Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Poesifilmfestival i Babylon

Marie Silkeberg
Per Bergström rapporterar från poesifilmfestivalen i Berlin.
Sammanförandet av konstarter kan öppna nya perspektiv på vardera konstform, eller söka drömmen om allkonstverket.
Den alltför sällan uppmärksammade genren poesifilm lyckas ofta på ett utmärkt sätt med det förra. Att fånga kortfilmens frihet i det narrativa samt fokusera, lyfta fram och göra en närläsning av poesin.
Vartannat år arrangeras i Berlin poesifilmfestivalen Zebra. Tidigare i den här månaden (14/10–17/10) anordnades den för tionde året och femte gången.
Fyra dagar av filmvisning, uppläsningar och samtal i den anrika biograf Babylons tre salonger.
I festivalens tävlingsdel tävlade i år 26 filmer utvalda av 900 inskickade bidrag från 71 länder; vitt differentierade typer av filmer. Filmer gjorda i samarbete mellan regissör och poet, eller filmer animerade eller filmade i förhållande till en äldre dikt, som den prisbelönta Anna Blume av bulgariska Vessela Dantcheva som animerats utifrån Kurt Schwitters klassiska dikt med samma namn. Eller när engelske Adrew Steggali använder sig av Shakespeares sonett 126 för att fånga två homosexuella irakiska flyktingars förutbestämda öde och bemötande i England.

Från Sverige tävlade Marie Silkeberg och Fredrik Arsæus Nauckhoff med Ödeläggelse IV Stockholm–Gaza där Silkberg och Nauckhoff på ett lika subtil som starkt och gripande sätt lyckas föra samman bildspråk och ljudbild med läsning av den på svenska aktuelle poeten Ghayath Almadhouns dikt We om Gazakriget.
Malmöbekanta islänningen Eirkur Örn Norddahl fick ett hedersomnämnande för sin kollagefilm till sin lipogramdikt Höpöhöpö Böks, en hommage till poeten Christian Bök och bokstaven Ö.
Även Tomas Tranströmers poesi närvarar när amerikanske Martin Earle fångar Schubertiana genom att omforma New York till ett svävande universum och ett mjukt böljande landskap till ett värmande täcke.

Filmerna drabbar och värmer, roar och oroar. När bilderna och orden går i symbios uppstår ett sär-eget samspel mellan text, ljud och bild som gör genren specifik och unikt. Kanske finns det de som nu tror att poesifilm är en ny företeelse.
På Zebra motbevisas de med en programpunkt med poesifilmer från stumfilmstiden där D.W. Griffith redan 1910 tolkade Charles Kingsley, Walt Whitmans Mannahatta får ligga till grund för en film och Germain Dulac lyckades 1927 utveckla Charles Baudelaires sex rader i L’invitation au voyage till en ack så känslodramatisk 35-minuters film. Genren fascinerade redan då.

Per Bergström
kultur@kvp.se

Per Bergström är bl a grundare av Rámus förlag och litteraturbaren Stanza i Malmö samt redaktör för den Malmöbaserade tidskriften Pequod.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!