Oemotståndlig – och helt utan lust att behaga

Marianne Mörck som Fru Thenadier i "Les Misérables" på Malmö Opera.
Foto: TOMAS LEPRINCE
Marianne Mörck avporträtteras av Johan Falkman.
Foto: CHRISTER JÄRESLÄTT
Marianne Mörck med Eva Rydberg.
Foto: CHRISTER WAHLGREN
Med Lill-Babs i "Bonusfamiljen".
Foto: SVT
Gullig. Marianne Mörck i "Evigt ung" på Intiman i Malmö.
Foto: Emmalisa Pauly.

Marianne Mörck är magnifik i musikrevypjäsen "Evigt ung". 

Kalle Lind hyllar den skånska stjärnan som resten av Sverige glömde.

RECENSION | MUSIKTEATER. Jag går på teater i min hemstad Malmö. Föreställningen heter ”Evigt ung” och är en sorts musikrevypjäs om åldrande och döden. Med mina 42 år sänker jag snittåldern drastiskt hos den fulltaliga publiken. Folk har nog inte lockats till Intiman av de goda vitsorden, för sådana har det varit tunt om. Möjligen är de här för temat, men troligare är de här för Marianne Mörck.


LÄS MER – Kalle Lind minns Hasse Alfredson 


Det är orättvist mot en ensembleföreställning där ett gäng av Malmö stadsteaters verkliga ringrävar får visa hela sitt register, men Mörck är stjärnan oavsett vilka som står vid hennes sida. Hon har den erfarna primadonnans unika kombination av knubbig vanlighet och närmast övermänsklig lyskraft, av virrighet och en känsla av total kontroll över situationen.

Kan liknas vid Margaretha Krook

Marianne Mörck är magnifik. I det magnifika ligger att hon är ojämförlig, men i utstrålning kan hon kanske liknas vid en Margaretha Krook. Ännu hellre vill jag jämföra henne med storheter som Lili Ziedner eller Julia Ceasar, för den som har en film som ”Pensionat Paradiset” aktuell för sig. Kvinnor som inte visar minsta lust att behaga och just därför blir oemotståndliga. 

I ”Evigt ung” spelar Mörck en äldre version av sig själv som går och tourettesfräser ”fladderfitta” och ”sviskonpung” och när hon gör det hittar jag inget bättre adjektiv än ”gullig”. Detta inte sagt för att förminska henne, utan tvärtom visa hur hon vinner publiken oavsett hur hon beter sig.

Old is the new black

Hon får entréapplåd när hon stapplar upp på scen i bylsig tyllkjol och t-shirt med trycket ”Old is the new black”. Hon får chockade skratt när hon berättar om en mammografi där hennes bröst plattats ut till en familjepizza eller utropar att hon är piercad i klitoris. Hon får ett häpet sus när hon visar sin rövtatuering för sina medspelare. Och hon förtjänar allt.

För den publik som sprungit på Malmö stadsteater de senaste 40 åren är Mörck en självklarhet. Hon har gjort de stora rollerna i de stora pjäserna, glidit mellan operett och drama, dessutom regisserat prestigetung opera på internationella scener. 

Lill-Babs flickvän

För världen utanför Skåne fick hon ett sent genombrott: som Lill-Babs flickvän i Herngren-klanens och Calle Marthins sitcom ”Bonusfamiljen” (2017). Den stora tevepubliken undrade troligen hur teamet lyckades hitta en så fullfjädrad och ändå helt okänd skådespelare.

Själv boende i det stockholmare kallar periferin är jag luttrad. Du kan fira triumfer på lokala scener, dra folk från hela Sydsverige och halva Danmark, vara en självklar referens för en miljon människor. Först när du tultar in framför Felix Herngrens kamera och ser lite lagom förvirrad ut erkänner rikspressen att du finns.

Det är talande att pjäsen jag skriver om i detta nu hade premiär för två veckor sen och först nu omnämns i Expressen. På något vis blir detta också en metafor för temat i ”Evigt ung”, där gamla människor visar sig ha fantasier och stjärnglans men döms ut som ett homogent kollektiv av de som har makten. Det finns tusentals fantasier och hundratals stjärnor också bortom tunnelbanelinjerna.


Teater

Evigt ung

Av Erik Gedeon

Översättning Klas Abrahamsson

Regi Heinrich Christensen

Malmö stadsteater, Intiman

Speltid 1.40 t.

Kalle Lind är författare och kritiker på Expressens kultursida. Han leder även  podcasten "Snedtänkt" i Sveriges Radio.


LÄS MER – Kalle Lind om Nyfiken-filmerna