Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Se landskapet

BORGHOLMSFYND. En trevlig överraskning - Barbro Danielsons "Mot sundet": "en av ganska få kvinnor som här återfinns. Landskapsmåleri var eller är tydligen en ganska manlig genre..." Danielson (1923-2009) signerade sina verka BMD.
Foto: Artos Film
fläskigt groteskt. Frestande fräckt och - diskret! I Per B Sundbergs barocka glas- och keramikverk.
INGET BYGGLOV. Storsvenskeriets häcklare Peter Johansson ville bygga en triumfbåge i illande orange, utanför Kalmar Konstmuseum.
trivsamt. Varken Borgholm eller Kalmar, utan Trollhättan, i Jenny Granlunds krusidulliga kåkar i "Husesyn". Puttrig småstads- och småmaktstid!

...men missa inte hur samtida konstnärer går i clinch med Erik Dahlberghs storvulna nationalism.

Nina Lekander om två rika och vagt besläktade utställningar i Kalmar.

KONST

LANDSKAP och

SUECIA CONTEMPORARE

Kalmar konstmuseum

Till 24/8 respektive 19/10

Sven Ljungbergs blomkålsfält.
Foto: Foto: Artos Film
De mer konservativt lagda konstälskarna i östra Småland och på Öland har grumsat en del över konstmuseets många konceptuella och internationella utställningar - var är våra kära gamlingar som Per Ekström, Albert Theodor Gellerstedt och Siffran Södergren? Lugn, bara lugn, de finns kvar. Museichefen Bengt Olof Johansson har på sistone listigt blandat den permanenta samlingens gamla godingar med nytt och krytt. Förra sommaren var det porträttmåleri, nu är det landskapens tur - stadigt rotade i 1800-talets friluftsmåleri.

Rokoko och amorft snusk av Per B Sundberg.
Den första tavla som möter redan i trappan är ett storslaget verk av Nils Kreuger som jag aldrig sett i verkligheten förut: inga hästar den här gången, utan en färgstark regnbåge som tar andan ur en med sin kraftfullhet. Sedan följer andra stora mer eller mindre nationalromantiska herrar, som Prins Eugen, Per Ekström, Oscar Hullgren och Gottfrid Kallstenius - några av dem ljusmässigt lite knepigt hängda där i trapphuset. Dessa följs av ett gäng yngre och nu levande konstnärer, bland annat en skittråkig datoranimation av norske Rolf Aamot som jag inte fattar vad den har här att göra.


Men sen är man uppe i tryggheten igen och allsköns framför allt oljor mot lustigt tomteröda väggar. Som ett härligt blomkålsland av Sven Ljungberg, inte från Småland utan Italien, och typiskt nog befolkat av arbetande kroppar. Här hänger också en bedårande liten bild av ovan nämnda Södergren, "Från Hulterstad", och naturligtvis ett par oljor av den legendariske Axel Kargel, flankerade av en trevlig överraskning: "Mot sundet" av Barbro Danielson. En konstnär som jag pinsamt nog inte visste fanns, men som enligt katalogen var Borgholmsbekant med och djupt influerad av den 27 år äldre Kargel. Och en av ganska få kvinnor som här återfinns. Landskapsmåleri var eller är tydligen en ganska manlig genre, dessutom inte så förekommande i nutidskonsten.


Gravyr av Erik Dahlbergh.
Tydligaste undantag i det här fallet är konstnärskollektivet Kultivators "deltagararkitektoniska" skulptur, en modell av något slags jordkällare som finns i Dyestad på Öland, med ambitionen att "vidareutveckla kunskap som relaterar till livet på landsbygden".

"Suecia contemporare" baseras på Erik Dahlberghs bokprojekt "Suecia Antiqua et Hodierna" - 353 gravyrer över "Det forna och nuvarande Sverige" Curatorn Pontus Raud har bjudit in tio konstnärer för att gå i dialog med dessa bilder från 1665-1703, själva den barocka stormaktstiden.

En av dem är närmast självklar: Dalarnas och svensksvenskhetens stora häcklare Peter Johansson, som dock inte fick byggnadslov för den skrytsamma portal eller triumfbåge i illande orange som han hade tänkt uppföra vid ingången till Stadsparken utanför museet. Synd, men lite kul samtidigt - särskilt med tanke på att man på utställningen kan begrunda och beundra street art-konstnären Victor Marx fantastiska svartbyggen för hemlösa under Liljeholmsbron, de som fick honom utslängd från Mejan 2009. Marx är även en av de drivande bakom det alternativa kulturhuset Cyklopen i Högdalen. Hjältemodig snubbe.

Raud själv bidrar med några lika vackra som fiffiga uppdateringar av Dahlberghs Stockholmsbilder. Glas- och keramikkonstnären Per B Sundberg visar fläskigt groteska, burleska och i sanning barocka arbeten där rokokofigurer paras med abstrakt och lätt amorft snusk. Perversiteter från sin bästa sida, i en frestande blandning av fräckhet och diskretion. Tyvärr kan man inte säga detsamma om verken av en annan "skandalkonstnär", Makode Linde, hans grejer är bara alltför mycket ... tja, Makode Linde.

Tacka vet jag Jenny Granlunds krusidulliga kåkar i tusch och akvarell, och kanske blyerts - de ger en tankar om en småputtrig småstads- och småmaktstid. Vilket känns trivsammare än den storvulna nationalism som bör ha präglat Erik Dahlbergh - inte bara konstnär, utan även krigsråd och fältmarskalk.