Retroliberalen om illröd musikhistoria

I maj i Malmö.
Foto: Roger Johansson

Som retroliberal - det vill säga "gammalliberal" - är det inte alltid  jag förstår mig på den reellt existerande kulturbärande vänstern.

Det finns dock yttringar som jag sympatiserar med: intresset för Bert Brecht hör dit, intresset för Hans Eislers musik likaså. Bägge är aktuella just nu, dels genom Teaterhögskolan i Malmö och dess genomarbetade uppsättning av Brechts "Kommunens dagar", dels för att blåsorkestern i Lund, Röda kapellet, har kommit med en bok om sina första 40 år. Ofta står Eislers musik på notställen.

"Röda kapellet - Blåsorkester med hjärtat till vänster" är lokal musikhistoria när den är som bäst, en Baedeker till orkesterns ursprung och väg framåt, en väg som inte gått direkt rakt eller ens beträtts i fast marschtakt.

Det är ett alltid mycket civiliserat, kaotiskt och sympatiskt gäng som bär upp Röda kapellet.

En av initiativtagarna var för övrigt tågentusiasten och Piraten-kännaren Gunnar Sandin.

Även om orkestern bara spelar för olika rödgröna konstellationer verkar det inte finnas nån direkt beröringsskräck åt mitt håll. Själv blev jag en gång erbjuden att hoppa in och slå på stora trumman, men jag kunde inte just där och då. Så möjligen finns det även utrymme i krisläge för rotlösa retroliberaler.

Alla hatar ju inte liberaler 365 dagar om året, bara 1 maj.

Det enda jag saknar i boken är en bifogad cd-skiva, men desto större plus för Andrzej Ploskis akvarellstudier av de enskilda musikerna.

Sakprosa

"RÖDA KAPELLET

- blåsorkester med hjärtat till vänster"

Red. Bengt Hall

Arkiv förlag