  Medverkat på bland annat Stockholms stadsteater, Uppsala stadsteater, Moderna dansteatern och Malmö stadsteater. Dansteater med bland andra Birgitta Egerbladh och Kajsa Giertz.
•  Aktuell i Molières Don Juan på Regionteatern i Växjö.
•  All we need is love får nypremiär på Intiman i Malmö till våren.

Egentligen ska teaterpubliken vara tacksam för att scenkonstnären Lindy Larsson faktiskt är fruktansvärt blyg och ständigt drabbas av uppriktiga tvivel på sig själv.
– Kanske är jag Sveriges sämste skådespelare, är en replik han ofta säger till sig själv – ett par timmar innan han ska in på scen.
Visst är hans tvivel neurotiskt och går över så snart han står inför publik. Men i själva motståndet och ifrågasättandet ligger fröet till en kreativitet som gör att Lindy Larsson på allvar utforskar sina rollgestalter.
Årets Thaliapris får 35-årige Lindy Larsson för att han i två uppsättningar på Malmö stadsteater, Kajsa Giertz dansteater Carmen och Ronny Danielssons/
Klas Abrahamssons dokumentära homosex-collage All we need is love, så självständigt formulerat sina rollfigurer genom dans, drama och sång.
– Jag har alltid älskat att uttrycka mig konstnärligt på de tre sätten. Förut kände jag det nästan som en nackdel att jag var så splittrad. Tills jag på riktigt började med dansteatern. Då gick det ihop. Nu är jag stolt över det, säger Lindy.
I uppsättningarna på Intiman var Lindy Larsson oavbrutet norm- och könsöverskridande. Han var en sensuellt kvinnlig och tragisk Carmen men också en stram, självgod machotoreador som Escamillo. I All we need is love var han bland annat en utstött homosexuell irakisk invandrare och glamorös dragqueen i platåskor och plymer.
Rollbytena gick fort, ändå föll han aldrig tillbaka på enkla klichéer. Har han då ett medvetet sätt att arbeta mot teaterns
stereotyper?
– Jag älskar att arbeta med normbrytande på scen och skulle önska att jag hade en agenda, var mera medveten. Men det är ju en sådan lek när man får på sig peruk, klackar och en kjol. Det skapar mycket associationer, jag blir inspirerad av det. Att ta den irakiske mannens röst var också att arbeta med något utanför sig själv. Även i klichéerna finns mycket att leka med, jobba med, kommentera eller ställa sig emot.

Engagemanget vid Malmö stadsteater förra spelåret innebar också att Lindy Larsson gav sig in i diametralt olika typer av arbetsprocesser:
– Kajsa Giertz repetitionsprocesser är alltid roliga, det är så högt i tak. Man börjar inte med text, utan kanske med en apelsin eller cigarr som rullas in på golvet. Ta på dig ett par klackskor och se vad som händer i din kropp. Det är fullt av fria associationer med Kajsa, väldigt lekfullt. Men det kan också vara svårt när man ska överge leken och fixera en form.
Ronny Danielsson hade Lindy Larsson inte arbetat med förr:
– Han är precis tvärtom mot Kajsa, han är supertydlig. Det var också jätteskönt. Jag kommer alltid till en punkt där jag tvivlar starkt på att jag har gjort rätt val. Men han var fast besluten att det var rätt. Det gav ett skönt självförtroende på scen. Det var spännande att arbeta med Ronny, han utforskade också ett slags dansteaterform.

En särskild drivkraft för Lindy Larsson blev hans engagemang för de roller och teman som skulle gestaltas:
– Båda projekten berörde mig så personligt, med frågor om utanförskap och homosexualitet. Jag tillhör resandefolket, min mamma är mycket engagerad i det. Jag är uppväxt med det utanförskapet och den musiken.
– Carmen var så mycket som min mamma är. Därför var det viktigt för mig att inte ställa ut personerna. På genrepet av Carmen skrattade folk när hon dog, med kniven i hjärtat. Jag blev vansinnig! Vi kan inte skratta åt den romska kvinnan på scenen när hon dör. Så vi jobbade på det. Det var viktigt för mig.
På ett annat sätt tillägnade sig Lindy Larsson den irakiske homosexuelle mannen, som blev till ett gripande porträtt i All we need is love. Trots att rollen hade en autentisk förebild fick han omforma den:
– Jag var rädd för att folk inte skulle ta historien på allvar när jag bröt på arabiska. Jag ville att det skulle vara på riktigt, så man inte bara skulle höra det som en invandrarkille. Det var nog bra att det låg ett motstånd i det, att jag absolut inte ville larva mig med det. Jag var tvungen att göra det till något eget.
En väg till detta allvar var en arabisk hymn, som Lindy Larsson själv förde in i föreställningen. Han gjorde också starkt intryck när han sjöng en romsk sång, som fångade ensamhet och smärta.

Musiken och dansen är absolut väsentliga för Lindy Larssons skapande. Han har gått på Balettakademien (vars musikallinje han avskydde eftersom den lärde ut ett okonstnärligt sökande efter perfektion) och fördjupat sig i sång och flamenco under ett år i Barcelona. Han älskar att arbeta med regissörer och koreografer som Birgitta Egerbladh, Kajsa Giertz och Dorte Olesen, där kroppen får ge nycklar till det konstnärliga uttrycket:
– Det är så roligt att jobba genom kroppen, att inte bara vara uppe i analys och intellekt. Det ger så mycket att hålla på i ett kaos som inte är formulerat.
I detta kroppsliga spel övervinner Lindy Larsson också sin motsträviga blyghet och kan utvidga sig själv:
– Ja, det som är den största drivkraften är den här leken. Leken att vara någon annan än mig själv. Det är nog det roligaste.

Theresa Benér
kultur@kvp.se

Fotnot. Lindy Larsson tar emot sitt Thaliapris vid kvällens föreställning av Ingvar på Malmö stadsteater, Hipp.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!