Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Platt fall på kyrkgolvet

DANSA TILL DÖDS. Ogifta och gravida prinsessan Kirsten har sårat kungens "heder"... Här Sonja Lindblom. Foto: ILKKA HÄIKIÖ Foto: Ilkka Häikiö

Kasta om två bokstäver i namnet Kirsten och du får "kristen".

Eftersom Teater Sagohusets föreställning "Kirsten - rätten att välja sitt eget liv" också spelas i en kyrka, och av skådespelare i klädsel av vagt medeltida snitt, är intrycket av moralitet komplett.

KIRSTEN - RÄTTEN ATT VÄLJA SITT EGET LIV

Av Kaj Nissen

Översättning: Ann-Mari Seeberg

Bearbetning och regissör: Margareta Larson

Teater Sagohuset, Caroli kyrka, Malmö

 Att detta är ett skådespel med tydligt ärende, ett moraliskt budskap, behöver en heller egentligen inte ens se pjäsen för att förstå: programhäftet är en eldskrift mot hederskultur och förvägrandet av rätten att själv välja.

Texthäftet berättar om mänskliga rättigheter ur ett historiskt perspektiv, om situationen i dagens Sverige där tusentals unga människor (framför allt flickor) begränsas i sina liv. Det tas tydligt avstånd från en missriktad tolerans som inte ställer sig på individens sida utan låter begränsande sedvänjor leva vidare. Personer som arbetar mot hederskultur uttalar sig, och vi påminns om några av dess offer - Pela, Fadime...

Berättelsen på scen är en saga om kungens syster och hennes "olovliga" graviditet. Dramat inte minst dansas fram. Det är lagom mycket action på gång och musiken - fint sammansatt av Kirsti Öibakken Pedersen, från medel- till samtid - är medryckande.

Frågan är vad sagan om Kirsten och hennes tolv danspartners egentligen har att tillföra förståelsen om dagens hedersproblematik.

Programhäftet riktar sig uttryckligen mot dem som förnekar denna problematik; en kan tänka på de inomfeministiska strider som utspelats om användandet av termen hederskultur. Även om jag känner sympati för ärendet ser jag dock något förmätet och märkligt i hur den konkreta bild av som visas anknyter till övervunnen "kristen" och västlig historia, medan den aktuella hederskultur som pekas ut i programhäftet entydigt kopplas ihop med invandring: "Mångfald och tolerans är bra, men bör vi tolerera en hederskultur som inskränker kvinnors och barns rättigheter?"

Om "Kirsten" är ett försök att motverka ett "vi" och "dom"-tänkande - från majoritetssamhällets håll, i fråga om hedersrelaterat våld - så misslyckas detta gruvligt. I stället befästs en sådan attityd.

 

RÄTTELSE: I recension av Teater Sagohuset pjäs "Kirsten" fick Kirsti Öibakken Pedersen hela äran av musiken ("Platt fall på kyrkogolvet"). Men det är fel: Äran delas med Annika Jessen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!