Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Känsligt besök blir klämkäckt på Hipp

Henrik Svalander som Johann Friedrich Struensee och Karin Lithman som Drottning Caroline MathildeFoto: EMMALISA PAULY
Ur "Liivläkarens besök" på Hipp i Malmö.Foto: EMMALISA PAULY
Johannes Wanselow som Kung Christian VII.Foto: EMMALISA PAULY

Romanen "Livläkarens besök" har blivit snygg men hastig teater i Malmö. Sara Berg hinner inte med att känna något.

Det mest intressanta med ”Livläkarens besök” på Hipp i Malmö är egentligen den inblick berättelsen ger i monarkins förehavanden och stelbenta regelverk. Där det är viktigare att respektera tronföljden än att tillsätta en regent som faktiskt är kapabel att styra landet.

P O Enquists roman

Pjäsen är baserad på P O Enquists roman med samma namn, som i sin tur bygger på de verkliga händelserna kring den danske kung Christian VII under 1700-talet. Kungen ansågs sinnessjuk och var dessutom så förälskad i sin landsförvisade älskarinna att han beslutade sig för att åka på en europeisk turné, maskerad som bildningsresa, för att finna henne.

Och det är här det går snett. En ung livläkare, Struensee, anställs för att hålla kungen under uppsikt, men det slutar med att han manipulerar sig så tätt intill regenten att han efter ett tag fungerar både som envåldshärskare och som drottningens älskare.

Teater

Livläkarens besök

Dramatisering Johanna Garpe och Erik Norberg

Regi Johanna Garpe

Hipp, Malmö

Speltid 2.40 t.

 

Johanna Garpes föreställning

Med ett så här saftigt upplägg, är det synd att Johanna Garpes föreställning förvandlas till en sådan klämkäck upplevelse, med alldeles för mycket springande och skrikande. Det är så många nyckelhändelser och vändningar som ska hinnas med så skådespelarna måste rusa fram och tillbaka över scenen.

Störst problem har gestaltningen av psykisk sjukdom. Kungen lär enligt historien ha varit schizofren, men framställs här snarare som svagbegåvad och infantil. Han var sannolikt i själva verket ganska smart, men den här kungen är en enerverande åttaåring i manskropp.

Behållningen är i stället Nina Sandströms kostymer, som för tankarna till ett välproducerat, brittiskt kostymdrama, även om all den lågmälda finess som kännetecknar detsamma gått förlorad. Jag tycker även om de musikaliska illustrationerna, där bland annat Mozarts ”Rondo alla Turca” är återkommande.

Tyvärr är det svårt att känna empati med rollkaraktärernas lidanden. När Struensee yttrar repliken: ”Drottningen kommer snart att avsluta denna fars”, är ingen gladare än jag.