Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fin balans

Energi och precision. Nils Holgerssons underbara resa är en energisk uppsättning - välbalanserad med bra precision.

Martin Lagerholm ser Nils Holgerssons underbara resa på Helsingborgs stadsteater.

Teater

NILS HOLGERSSONS UNDERBARA RESA | Manus: Bim Wikström och Annika Kofoed (efter Selma Lagerlöfs roman) | Regi: Annika Kofoed | Helsingborgs stadsteater | Spelas till och med 20 januari 2013

Just när man började misstänka att sagoförtäljerskan på Mårbacka var på väg ut ur de svenska klassrummen, ges hennes gamla pedagogiska geografilektion Nils Holgerssons underbara resa (1906) nu en inscensatt hjärt-och-lung-räddning som sannerligen livar upp. Årets stora familjeföreställning på Helsingborgs Stadsteaters stora scen lär hur som helst locka stora skaror av små och stora barn, oavsett kunskapsnivån i vårt avlånga lands topografi. I teaterns praktfulla klassrum, där lärarinnan Selma Lagerlöf själv (Karin Frölén) skymtar förbi, är det hur som helst snarare dans- och musiklektion än geografi på schemat. Men detta först efter att det utåtagerande och empatiskt underutvecklade problembarnet Nils för sina synders skull förvandlats till lilleputt av en moralfilosofisk tomte. Gör om, gör rätt, lyder visdomen i denna utvecklingshistoria från självupptagenhet och hårdhet till mening och gemenskap.

 

Men som pekpinnarna svänger! Med scenisk energi och gestaltningsmässig precision sätter Thérèse Andersson Lewis sprätt på sin förvandlade gårdspojke och därmed också på hela musikaläventyret, där det blir åka av på gåsryggen! Berättelsens blott i andanom antydda resrutt – från Västra Vemmenhög via Kullaberg, Öland och Stockholm till Kebnekajse – duger fint. De musikaliska och dramatiska landskapen är ju ändå snarare universella än provinsiella, det har produktionsteamet skickligt sett till.

 

I manusförfattarna Bim Wikströms och Annika Kofoeds bearbetade, men gentemot förlagan ändå lojala version bjuds man på ett allkonstverk med hög svans- och vingföring. I estetiskt anslående och tekniskt raffinerade scener uppvisar man genomgående och utan irriterande skarvar en fin balans mellan de dramatiska, musikaliska och koreografiska elementen. Detta också mycket tack vare Yvonne Ericssons sofistikerade och finurliga scenografi som smidigt och elegant flyter ihop med Signe Kroghs raffinerade videodesign med skuggspel och dekorativa panoramavyer projicerade i fonden.

Rollen som den trogne gamle tamgåsen Mårten är som skriven för den gemytligt sävlige urskåningen Michael Segerström, en verkningsfull motpol till Regina Lunds norrländska vildgås Akka som i praktfull fjäderprydd schamandräkt och intagande sångstämma styr upp sin flock i egenskap av scenisk ceremonimästare. Förutom den ordinarie ensemblens folk och fä består detta brokiga följe också av skolbarn, tomtar och gässlingar i form av elever från Lunds dans- och musikalgymnasium. Tillsammans skänker de liv åt såväl kompositören och arrangören P-O Nilssons såväl rytmiskt suggestiva som hitbetonade musik som åt den ypperliga föreställningens snygga dansinslag. Ögon- och örongodis i skön förening!

 

Martin Lagerholm

kultur@kvp.se