Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ode till välståndet

Foto: Maria Nilsson Jenny

FAKTA

CARL LARSSON | Nu är det jul igen | Dunkers Kulturhus,  Helsingborg | Till och med 11/1.

”Det är som om ni blir sjuka i huvudet” – en vän från ett annat land uttalar sig om det svenska julfirandet. Han uppfattar det som en kollektiv psykos, ett tillstånd där det springs omkring hela december för att vi några timmar på julafton ska kunna sjunka ner i ett hedonistiskt famntag och vältra oss i mat, prylar och glittrande ljus.
Sören Sommelius farfar Malte var i början av 1900-talet ansvarig för att Carl Larssons målning Nu är det jul igen hamnade i Helsingborg. Sommelius bistår Dunkers Kulturhus avgående chef Magnus Jensner när målningen invigs i foajén.

Jensner talar om målningen som om han vore en del av den Larssonska familjen och nog vill man låta sig absorberas. Ge mig en sådan där Sundbornsdräkt, ritad av Karin och buren av målningens huvudperson, hushållerskan Anna Arnbom, så ska jag för alltid försvinna in i fiktionen av det Sundbornska julfirandet.
Sommelius berättar att han vid ett besök på Sundborn såg det avbildade rummet och blev besviken – verkligheten har ju den tråkiga egenskapen att inte vara lika underbar som dikten.
Det är som om Larsson ropat ”Anna, titta hit!” och hon med ölstånkan i hand tillfälligt hejdat sig. Nu är det jul igen är en suveränt ”regisserad” vidvinkelbild behärskad i detalj av nationalromantikens mästare Carl Larsson. Målningen är uppbyggd i lager av människor, själv står han längst bort blickandes ut genom fönstret. Jensner tolkar hans plats som om han i stolthet blickar ut över ägorna. Larsson kom från fattiga förhållanden, men blev en stilbildande konstnär och försörjde sin familj från tonåren.
Målningen är ett ode till välståndet, det som Carl och Karin byggde med talang och begåvning – det är oemotståndligt.
Vi är bara några generationer från fattig-Sverige, många i vårt samhälle lever ur hand i mun men när det blir jul är vi villiga att offra mycket för känslan av att leva i ett ymnighetshorn – om så blott för några timmar.

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!