UNDER SURREALISMENS SVAMP. Där samsas allt - "här finns konst som både tilltalar de samtidskonstfrälsta och de som avskyr samtidskonst men som gillar mer ­traditionellt måleri", här Carsten Höllers "Giant Triple Mushroom" (2012). Foto: Terje Ostling
UNDER SURREALISMENS SVAMP. Där samsas allt - "här finns konst som både tilltalar de samtidskonstfrälsta och de som avskyr samtidskonst men som gillar mer ­traditionellt måleri", här Carsten Höllers "Giant Triple Mushroom" (2012).  Foto: Terje Ostling

Gå i barndom

Publicerad

MMM: full surrealistisk njutning bland 140 verk från 1591 till i dag. Conny C-A Malmqvist kan inte se sig mätt, blir rentav lycklig!

Gigantiska flugsvampar och en ut­flippad cirkusmusik sätter tonen för utställningen Supersurrealism på Moderna Museet Malmö (MMM). Det är Carsten Höllers svampar, alldeles färska från i år, och musiken som ekar är från Nathalie Djurbergs grymma pedofilanstrukna leranimation Florentin från 2004. Det är lite Alice i Under­landet-stämning i rummet.

En av surrealismens gudfäder, André Breton, ansåg att det egentliga livet brukar försvinna med barndomen som han såg som magins och fantasin gyllene årstid. Men här finns det i överflöd. Vi får ett smakprov på en samtida surrealism som egentligen inte är en surrealism i strikt betydelse utan ett slags utvidgning av surrealismbegreppet.

 

Foto: Terje Ostling
Den klassiska surrealismen föddes alltså på 1920-talet: den surrealistiske konstnären skulle sjunka ner i det undermedvetna, använda sig av drömmar, hallucinationer och tillstånd mellan dröm och vakenhet för att skapa ocensurerat. Fantasin skulle ha fria tyglar. Det är ett skapande bortom förnuft och moral. Åtminstone i teorin.

 

Surrealismen har under rätt många år ansetts som hopplöst förlegad, men intresset för den har ökat. Till och med en så föraktad konstnär som Salvador Dalí har återupprättats. På MMM visar man ett centralt verk av honom; Wilhelm Tells gåta, från 1933. Det är en stor målning hämtad från Moderna Museets samling av surrealistkonst.

 

Nathalie Djurbergs pedofilanstrukna leranimation
Utställningen Supersurrealism (en term som kuratorn John Peter Nilsson har hittat på) består av 140 verk från 1591 fram till idag. Här finns många centrala verk av betydande surrealister: Louise Bourgeois, Meret Oppenheim, Max Ernst, Alberto Giacometti, Hilma af Klint, Joan Miró, Roberto Matta, med flera. Utställningen är ordnad i tre olika avdelningar. Tiden Före, tiden Under och tiden Efter. Det vill säga verk som föregriper surrealismen, verk som skapats under surrealismens epok 1920 - 1940 och verk som skapats efter denna period men som har ett slags familjelikhet med surrealismens kärna.

 

Jag måste erkänna att det är den samtida delen av utställningen som gör ett djupast intryck. Den är perfekt avvägd med skulptur, installationer, film, måleri och fotografi. Långa smala, svartklädda, ångestridna gestalter intar centrum. Det är Eva Aepplis Groupe de 48 från 1969-1970 som spökar. Här finns också lite smakprov på svensk politisk konst från 60- och 70-tal: Lars Hillersbergs och Karin Frostensons They never come back (1968) och Lena Svedbergs mardrömslika Tunnelbanefolket (1971)

 

På väg upp till de surrealistiska klassikerna passerar jag ett nytt verk av Magnus Wallin. Concrete decoration, en takmålning målad i blod och akrylfärg. Det är svart, svart, svart med repliknande mönster. Wallin har stått på stegar och målat och varit mer nersölad med blod än en slaktare.

Väl uppe bland klassikerna är det bara att botanisera fritt bland mästerverken.

Dali. Foto: Terje Ostling
Jag kan till exempel inte se mig mätt på Giorgio de Chiricos metafysiska målning Le Cerveau de l¿enfant (1914). I rummet längs in finns perioden Före. Det är lite glest bland verken där. Men jag blir lycklig av att äntligen få se Arcimboldos porträtt av tyske kejsaren Rudolf II i verkligheten (om det nu finns en sådan?) där ansiktet består av grönsaker: Vertumnus (1591). Så stark. En riktig vitamininjektion!

 

Kuratorn John Peter Nilsson försöker länka surrealismen till dagens digitala medievärld, vilken han anser vara en förlängning på denna. Tja, det kanske man kan säga. Men man klarar sig utan denna koppling. Jag tänkte inte en sekund på den då jag vandrade runt i utställningen i full surrealistisk njutning. Det som slog mig var att här finns konst som både tilltalar de samtidskonstfrälsta och de som avskyr samtidskonst men som gillar mer traditionellt måleri. Allt ryms under supersurrealismens paraply.

 

Conny C-A Malmqvist

kultur@kvp.se

 

FOTNOT: Rudolf II (1552 - 1612), tysk-romersk kejsare, kung av Ungern, kung av Böhmen, ärkehertig av Österrike - och Giuseppe Arcimboldos store gynnare.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag