Med ålderns orätt

DE FYRAS GÄNG? Jan Myrdal (bilden) hyllar franska fascistledare Marine Le Pen, något som inte ens SD-Jimmie Åkesson vågat sig på . Traskar Myrdal, snart 87, i Mussolinis stövelspår.
Foto: Gun Lauritzson
DE FYRAS GÄNG? Jan Myrdal hyllar franska fascistledare Marine Le Pen, något som inte ens SD-Jimmie Åkesson vågat sig på . Traskar Myrdal, snart 87, i Mussolinis stövelspår.
Foto: Yoan Valat / Epa / Tt
DE FYRAS GÄNG? Jan Myrdal hyllar franska fascistledare Marine Le Pen, något som inte ens SD-Jimmie Åkesson vågat sig på . Traskar Myrdal, snart 87, i Mussolinis stövelspår.
Foto: Cornelia Nordström
DE FYRAS GÄNG? Jan Myrdal hyllar franska fascistledare Marine Le Pen, något som inte ens SD-Jimmie Åkesson vågat sig på . Traskar Myrdal, snart 87, i Mussolinis stövelspår.
Foto: Lucien Aigner

Janne och Jimmie, Marine och Mussolini...

Salomon Schulman ser sambanden, när Myrdal hyllar fransk fascism.

Vem kunde tro att kvinnan i Jan Myrdals liv skulle komma att bli Marine Le Pen? I Myrdals senaste krönika i FiB/Kulturfront väller kärleken fram i oanade kaskader hos den snart 87-årige sakrosankte farfadersfiguren för den svenska vänstern. Han, den evigt stridbare, vet knappt till sig när han vill hylla den kvinna som mer än någon annan hotar Europa med sin nya fascism.

Inte ens Jimmie Åkesson - med sina redan så solkade händer - törs nudda denna politiskt fatala madame. Han skulle ha vara politiskt död vid denna beröring, inser Åkesson förståndigt nog.

Men för Jan Myrdal finns inga gränser. Världen är hans arbetsfält. Vare sig han nu hyllar slakten på Himmelska fridens torg eller folkmordet i Kambodja finns hans pålitliga påhejare alltid tillstädes och utlägger sina texter om den gamle klarsyn.

Att Front National fört en anti-semitisk politik bekymrar Myrdal föga. Han har ju tidigare försvarat både Robert Faurissons och Ahmed Ramis förnekelser av Förintelsen.

Myrdal går i Mussolinis fotspår. Efter att först ha tillhört socialismens avantgarde slår han nu ihop sina påsar med fascismens fagraste fejs: "Franska kommunister jag talat med upplever att 90 % av hennes krav är sådana de själva ställde", skriver Myrdal.

Den uppeldade skriftställaren tillfogar hänfört att "hon knyter direkt an till det som varit den franska vänsterns värderingar". Men hon har fått med sig de gamla marxisternas klassbas, småfolket, "le petit peuple", påpekar den gamle maoisten triumfatoriskt och grötmyndigt konstaterar han att vänsterns "ständiga angrepp på Front National är kontraproduktiva och grundade på en bristande analys av den politiska verkligheten".

En fjärdedel av de franska rösterna gick till denna "ensamstående mor... med vilken många franska kvinnor nu själva identifierar sig". Detta i motsats till vänstern som totalt imploderat, mästrar "Mästaren".

Bara en tidsfråga innan Jan och Jimmie kommer att gå hand i hand? För visst har Åkesson också småfolket med sig, i Sjöbo, Hörby och i Orsa, för att inte nämna Almgården i Malmö där det äkta proletariatet bor och ger Jimmie sina röster.

Visst är Janne och Jimmie bägge mot bankkapitalet, mot EU och mot den imploderande småborgerliga "vänstern", mot den veliga svenska försvarspolitiken, mot nyliberalismen som den försvinnande vänstern inte - som däremot Marine le Pen - hjältemodigt vågar stå upp mot.

Vad finns kvar av den antifascistiske Myrdal och alla hans upp-görelser med sin kollaborerande samtidsgeneration?

Menar Myrdal att också Sverigedemokraterna är en spegelbild av den vänster som en gång fanns här i landet och som bekämpade alla etablissemang? Vad vet jag om vad som rör sig i en åldrande kommunisthjärna - det är kanske återuppståndelsen som fascist som är den eskatologiska poängen?