Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Med Chanel N° 5
– under ankvingen

Poeten snattar i Saluhallen - markrel og medister.

Maiken Abildgaards nya samling "En smag af liv" är en vackert utformad trycksak där dikter och kortprosatexter varvats med stilfulla illustrationer av Sarah Egbert Eiersholt. På omslaget ser vi ett sinnligt stilleben av uppskurna granatäpplen, ostron och fikon - estetiskt läckert, borgerligt inbjudande. Ett flertal av dikterna tycks också kretsa kring köket, maten och smaken.

LYRIK

MAIKEN ABILDGAARD

En smag af liv

Forlaget Æter

 I "Fynske æbler" målas en lantsortsidyll upp av en äppelodling på Fyn, där "duften af uld fra fars islænder /.../ blander sig med røgen fra de søde efterårsæbler i glødene på bålet". Diktjaget har köpt en kokbok med äppelrätter och gör sig redo för tillagning. Men kärnhusen är fyllda av mask och larver:

På køkkenbordet ligger en bog

med en smilende mand i lyseblå skjorte

Der kravler en hvid larve

hen over det glatte omslag

Det är en talande trop för Abildgaards diktsamling, som både leker och driver med bildskön kokboksestetik och kvinnliga husmorsdrömmar. Inte sällan med det absurda och skeva som medel. I "Makrel og medister" befinner sig diktjaget i saluhallen:

Jeg går rundt fra bod til bod og prøvesmager:

Franske oste, crêpe, karamelovertrukne mandler og brombærshots

Jeg spørger de glade ekspedienter, hvor længe deres Chantal

har lagret og om hummeren stammer fra Middelhavet

 

Medan hon minglar med expediterna snattar hon den dyra handväskan full med både fisk och korv, som hon sedan tömmer i papperskorgen när hon kommer hem - ett slags märkligt privat uppror mot borgerlighetens gourmander och finsmakare.

I "En bit kød" sparar diktjaget en bit biff som den älskade lämnat på tallriken sista gången de åt tillsammans, i en spritfylld glasburk hon tar fram flera gånger om dagen: "for hver gang er det som om,/kødet bliver mere og mere livagtigt/ En dag følte jeg, det blinkede til mig".

I en annan dikt bjuder hon upp till finmiddag med en frusen anka som bordssällskap, under vars vingar hon applicerat Chanel N° 5 och på vars bröst hon fäst en guldbrosch. Det vardagsnära blir främmandegjort och tillskruvat, ofta med komiskt resultat, men ger märkligt nog också effektivt förnyat liv åt de i poesin så frekvent skildrade känslorna av olycklig kärlek och ensamhet.

Hos Abildgaard finns en avskalad enkelhet. Dikterna är språkligt och bildligt okomplicerade. Här finns en slags konkretionens estetik, som också är utelämnandets. De mer allvarliga dikterna - med minnesbilder ur barndom och tonår - graviterar tungt kring det outsagda.

 

Tydligt är i alla fall att det under den sinnligt smakfulla ytan i "En smag af liv" döljs många stråk av både förruttnat och bittert. Men också insikten om att tillvaron är just så brokigt och oförutsägbart kryddad - och att det är just däri som möjligheten till en livsbejakande smakglädje går att finna.

 

Viola Bao