Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

I Dawids sökare

"JOBB 02". Det nya och det gamla Dawid under samma tak.

Martin Hägg ser fotografen vråla ut sin variant av konstens manliga mantra – och kärleksfullt söka en absolut formfulländning.

fakta

KONST

Dawid 3D I Landskrona museum | Till 31/3

Alla som är bekanta med små barns bildskapande vet hur killar och tjejer brukar muta in områden. Medan killarna hårdnackat håller fast vid krig och superhjältar målar tjejerna prinsessor, hjärtan, blommor. Sedan går ränderna liksom aldrig ur – även om valet av motiv/ämnen raffineras under resans gång så fortsätter var och en att hålla på sitt. Den som roas av att könsbestämma en konstnär har därför en del att hämta i identifikationen, i det ”traditionellt” feminina och maskulina.

I en lång rad fotografier av revolvrar, pistoler och automatkarbiner formligen vrålar fotografen Dawid ut sin variant av konstens manliga mantra. Tankarna går till våld, makt och styrka, och vad är mer ”manligt”?

Men Dawid, som egentligen heter Björn Dawidsson, vore inte Dawid om han inte doppat denna bild av allvarstyngd brutalitet i ett bad av esteticerad elegans. Unisont vackert avtecknar sig vapnen i hyperskarpa gråblå linjer mot en mörkblå bakgrund – i ett nedsläckt utställningsrum med blodröda väggar.

 

En sådan vetenskaplig, medicinsk inramning synes vara som gjord för (män) i vita rockar. Män som vanan trogen sätter den dissekerande näsan mot motivet – likt närstudiet av ett röntgat knä, en höft eller en skalle.

Vapensviten, betitlad Blueprints, utgör på flera sätt den dominerande delen av Landskrona museums omfattande Dawid-utställning. Bilderna på vapnen – som egentligen ”bara” är leksaksvapen – är utställningens färskaste arbeten medan de båda övriga delarna, Silverprints och Jobb/Work, blickar bakåt i tiden.

Med det nya och det gamla under samma tak klarnar föredömligt konturen av en av senare decenniernas mest namnkunniga svenska fotografer. Bilderna i Silverprints och Jobb/Work framstår som hämtade ur glättiga magasin om mode, inredning och design. I bilden av den eleganta Saab-bilen från 50- eller 60-talet, av den högklackade damens fot i bandage, av Turning Torso. Allt i en nästan manisk vilja, en ambition att ringa in vetenskapens skönhet och samtidigt spela på fotografiets fornstora roll av bevismaterial, mätbarhet, exakthet, pålitlighet.

Hela Dawids konstnärskap är en mix av ”tungan rätt i mun”, av stadig hand, av ett ytterligt kärleksfullt sökande efter den absoluta finishens formfulländning. Detta sökande är som ett oavbrutet förföriskt lockelserop.

 

Martin Hägg

kultur@kvp.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!