Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fotobriljans i Deras värld var Borstahusen

"På hamnen". Det tog tid för unge fotografen Bo Ingvar Svensson att bli accepterad av Borstahusens fiskare. Men hans väntan var mödan värd: 40 år senare har bilderna blivit både bok, och utställning, på Landskrona Museum till den 4 maj. Foto: Bo Ingvar Svensson
Vardag. Nödvändigt jobb - laga näten. Foto: Bo Ingvar Svensson
Ur odiskad kopp. Snaps, öl eller kaffe - Bo Ingvar Svensson fick vara med. Foto: Bo Ingvar Svensson
Ut i sundet. På väg ut i Öresund från fiskeläget Borstahusen som efter detta tidiga 70-tal blev "de penningstarkas våta havsnära dröm". Foto: Bo Ingvar Svensson

Jag var bara några år gammal när min familj i början av 70-talet flyttade till Borstahusen, där skulle jag formas. Där lekte min bror och jag vid Öresund i någon sorts barnslig frihet, smög till hamnen för att hitta fiskelådor, dunkar och lastpallar att ha till flottar och kojor.

Foto

BO INGVAR SVENSSON

Deras värld var Borstahusen

Arx Förlag

samt Landskrona Museum, till den 4 maj

Hamnen och dess fiskare var annat än hemma, en doft av fisk, tång, äventyr och fara, en känsla av spänning och något lockande främmande.

När vi hade gjort något vi verkligen inte borde kunde pappa i ändå ganska kort ilska skrika: "Ni kan ju flytta ner till bestarna i hamnen, där hör ni hemma!"

Den historien berättar inte att pappa såg sig som förmer. Snarare berättar den om den tidlösa rädslan för det som kan verka men som sällan är annorlunda och främmande.

 

Bo Ingvar Svensson använde en del av dessa tidiga 70-talsår till att följa några fiskare från Borstahusen, det var innan fiskeläget blev de penningstarkas våta havsnära dröm: först utan kamera och senare med. Det gällde för Svensson att bli accepterad av gänget i hamnen innan han vågade ta fram sin flitigt omnämnda Leica och fotografera.

Men det var väntan värt.

I "Deras värld var Borstahusen" får vi i text och bild följa fiskarna, sommar och vinter, i ludorna eller i hemmen, till land och till sjöss, när de arbetar, när de dricker snaps eller öl eller kaffe ur odiskade koppar. Vi får till och med följa en nödig fiskare när han uträttar sitt behov vid en uppdragen båt.

Texterna som ackompanjerar bilderna i denna vackra bok är tämligen personligt hållna. I vissa fall berättar de bara det som syns på bilden medan de vid andra tillfällen ger en inblick i livet hos de existenser som levde "på hamnen" - och som kanske inte var så udda som Bo Ingvar Svensson gärna vill göra dem, när han kärleksfullt romantiserar dem och deras liv.

Det blir nästan lite fånigt ibland, när det spys galla över badgäster och andra som enligt författaren inte förstår sig på originalen utan bara ser kufar.

 

Bo Ingvar Svensson berättar i boken att negativen var försvunna i åtskilliga år och hittades mer eller mindre av en lycklig slump. Det måste vi vara glada för. "Deras värld var Borstahusen" är ett lovvärt projekt och i min värld är det stort att få komma på besök i mitt sedan länge försvunna - och även av mig lättromantiserade - Borstahusen.

Men det är också därför jag blir besviken på texterna.

Den must och märg som påstås finnas i fiskarnas historier upptäcker jag inte riktigt, jag känner inte doften av snus, öl och slarvigt rullade cigaretter, förnimmer inte den fräcka och tuffa - kanske känslomässigt laddade och återhållna jargong - som säkert fanns, men som här bara antyds. Texten saknar inte humor, men däremot nerv, och är dessutom på lite för många håll slarvigt nedtecknad och redigerad.

Men vad det skrivna ibland saknar uppvägs ändå av fotografiernas briljans. På det stora hela är jag förtjust i boken och tacksam för den kulturgärning den otvivelaktigt är.

Jonas Bergh

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!