Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Werups postuma bok får mig att skratta och gråta

Jacques Werups bokförlag ger ut en samling efterlämnade texter.

Victor Malm uppskattar särskilt de fantastiska berättelserna.

RECENSION | ESSÄ/LYRIK. I november förra året gick författaren Jacques Werup ur tiden. Efter sig lämnade han texter – små kåserier, berättelser från livet och dikter – som nu ges ut i en nätt liten utgåva med titeln "Restaurangmusik/Spilla". 

Och även om Malmöhjälten Werup alltid kommer att vara en poet jag håller högt och nära, är det de, i ordets mest bokstavliga mening, fantastiska berättelserna som fångar. Werup är en textens Don Juan, som med till synes enkla medel tar en i sitt grepp och innan man vet ordet av har man valsats fram till vad som inte kan beskriva som något annat än en insikt om vad det är att leva. Det är storartat, på ett underdrivet sätt.

 

LÄS MER – Victor Malm minns poeten och estradören Jacques Werup  

 

Han var sannolikt inte omedveten om att hans ord haft den effekten. I en liten text, som i själva verket handlar om en kvinnotjusande vän, skriver han om charmörer i allmänhet och hur de, som alltid besitter språkets makt, bedårar och behagar. Ordens verkan, skriver han, är för charmören inte avsikten, avsikten med orden är bara orden. 

Om jag låter det stå som en beskrivning av Werups texter, kanske någon tycker att det hörs en smula elakt. Men jag menar bara gott med det. 

Johnny Bode och Jimmie Hendrix

Under läsningen skrattar jag, jag gråter och ler. Inte en gång ser jag upp från boken, inte en gång låter jag någon av telefonens alla notifikationer störa läsningen. Jag läser boken från början till slut utan att en gång ha varit medveten om att ha vänt blad. Trollbindande, det är ordet som beskriver Werup bäst. Och i de här små historierna om allt från Johnny Bode, Jimmie Hendrix och det löjliga allvaret hos svenska författare bosatta norr om Sege å är han i sitt esse. Jag unnar alla att läsa dem. 

Dikterna är sorgligare. De behandlar tiden som går och döden som därmed närmar sig och oron och sorgen över att det som varit ett liv, ett stort liv, har blivit smärta och minnen. Men den werupska lättheten finns där, att förundras av och glädjas till, hur sorgligt det han har skrivit om än är.  

 

Prosa

Jacques Werup

Restaurangmusik/Spilla

Albert Bonniers förlag, 170 s. 

Victor Malm är kritiker på Expressens/Kvällspostens kultursida.

Läs fler texter av Victor Malm här. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!