Foto: Maria Nilsson Jenny
 Foto: Maria Nilsson Jenny

Konst med egna kroppen

Publicerad
Uppdaterad
Fler nakna kvinnor?” En äldre kvinna fäller kommentaren från sin rullstol då hon körs omkring på Lunds Konsthall. Jag följer ekipaget för att ta del av deras respons på en av utställningens filmvisningar.
Filmen är en triptyk, längst till höger visas het lesbisk sex och i mitten syns en ung man som jag misstänker, för att använda biblisk terminologi, besudlar sig själv. Nog överraskas jag då damen i rullstolen belåtet utbrister ”Oh, han är stiligare än Bengt”.
Ellipsis är ”…” – alltså de tre prickarna som i text kan ange paus, utelämnande eller en oavslutad tanke. Lili Dujourie och Chantal Akerman är belgiskor, här får de sällskap av amerikanskan Francesca Woodman.
Utställningen förenar tre konstnärer som formulerar sig i fotografi och film och ofta använder den egna kroppen som hjälpmedel.
En kvinna vankar av och an i ett burspråk; hon röker, väntar, längtar? Verket heter ”Sonnet” och är från 1974. Lili Dujourie föddes 1941 och det är hon själv som är den rastlösa. Flera av Dujouries verk hanterar det vardagliga som om vore det glosor; fönster, säng, apelsin, allt i förhållande till mänsklig kropp. Men sedan låter Dujourie det alldagliga mynna i storslagen saknad och ödesmättat begär à la Marguerite Duras eller Sturm und Drang.

Akerman föddes 1950 och det är hon som gjort filmen där han som är stiligare än Bengt återfinns, den heter ”Je, tu, il, elle” och är från 1975.
Jag känner mig generad, i texter som kommenterar Akermans verk står det om genus, feminism och kvinnligt självporträtt, men det som överväldigar mig vid betraktandet är den erotiska mättnad hennes konst omfattar och därtill insikten om att det finns något som gått förlorat i vår egen nakenchocks tid – en naturlighet.

Woodman är en av konstvärldens ikoner in spe. En ung vacker kvinna som dör då hon kastar sig ut från ett fönster precis före sin 23-
årsdag – romantiseringsrisken är stor.
Men Woodmans arbete är förtrollande skickligt, hennes förmåga att binda ihop ytor och rumslighet via sin kropp säregen, liksom hennes lätthet i användandet av klichéer och motsatspar.
Hon är instängd men fri, synlig men osynlig, med ett absolut gehör för sårbarhet som hon rår att stabilisera i sin konst, vilket för tankarna till Dorotea Lange, Anaïs Nin eller en annan kultfotograf; Tina Modotti.

Ellipsis är ett spår som leder in i tystnad men när jag följer vägen tillbaka upptäcker jag något förlorat, något renhjärtat – något sublimt…

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag