Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Söka asyl i egen stad?

Helena Mechlaoui.

Den för­­­­­­­­­­­­­följda kvinnan i Rosengård uppfyller alla Migrationsverkets krav, menar Anna Ekström - apropå SVT:s Agenda i söndags.

I söndagens Agenda på SVT visades ett reportage om en kvinna i Malmö. Hon lever under mordhot på grund av att hon är judinna. I inslaget intervjuas även några män på gatan i Rosengård där kvinnan bor. De skrattar och säger att de "jävla judarna" mördar små barn - kameran hindrar inte deras frispråkighet.

Kvinnan är, som bekant, inte den enda som är utsatt för anti­­­semitisk förföljelse i den staden.

Detta har nu pågått alldeles för länge. Man pratar och pratar - och pratar lite till. Den en­sidiga förföljelsen beskrivs okunnigt, fegt eller lögnaktigt som "spänningar mellan ­grupper".

 

I debatten som följde på Agendas reportage kunde historie­läraren Helena Mechlaoui oemotsagd påstå att arabiska invandrares antisemitism beror på Israel. Hon har fel rent faktiskt, men jag ska inte gå in på det. Idéhistoriska utläggningar är i sammanhanget mindre viktiga än grundläggande rättigheter och resolut handling.

Åsiktsfriheten är en viktig rättighet. Ingen svensk ska behöva ta ställning mot Israel för att slippa rasförföljelse. Rasister som hotar svenskar med arabisk bakgrund kan inte heller skylla på något arablands existens eller politik. Den ursäkten brukar vi dock inte få höra. Antisemitismen är den enda rasism som förklaras på detta felaktiga och underliga vis.

 

Ändå tar den mordhotade kvinnan inför kameran oombedd avstånd ifrån Israels premiär­minister - som om detta krävdes av henne. Reaktionen är inte förvånande. Från flera håll hörs mer eller mindre tydliga krav på ställningstagande mot "Israels politik": ett luddigt uttryck som även kan betyda "Israels existens" eller "Israels judiska befolkning". Likaså känner sig personer som uppmärksammar antisemitism ofta skyldiga att lägga till ett "men självklart får man kritisera Israel" - som om Israelkritiken inte vore något självklart och oerhört vanligt.

Att rätten till liv och säkerhet inte får villkoras av politiska åsikter eller etnisk tillhörighet framgår bland annat av Migrationsverkets regler. Den som utsätts för sådan utpressning har rätt att söka asyl.

 

Kvinnan i Rosengård uppfyller kraven. Hon har "välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse" på grund av "ras" och eventuellt "religiös eller politisk uppfattning". "Förföljelsen kan", skriver Migrationsverket, "komma från hemlandets myndigheter. Det kan också vara så att myndigheterna inte kan eller vill ge skydd mot förföljelse från enskilda personer eller grupper." I Malmö gäller villkor nummer två. Varken staten eller kommunen har kunnat skydda de malmöitiska judarna.

För att få asyl krävs vidare att flyktingen "löper risk att straffas med döden" eller "känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp". Det senare kriteriet torde gälla många svenska judar.

Svenska medborgare ska inte behöva fly till andra länder. Däremot är vi i ett läge då staten behöver hjälpa medborgare att fly inom landet. Kvinnan i Agendas reportage vill lämna sitt hem, även om hon - förstås - inte vill bli tvingad till det. Men hon har inte råd att flytta, så hon stannar i Malmö trots swastikor, skällsord och dödsskräck.

 

Nu, om inte förr, borde det vara självklart att malmöitiska judar får flyktingassistans, och det med det snaraste - innan det händer något värre. Det vore en för demokratin nödvändig anpassning till nutida förhållanden. Judar behöver inte längre fly hit från Polen, utan från en del av vårt eget land.

Sedan, när staten och kommunen bevisat att Malmö inte längre är en zon där rasförföljelser tillåts förekomma, kan internflyktingarna återvända.

 

Anna Ekström

kultur@kvp.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!