Finsk succéroman – farligt nära gränsen

Riika Pulkkinen.
Foto: Otava/ Jouni Harala

Två dagar innan Alice Munro får Nobelpriset i litteratur börjar jag läsa "Tiggarflickan" samtidigt med Riikka Pulkkinens första roman "Gränsen". Strax lägger jag Munro åt sidan.

För deras respektive prosastil och berättarhantverk har för många likheter för att jag bekvämt ska kunna hålla dem isär. Det handlar om vitala författarkompetenser som inlevelseförmåga, klar värme och att smidigt kunna stiga in och ut ur huvudpersonernas sinnen och perspektiv.

Även i fråga om livserfarenhet, konstruerad eller äkta, snuddar stundtals detta finska under vid Nobelpristagaren. Man fattar varför "Gränsen" har sålt 40 000 exemplar i Finland. Trots sina måttligt originella ämnen, varav vissa driver cirka tolv svenska långfilmer per år. Som ungdomens pendling mellan barnsligt och bråddjupt. Äktenskapets grälsjuka trygghet. Ett litet barns tysta övervakning av de vuxnas lögner och hemligheter.

Dricker fina viner

Miljön är ett nutida medelklass-Helsingfors. Man dricker sina fina viner och hämtar sina rara barn. Men galenskapen och tvivlen gror fritt under tystnaden. Kapitlen växlar mellan Anja vars man har alzheimer, tonåringen Mari, hennes lärare Julian, och hans lilla dotter Anni. Titelordet sägs syfta på personer som testar gränser.

Och det stämmer, särskilt gränsen till sammanbrott. Den vacklar huvudpersonerna ständigt intill, antingen orsakerna är utskämdhet på universitetet eller ett dyrt utlovat barmhärtighetsmord. I slutet rusar handlingen tvärt över thrillergränsen, men det är också min enda invändning.

Bäst är boken när den är farligt nära ertappandet, upptäckandet. När mannen med demensens paranoia försöker dölja hur glömsk han plötsligt blivit. När hans fru smusslar med sömnpiller och självmordsbrev. När den gifte bocken till lärare i hemlighet förför sin elev, som i sin tur tappert kamouflerar att hon skär sig i låren med rakblad. Där rör sig "Gränsen"skickligt som en skolad dansör.

ROMAN

RIIKKA PULKKINEN

"Gränsen"

Norstedts, 296 s.