Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hjalmar och realismen

Hjalmar Söderberg (skulptur) Foto: Conny C-A Malmqvist
Conny C-A Malmqvist ser en ny skulptur av Hjalmar Söderberg i Stockholm och längtar efter ett lika porträttlikt konstverk föreställande namnen Gullberg i Malmö.
Jag är avundsjuk. Varför fick Stockholms-Hjalle ett sånt fint minnesmärke, en porträttlik skulptur i helfigur, medan vår Hjalle fick hålla till godo med ett så oskönt monument!
Hjalmar Söderberg-skulpturen invigdes förra helgen. Nu står han utanför det Kungliga biblioteket i Humlegården. Så som han gjorde då han var i livet. Hjalle är som återuppstånden från de döda. Skulptören Peter Linde har gjort ett fantastiskt jobb!
Det är sämre ställt med vår Hjalle – Näktergalen från Malmö – Hjalmar Gullberg. Han fick inte någon skulptur utan ett monument vid Malmö stadsbibliotek 2007 – Marmorlyran – en klumpig pjäs i ljus marmor med fem grekiska pelare. Skulpturen refererar till Gullbergs dikt Vid Kap Sunion.
Men skulptören Staffan Nihléns monument står sig slätt mot Hjalmar Gullbergs formfulländade dikt. En okänslig tolkning i modernistisk stil. Marmorlyran var egentligen en kompromiss efter åtta års utredande och många ratade förslag.

Jag vet att det är som att svära i kyrkan att tala sig varm för en realistisk skulptur i full storlek. Konstvärlden av i dag är skeptisk till realismen. Då man tvistade om vilken sorts konst som var bäst lämpad att uppföra som minne av Gullberg slog konstkritikern och konstvetaren Pontus Kyander fast att ”Det verk som ska uppföras måste bygga på konstnärens vision, det ska inte illustrera utan gestalta.” Alltså inte illustration likt en realistisk skulptur. Allt fokus på konstnären och hans vision.
Peter Lindes Hjalmar Söderberg-staty är baserad på ett fotografi av Söderberg som togs då han stod och samtalade med en skulptur av djävulen i Glyptotekets trädgård i Köpenhamn. Hjalmar kunde av naturliga skäl inte stå modell utan hans fysiska gestalt måste rekonstrueras utifrån de fotografier som finns av honom.
Statyn är gråfärgad (mörkpatinerad), men Söderberg var inte mörkgrå. Här gör Peter Linde ett konstnärligt val. Men den tredimensionella formen är däremot ytterst porträttlik. Handskarna Söderberg håller i sin vänsterhand är däremot röda. De refererar till Söderbergs romandebut Förvillelser. Huvudpersonen i romanen bär nämligen ett par röda handskar.
Skulptören är här ”intertextuell”. Även om en fullständigt ren och okomplicerad realism inte existerar så är det inget fel på idealet; en realistisk och trovärdig gestaltning, vad än de konstnärliga trenderna säga månde.

Så varför inte låta
Peter Linde ta sig an Malmös store diktare? Varför inte inviga skulpturen nästa år? För 2011 är det 40 år sedan Gullberg dog. Och den får gärna ta Marmorlyrans plats.

Conny C-A Malmqvist
kultur@kvp.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!