Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Paul Auster ger mig ro, lust och glädje

SKROVLIG KÖR. "...vad det än må vara... så saknar du det." Paul Auster med en cigarett.

När jag var ett barn.

En promenad i sen november eller tidig december, brukar återkomma till mej. En sådan ro. En lycka en glädje, trygghet. Minnet som ett filtrerat ljus.

Det var skyltsöndag i Landskrona och vi gick i den höga klara luften, Löpargatan, Svaneholmsgatan. Tidigare hade vi besökt Domus parkeringstak, och Tempos parkeringstak, ett litet tivoli, idrottsföreningar och saftglögg.

En lång promenad, värme i kylan, för längesen och kalla fötter, men inte jättekalla. Bara jag och pappa. En skön promenad från stan till Borstahusen och jag minns inga detaljer, bara att det var så långt så långt, ta aldrig slut, minns jag, du lustfyllda rokänsla, tillhörighet, stanna!

Jag minns ett skimmer och ett lugn, en värme från magen och runt. Att vara hemma.

Nu är jag medelålders, och runt omkring snurrar världen och ibland går det så fort. Ibland vill jag tillbaka till livet i det filtrerade ljuset.

Jag läser Paul Auster. Paul Auster ger mej ro, lust och glädje.

När jag var ett barn på 70-talet.

Det var svåra bilresor, svårt att hitta, snö på vägarna ibland, vallar, motorvägen som en vallad bana och det kunde vara långa bussresor till flygplatsen. Långa köer till incheckningen.

Det kunde vara en kall rädsla, som något slutgiltigt, när jag steg ombord på planet. Men alltid lust. Alltid spänning. Alltid lycka och förväntan. Alltid ett draperi att gå igenom, in till röken och drinkarna, de fallna änglarnas skrovliga kör. När jag var ett barn på 70-talet.

Jag läser Paul Auster.

Paul Auster och jag tycker inte att det var bättre förr. Vi kan till och med tycka att människor som kategoriskt anser att allt var bättre förr är enfaldiga.

Men jag läser Paul Auster när han skriver till mej, till sej själv, i "Vinterdagbok":

"Världen mår förmodligen bättre nu med alla sina militanta rökförbudslagar, men någonting har också gått förlorat, och vad detta något än må vara (en känsla av sorglöshet? tolerans mot mänsklig svaghet? feststämning? frånvaro av puritansk ångest?) så saknar du det."

 

Av Jonas Bergh

kulturen@kvp.se