Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

På deckarpromenad i 40-talsstaden Malmö

Set Mattsson skriver deckare i historisk deckarmiljö. Foto: Lasse Svensson

Åren är 1946-47, och 2013. På samma gång. Nyckelordet är dubbelt: som i dubbla tider, dubbla händelser, dubbla tankar. Det som hände då, det händer också i dag.

Deckarförfattaren Set Mattsson, 57, och jag möts vid den gamla ingången till Malmö centralstation. Hit anländer de italienska gästarbetarna i ”Svekets offer”, Mattssons andra historiska Malmödeckare – för att jobba på Kockums som låg nere till höger i vårt blickfång.

Cirka 200 meter härifrån ligger ännu järnvägsstationen Malmö Västra. I den nya boken saktar tåget från Ystad med gnisslande hjul in vid perrongen. En militär som avvikit från regementet stiger av. Han har pistolen i uniformsfickan.

Väljer Set Mattsson medvetet att dubbelskriva, hans polisromaner skildrar Malmö strax efter andra världskriget och får samtidigt läsaren att tänka på aktuella händelser som förekommit i media?

– Från början tänkte jag inte på det men nu letar jag efter historiska händelser som har paralleller till vår tid.

– Nyårskravallerna 1946 på Södergatan har många likheter med händelserna i Husby. Yngste deltagaren var 8, enligt tidningarna. Det spekulerades i orsakerna. Spontana eller organiserade? Polisen anklagades för övervåld.

– Skildringen av illegal abortverksamhet bygger på en händelse i Malmö. I andra delar av världen dör kvinnor – 80 000 per år – fortfarande i illegala aborter.

Malmö C. Ingången från kanalen. Foto: Foto: Lasse Svensson – I somras togs kinesiska gästarbetare emot i Göteborg precis som på Kockums för över 60 år sen. Då protesterade svenskarna mot att italienarna stal deras jobb. Men det stämde inte – det var brist på arbetskraft. Kockums kallades för ”sista resursen”, den som inte lyckats få något annat jobb kunde alltid jobba där.

 

Set Mattssons ”Ondskans pris" (2011) och nu ”Svekets offer” (Historiska media) utgår från polishuset vid Davidshallstorg. Där finns kriminalöverkonstapel Douglas Palm på andra våningen, och innan paret Palm flyttade till Östra Stallmästaregatan bodde han och hustrun Anna på andra sidan torget.

– Tänk bort bilarna, då var det torghandel – och Davidshallstorg ser likadant ut i dag. En av Malmös bäst bevarade platser. Vid tiden för böckerna var polishuset ganska nytt, det invigdes 1934.

– På tredje våningen fanns bostäder för polisaspiranter. De unga poliserna ingick i den beredskapsstyrka som sattes in vid nyårskravallerna. Och det fanns faktiskt också en kvinnlig polisfotograf som var aktiv vid tiden för mina böcker.

 

En del av Malmö som inte känns igen från Mattssons böcker är stadsdelen Väster. Ingen restaurang Süd med sågspån på golvet, öl och biljardspel på Västergatan, inga hotell Örnen och Garni. Hyregatan 5, där ett knivmord sker, är en ödetomt:

– Nu har husen rustats upp, fått fina, dyra lägenheter. Då var det fattigt. Trånga, mörka gränder. Sjömän sökte sig till ölstugorna på Väster. Prostitution förekom framför allt här. I andra delar av Malmö kunde poliser patrullera ensamma, men på Väster gick de två och två.

Set Mattsson och jag fortsätter till Södergatan, i dag gågata men på 40-talet livligt trafikerad med bilar och spårvagnar. Husen är både gamla och nybyggda.

– Apoteket Lejonet finns kvar, liksom Nessim och Palladium, hörnhusen vid Skomakaregatan. Nyårsafton 1946 patrullerade en ensam polis mellan Stortorget och Gustav. Ingen anade att det skulle bli kravaller. Men vid tio, halv elvatiden inträffade något.

– Mycket folk i rörelse, 5 000 personer, och det blev ännu fler när biobesökarna kom ut. Smällare och raketer. Vid Tempohuset tändes en brasa och bilar vältes genom att man gungade på fotstegen.

Torsten Jonnervik, journalist på Skånska Aftonbladet, lockas också dit. Han hade planerat att tillbringa natten med en kvinna på närbelägna Hotell Savoy. Men när de ska till så hörs ljud genom fönstret. Jonnervik ursäktar sig och skyndar mot Södergatan.

– Östergatan och Adelgatan var som Fleet Street. Där fanns de flesta av Malmös tidningar: Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Kvällsposten och även Skånska Aftonbladet – en motsvarighet till dagens tabloidpress med en upplaga på 80 000.

– Skånska Aftonbladet satsade på brott och kriminalitet. Rättegångsreferat innehöll beskrivningar av kvinnors åtsittande klädsel. Både offer och förövare namngavs. Sen inträffade en upplagekris, och 1949 måste Skånska Aftonbladet läggas ner. I kommande böcker får jag flytta över Jonnervik till Kvällsposten.

Varför deckare? Och just historiska deckare?

– Jag läser mycket deckare och som alla män i min ålder är jag intresserad av historia. Deckare i nutid har jag aldrig velat skriva. Att det blev efterkrigstiden beror på att 1946, eller möjligen året innan, gifte sig min mamma och pappa och bosatte sig i Malmö.

Nu har vi pratat mycket om de autentiska miljöerna och händelserna men nästan inte alls om böckerna som polisromaner – som deckare.

– De kanske inte är några vidare deckare?

Åjo. Men inga regelrätta deckare med en enda kriminalgåta, en mördare kan bli fast redan efter några sidor. Du skriver romaner där det historiska Malmö skildras genom polisernas arbete.

– Ja, tack! Den beskrivningen tar jag gärna till mig. Den stämmer nog rätt bra.

Hur blir fortsättningen?

– I vinter ska jag skriva sista delen av trilogin. Jag avslutar med 1948 – ett händelserikt år. OS i London, Sovjet blockerar Västberlin och Bernadotte mördas i Jerusalem. Fast jag har redan börjat planera en fortsättning, en fjärde roman. Där tänker jag – med samma huvudpersoner, både polisen Palm och journalisten Jonnervik – hoppa fram till 50-talet.

FOTNOT. Gustav – malmöitiska för Gustav Adolfs torg.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!