Oändligt bra när Endes historia blir teater

Spindelvargarna i Den oändliga historien.
Foto: Emmalisa Pauly
Barnkejsarinnan i Den oändliga historien.
Foto: Emmalisa Pauly.
Jan Vesala som draken Fuchur i Den oändliga historien.
Foto: Emmalisa Pauly
André Nilsson (Bastian) i Den oändliga historien.
Foto: Emmalisa Pauly.
Jan Vesala (Artax) och Viktoria Andersson (Atreyu) i Den oändliga historien.
Foto: Emmalisa Pauly.

Michael Endes moderna klassiker "Den oändliga historien" ges på Malmö stadsteater.

Sara Berg ser en gripande uppsättning som lär klara digital konkurrens.

RECENSION | TEATER. Kanske är det för att ”Den oändliga historien” var en av mina favoritfilmer när jag var barn som jag i slutscenen av Malmö stadsteaters uppsättning måste bita mig i läppen för att inte börja gråta. Eller så är det för att den här föreställningen är så komplett, så oerhört genomtänkt och välspelad att det inte finns något annat att göra.

Bastians mamma har dött

Berättelsen kretsar kring Bastian, vars mamma har dött, vars pappa lever i en dimma av sorg och vars klasskamrater är mobbare. Av en arrangerad slump finner han en sagobok som tar honom till Fantásien, bebott av allehanda väsen och varelser, men också allvarligt hotat av ett Ingenting som håller på att förgöra hela riket. Dess enda hopp visar sig vara en pojke från Verkligheten.

Först är scenområdet hemskt spartanskt, men så fort Bastian öppnar boken, dras ridåerna undan och vi hamnar i en fantasivärld så maffig och snyggt uppbyggd att min första instinkt är att plocka fram telefonen och fotografera för att lägga upp på Instagram.

Världens bästa maskerad

Bland pjäsens allra största behållningar finns just scenografin och kostymen, båda skapade av Daniel Åkerström-Steen. Dekoren är full av magiska ting, glitter och effektfulla uttryck och de olika karaktärerna ser ut som världens bästa maskeradutklädnader. Färgglada, fiffiga och roliga. De två sjuåringarna bredvid mig är mest imponerade av spindelvarulvarna.

Och så agerandet. Det är tydligt att en av Malmö Stadsteaters paradgrenar är barnteater, där skådespelarna tillåts maxa sina roller. Här ska de olika invånarna vara lite galna, kufiga och udda.

Svärtan är kvar

Däremot tramsas aldrig svärtan i föreställningen bort. Jag lider med Bastian, trovärdigt spelad av André Nilsson, och sätter mitt hopp till stigfinnaren Atreyu som i Viktoria Anderssons gestaltning sänds ut för att leta hjälp.

Jag kan tänka mig att det ofta kan kännas hopplöst att konkurrera om barns uppmärksamhet mot all digital underhållning, men är det något som har en chans att lyckas så är det den här uppsättningen.


Teater

Den oändliga historien

Av Michael Ende

Regi Nina Wester

Malmö stadsteater, Hipp

Speltid 1.15 t.


Sara Berg är kritiker på Expressens kultursida.