Så kröp det slutligen fram - varför galleristen Henrik Rönnquist vill ställa ut Lars Vilks rondellhund i juni.
I en intervju med Filippa von Platen, direktpublicerad på en blogg, står det klart att syftet inte primärt är att försvara yttrandefriheten. Det handlar snarare om att rikta ett slag mot islam:
"Det här är också en politisk fråga. Nej, stryk det. Det är en demokratisk fråga. Vet du, jag vågar inte gå hem i kväll och det har inte med Vilksutställningen att göra utan det handlar om brottsligheten. Jag frågar mig inte om jag blir rånad utan när. Sedan flera år tar jag taxi hem. Det kostar."
Och så häver Rönnquist ur sig följande tirad;
"Vet du att alla överfallsvåldtäkter i Oslo begås av MENA-invandrare? Inte 99 %. 100 %. Gruppvåldtäkter är inte svenskt. Det är något som kommit utifrån. Jag var i Rosengårds Centrum med två vänner för två veckor sen. Mitt sällskap var de enda kvinnorna utan slöja. Det gick inte att se en enda kvinna i stadsdelscentrat! Det här är inte det Sverige jag växt upp i, inte det Sverige jag vill leva i."
Henrik Rönnquist ser utställningen med Vilks som ett rop på hjälp. Han hävdar att hans liv redan är så hårt begränsat av brottsligheten i Malmö. (Han tvingas ju åka taxi).
Rönnquist är väl medveten om att utställningen med Vilks kommer att begränsa hans frihet ytterligare. Men han hoppas att utställningen är ett led i att han ska få sin frihet tillbaka. På vilket sätt han ska få tillbaka sin "frihet" framgår inte av intervjun.
Han säger att han inte vill slänga ut alla invandrarna men frågar sig: "Är islam tolerant? Kan vi leva sida vid sida? De vill ta över."
Ja, vad ska man säga? Skratta eller gråta?
Jag vet att Lars Vilks inte delar Rönnquists paranoida syn på islam och jag anser att Vilks har all rätt i världen att ställa ut sin konst och att han ska skyddas till varje pris. Att vika sig för religiös extremism finns inte på kartan. Men att låna sig till främlingsfientliga nostalgiker är också illa.
Jag hoppas att Lars Vilks inte låter sig utnyttjas av den stollige galleristen.
