Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Synade sömmar

I ATELJÉEN. Ann Makander hade tröttnat på sin marina period, när hon "av en slump kom över en filt". Foto: Peggy Eklöf, 29 Media (ur filmen presentationsvideo Ann Makander, Picknick)

På ytan: Ann Makander inspireras av gamla filtar och går loss på mönster och linjer. Synar sömmar. Därunder: en hel värld. Full av minnen, associationer och känslor, unik för var och en som sjunker in i den.

FAKTA

Tomelilla konsthall, till 12/10

"Picknick" heter utställningen, ett 50-tal verk, på Tomelilla konsthall. Större delen är vinylmålningar i olika storlekar, oftast kvadratiska, men ett par etsningar och ett antal gicléer har också fått plats. I mitten tronar en hög med filtar i en plexiglaslåda, en på övre plan och en på nedre plan, och liksom bossar över resten.

Det var en slump att det blev filtar. Makander hade lite tröttnat på sin marina period, under vilken hon botaniserade bland fiskar, sand, tång och inte minst havets föränderliga yta, när hon av en slump kom över en filt. Ledd av den, som snart blev flera, flyttade hon upp på strandkanten och dukade upp.

Det är klara färger, raka linjer och enkelhet som styr. Över de grafiskt rena filtarna sprider hon ut plockepinn, memory-brickor, mönstrade tallrikar, servetter, ett par muggar, några nyfikna insekter. Ibland får filten ensam råda: över det hela en lekfullhet som osökt leder tankarna till filmen om Krakel Spektakel (som just haft biopremiär). Lek, spel, ledighet, vila, trygghet, fantasi, frihet... Vad som helst kan liksom hända på en Makander-filt. Och vänder man på den, viker den en aning, eller tittar närmare på varje litet handsytt stygn så ser det annorlunda ut och föder nya tankar. Liksom om man vrider på perspektiven och släpper in ett hörn av en - såklart - väldigt blå himmel, eller grönt gräs. En utblick av skimrande öppenhet och spännande, abstrakta, färgrika möjligheter tvingar sig på, trots det synbart klara, raka och enkla.

Mariekex och hav

Mariekex, saft, sommar, berghäll och hav, 30 centimeter bort: det är mitt eget undermedvetnas starkaste picknickminne. Tillsammans med en känsla som inte är nostalgi, men något annat som är svår att beskriva men här enkel att känna, framför till exempel den stora "Frukost i det gröna" med sin omsorgsfulla, men ändå liksom förströdda dukning. Här kommer fiskarna tillbaka, i tallriksmotiven. Eller framför den mindre "Hummelsurr", där tre humlor djärvt bryter randigheten. Eller titelmålningen "Picknick", där en av Memoryspelets brickor, en fjäril, liksom har letat sig ut från filtens trygga hem och upp i himlen.

På ytan: några vanliga stygn på en filt. Därunder: sammantråcklandet av ett då, ett nu och ett sen. På lek, men på allvar.