Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kristallnatten är för alla – utom judar?

MARSCH MOT DÖDEN. Tyska judar som gripits under den ökända Kristallnatten, eskorteras mot koncentrationslägren och Förintelsen. Foto: Yad Vashem

I kväll för 75 år sedan var timmen slagen - för den tyska judenheten, och strax för större delen av den europeiska. Liksom för hundratusentals romer och homosexuella, för handikappade.

Salomon Schulman påminner en glömsk och hemmablind svensk "Kristallnattsvänster" om att upptakten var en antijudisk rikspogram.

I dag är det 75-årsminnet av Kristallnatten. Över hela Tredje riket sattes synagogor i brand, judiska affärsfönster krossades, affärerna exproprierades, 30 000 judar deporterades till koncentrationsläger och timmen var slagen för den tyska judenheten.

Häromdagen slank ett mejl in i min dator. Avsändarna var olika vänsterorganisationer i Lund, inkluderande bland annat ungdomsvänstern, kvinnovänstern, studentvänstern, vänsterpartiet och ABF. Med historisk ackuratess inbjuds vi antirasister till att högtidlighålla minnet av denna dag som hävdas vara ett angrepp på judiska familjer, och där 400 judar miste livet: "Den 9 november 1938 angrep tyska nazister judiska familjer. Fler än 400 mördades den natten."

I själva verket var denna tyska rikspogrom betydligt värre: koncentrationslägren överhopades av sönderslagna judar och dödstalet i anslutning till denna mordiska uvertyr var i själva verket 1 500 döda judar.

 

Det program som Kristallnattsvänstern tänker bjuda på handlar inte ett dugg om - judar. Dessa blir bara ett svepskäl för ett hedrande av andra offer för rasismen.

Vänstern har som vanligt svårt för judar. Tidigare om åren har denna dag använts som en förevändning för att ta upp palestiniernas situation; vad nu denna har att göra med Kristallnatten.

De få gånger jag far till Tyskland känner jag av denna nu 75-åriga minnesdag, må därför besöken äga rum i mitten av juli... Få synagogor, få judar uppenbarar sig, medan naziemblem som Brandenburger Tor eller Unter den Linden står kvar, likt marschsymboler från ett segervisst Hitlerjugend vilken passerade förbi med sina hatsånger.

Antirasisterna vill framhäva förtrycket av romer och afroamerikaner, eller den vedervärdiga behandling som utomeuropeiska flyktingar utsätts för på sina vägar mot EU-friheten.

Ja, allt detta upprör också mig.

Och mitt engagemang för zigenarnas sak har - på mitt individuella plan - alltid varit kompromisslöst.

 

Men när jag ser denna vänsters så gott som fullständiga förbigående av judarna i sitt pompösa program för Kristallnatten, så ser jag också en gammal tradition väckas till liv. Kommunismens slakt av inte bara judar utan även av den judiska kulturen, särskilt då Auschwitz fortfarande stod som en vedervärdig symbol och inte bara som nu: en ikon för den Förintelse som drabbade just judarna. Jiddischpoeter i Sovjetunionen arkebuserades 1952 och de övriga tvingades att i stort leva som andra klassens medborgare. Eller ta de judar som i tiotusental fördrevs från Polen så sent som 1968. Sådant vidrörs inte av våra finstämda antirasistiska vänsterister, vilka dock har rötter i den en gång så starka kommunistiska rörelsen.

Inte heller vill våra antirasister beröra den antisemitism som i så hög grad vidlåder Malmö, där hatbrotten mot just judar når en omfattning som åtminstone fått omvärlden att vämjas. Detta medan vänstern låter sig behärskas av sin självbelåtna fackelfeeling och rasar mot - nästan - alla orättvisor.

Stillatigande kan de åse hur vår tids antisemiter söker tända eld på judiska kapell i Malmö, beskåda hur explosiva tillhyggen kastas mot synagogan och det judiska församlingshuset. Och lystra till en Reepalu som under flera år fått utslunga sina vämjeligheter, med vänsterns tysta samtycke.

 

När antirasisterna i dag lyfter sina facklor tänker jag inte närvara. Däremot är varje dag för mig en kamp för samhällets marginaliserade, vare sig de är zigenare, svarta, utslitna gamla, arbetslösa ungdomar - eller judar. Kristallnatten är och förblir främst en påminnelse för massmorden på judarna. Detta är och förblir vårt mest tragiska Europaarv, trots allt mörkande - inte minst bland vissa av våra antirasister.