Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Generation trist?

OM SID. Sambo i Göteborg, med starka band till Lund... Siddhartha Sebastian Larsson berättar mera, i sin andra roman efter "Buddha i Las Vegas" (2011).

SIDDHARTHA SEBASTIAN LARSSON

Göteborg är alltid någon annanstans.

Miders Förlag.

Jag har ganska höga förväntningar på Siddhartha Sebastian Larssons roman "Göteborg är alltid någon annanstans". Jag har hört talas om honom, läst en del om honom, bra saker. Han verkar vara en intressant ny författare, född 1981.

Så jag sätter igång med tegelstenen.

Sids och Jessicas historia är inte ovanlig men inte heller ointressant. De är sambo i Göteborg. De älskar varandra men det är inget förhållande som är ristat i sten, det guppar hit och dit.

Sid är huvudperson och jagberättare, och det är nog han som guppar mest. Han kämpar med ett spelberoende, med existentiella och religiösa funderingar, med tvivel och möjligen meningslösa universitetsstudier.

Han kämpar med alla de val som hans generation - och säkert även andra generationer - överhopas av.

Sid har rötter i Skåne, reser titt som tätt till Lund för att träffa mamman som har problem med karlar och farfadern som blir allt skröpligare, men ändå är livsnjutare och sanningssägare.

Jessica har en dotter från ett tidigare förhållande, Sid och hon försöker skaffa ett gemensamt barn. Kanske som en sorts livlina för förhållandet.

Annars läser Sid ofta tidningar och funderar över såväl politik som vem som vinner Oscarstatyetter, ett försök att få in samtid och samhälle i boken. Men det fungerar inte riktigt, det blir oftast övertydligt och lite irriterande. Det stoppar upp och hindrar flytet. Det hade kunnat göras smidigare.

Det här är en satsning, tänker jag om de 449 sidorna, men upptäcker under läsningen att det borde ha satsats ännu mer - redigerats, korrlästs, vässats och strukits, även om romanen är skriven på klar, rak och fungerande prosa. Boken är för lång, för mycket tomgång.

Jag vill ju ha historien! Höra samtalen som får boken att färdas framåt, för då är Larsson en pricksäker berättare. Särskilt skildringen av mamman och farfadern har en intensitet som annars saknas.

En läsvärd kärleks- och samtidshistoria, en generationsroman - och kanske tillhör jag bara fel generation, tolv år äldre än Larsson - som hade kunnat brinna mer.

 

Jonas Bergh

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!