Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Legenden Cavefors
är avmystifierad

BAR OUTSIDER. Bokförläggaren Bo Cavefors har blivit - videoinstallation. Lena Mattssons "I betraktarens öga" handlar om Lundakändisen från Malmö, som "i torra, klara perioder berättar om sitt liv, om sin sexualitet, sin tro, sitt arbete."

Men legenden Cavefors är avmystifierad, i Lena Mattssons videoverk.

Lars Gustaf Andersson tar till Sofokles och Ezra Pound, och ser hur allt praktfullt sammanfaller! Om man "tar det från det hållet"...

Videoinstallationen producerades ursprungligen för Borås konstmuseum där den ingick i en grupputställning med rockmyterna och rockmusiken som tema. Nu har Lena Mattssons installation frigjorts och placerats i Malmö - "verket har kommit hem", som konstnären själv formulerade saken under den välbesökta vernissagen.

Jag vet inte hur "I betraktarens öga" fungerade i Borås, men i Malmö har installationen fått en utmärkt position i en av de mellanstora hallarna, där både bild och ljud återges med stor precision. Den höga tekniska kvalitén är ju ett signum för Mattsson som liksom många av sina generationskamrater i videokonsten ägnat sig åt att utforska de tekniska begränsningarna. Men här har hon tagit ett steg till: experimentet är över och vi står inför ett helt avklarnat och balanserat videoverk.

 

Installationen - som mullrar dovt av Conny C-A Malmqvists specialkomponerade musik - består av två stora projektioner. Den ena är ett porträtt av den legendariske bokförläggaren och programmatiske outsidern Bo Cavefors som i torra, klara perioder berättar om sitt liv, om sin sexualitet, sin tro, sitt arbete. Naturligtvis kommer han till de rättsövergrepp som han utsattes för och som ledde till förlagets konkurs och hans frivilliga landsflykt i Schweiz, men här finns också andra pusselbitar i hans biografi som kanske är mindre kända - interiörer från skolgången i Malmö, minnen från swinging London, och så de författare han introducerat för en svensk publik, där Ezra Pound tycks ha en särskild plats.

Den andra projektionen - ställd mittemot den första - är en ironisk dekonstruktion av rockmyten, där en man (Ola Åstrand) i svarta solglasögon till synes betraktar Cavefors-filmen, och vi ser Cavefors speglas i de svarta glasögonen.

På golvet emellan dessa projektioner står sedan en ensam liten monitor där det rullar en loop från uppsättningen av Xavier de Maistres "Den spetälske i staden Aosta" som Cavefors var med om att sätta upp på MAF i Malmö 2005 (och som Mattsson då dokumenterade). Bildsekvenserna visar en naken Cavefors som rör sig mot den svarta bakgrunden.

 

Den lille nakne mannen tar några danssteg, vi urskiljer honom knappt, medan de stora bilderna växlar. Cavefors berättar om sin förtjusning i stora hus med stora rum och breda trappor, och förhållandet återskapas elegant i den vita modulen på Moderna.

Den nakne mannen i det stora huset blir en Jedermann, en av oss, och fastän han berättar allt om sig själv och visar sig naken förblir han gåtfull.

Det är Lena Mattssons storhet att hon avmystifierar legenden och samtidigt låter gåtan finnas kvar, att hon bygger ett hus av ljus och svärta och låter det inrymma en mänsklig röst.

När jag kommer hem letar jag i min bokhylla och hittar ett fuktskadat exemplar av Ezra Pounds version av Sofokles "Kvinnorna från Trachis" - utgiven av Cavefors 1961 (övers.: Claes von Rettig).

Där står de där raderna som alltid rinner mig i minnet när jag ser hur något till slut stämmer, och som Pound ansåg vara nyckelfrasen i dramat. Herakles utbrister: "Tar man det från det hållet, min pojke, vad PRAKTFULLT, ALLT SAMMANFALLER."

-

KONST

LENA MATTSSON

"I betraktarens öga"

Moderna museet Malmö, t o m 16/3

 

Lars Gustaf Andersson