McMURPHY. Spelad av Rafael Pettersson - kolliderande kraftfält i maktkampen på avdelningen. Foto: Bodil Johansson
McMURPHY. Spelad av Rafael Pettersson - kolliderande kraftfält i maktkampen på avdelningen. Foto: Bodil Johansson

Normalpippi

Publicerad

Fascinerande fräckt i farligt fågelbo - Martin Lagerholm roas och oroas med Moomsteatern.

GÖKBOET | Av Dale Wasserman | Regi: Ragna Weisteen I Moomsteatern

 

"Jag har jobbat på den här teatern i tolv år, och skulle gärna vilja ha ett par egna nycklar", säger Ronnie Larssons Hövding och lämnar salongen efter att ha befriat Rafael Petterssons elchocksbehandlade McMurphy från alla plågor. Slutscenen är laddad med innebörd och symbolik långt bortom Dale Wassermans dramatisering av Ken Keseys roman "Gökboet". Ty vårdinrättningars och förmyndares aldrig så motiverade och kanske också nödvändiga omsorger, kan också låsa in och förminska livet. Det känner inte bara pjäsens intagna psykpatienter till, utan också Moomsteaterns intellektuellt funktionshindrade skådespelare och Ragna Weisteen som nu roar och oroar sin publik med en fascinerande uppsättning på Södra teatern.

Att Moomsteatern är en teatergrupp som inte har pedagogiska eller terapeutiska utan konstnärliga mål som främsta syfte, är fundamentalt för förståelsen av den scenkonst som under 26 år drivits fram och utvecklats under Kjell Stjernholms och det senaste året Per Törnqvists och Suzanne Hellbergs ledning. Har den föresatsen någonsin varit så tydlig som i den här föreställningen? Den socialkritiska pjäsen om korrumperade maktstrukturer i psykvården - och på ett mer universellt plan individens kraft och sårbarhet - tangerar inte bara klassiska Mooms-motiv som utanförskap. Den vänder rentav på perspektiven och ifrågasätter skarpt den statistiskt "normala" världens människosyn i förhållande till "dårarnas".

 

Helga Bumschs scenbilder beskriver ömsom en kontrollerad anstaltsmiljö och ömsom suggestivt manifesterade hallucinationer. Mellan och runt dessa medvetandeplan kretsar numera sjuhövdade fasta Moomsensemblen med fyra medlemmar ur systergruppen Teater Teamus och tre gästskådespelare. Med olika innovativa grepp utnyttjar man hela salongen, fyller den med förtätade scener och koreografiska inslag, videoprojektioner och djärva fiktionsbrytningar, allt förstärkt av scentekniska finesser och Jan-Erik Sääfs expressiva ljudkulisser.

Weisteen har med fin känsla för de enskilda figurernas och skådespelarnas olika karaktärer låtit deras kontrasterande kraftfält kollidera, med den bittra maktkampen mellan Petterssons upproriske McMurphy och Birte Heribertsons nitiska syster Ratched i förgrunden. Föreställningen är framför allt en kollektiv triumf. Men förutom redan nämnda är Niclas Lendemars kuvade men frihetstörstande patient Billy och gästskådespelaren Nina Jemths söndertrasade Harding särskilt minnesvärda, i en uppsättning som fräckt och befriande vågar ta ut svängarna, utmana och bli farlig.

Martin Lagerholm

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag