Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jonas Berghs roman  är en splitterbomb

Jonas Bergh. Foto: Ronny Johannesson

Risigt, krisigt och desperat, så är språket. Påtänd, avtänd och inget där emellan, för så är berättelsen. Som om språket brustit och blivit sitt innehåll.

Också förut har Jonas Bergh struntat i kommatecken och huggit av meningarna, skapat ett tempofyllt och direkt skriftspråk. Nu är språket så nervigt att berättelsen blir motsatsen till episk: hastiga noteringar ur livet.

Liksom han också tidigare byggt romaner av kollage, hoppat mellan tider, platser och händelser. Här växlar åren så ofta och snabbt att han måste inleda varje kapitel med att nämna plats och datum.

Romanen "På väg till Charlotta Anderson" avslutar trilogin om människor från Landskrona (och Ven). Det är en halv sanning. Allt nytt han skriver ingår i Berghs övriga produktion, blir ännu en del av hans allt större litterära fresk med människor från en speciell del av samhället - ordet är klass - snarare än en särskild plats. Sonny och Karola, som var huvudpersoner i hans förra Landskronaroman, men också Killor från några andra böcker finns med.

Huvudpersonerna i den nya romanen heter Pange och Charlotta, som än är 15, än 30 och än 40. Han är vitare i hyn, hon är mörk. Men hudfärgerna lägger de aldrig märke till, det gör bara andra. Som Pers - mobbare och ungnazist på väg mot gangsterlivet - när Pange och Charlotta lämnat Vens byskola för att börja nian i Landskrona.

"Tattarungar" är ett nyckelord, som nämns både på skämt och livsfarligt allvar. "Normaltillstånd" är ett annat nyckelord, som Charlotta använder för att beskriva sitt mål i livet, sin livsdröm. Vad det eftersträvansvärda målet innebär har Jonas Bergh skrivit ut med stor stil - fast mellan raderna.

Kärlek som varar, fast bostad, arbete och lön (hus, bil och vovve, ni vet). Knegarlivet, att bli arbetare, en proletär, sudda ut prefixet tras- som i söndrig och trasig. Vem kan drömma om mer?

Pange, som nog inte ens vågar drömma, är hela boken igenom "på väg till Charlotta". Samtidigt som han jagas av Killor och Pers för knarkskulder. Narkotika, alkohol och så kallad kärlek är medel för att hålla ihop sig. Jonas Berghs nya underklassroman har ännu mer än de föregående blivit en splitterbomb av livsslamsor. Men når Pange då fram till Charlotta, på sista sidan, innan boken och livet tar slut? Tja.

Bengt Eriksson