Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fascination och förakt

August Strindberg var djupt influerad av Nietzsche (i mitten) när han skrev den otäckt rasistiska och zigenarhatande kortromanen "Tschandala" 1889. T v Carl Larssons illustration av Viktor Rydbergs "Singoalla", och (nederst) omslag till Klaus-Michael Bogdals uppmärksammade bok om hur Europa "uppfann" zigenaren.

Irka Cederberg om hur Europa "uppfann" zigenaren – och en påminnelse om att den jubilerande August Strindberg var antiziganist och rasist: inget att fira.

August Strindbergs kortroman Tschandala: berättelse från 1600-talet kom på svenska 1897, efter att först ha kommit ut i Danmark 1889, översatt av Peter Nansen. 1904 fanns den med i förlaget Ljus utgåva av Svenska öden och äventyr.

Det är en bok som få tycks ha läst och som knappast nämns under detta Strindbergsår som nu är till ända.

 

Kanske vill man helst glömma denna otäcka, öppet rasistiska skrift.

Tschandala handlar om den lärde magistern Andreas Törner och hans accelererande konflikt med "zigenaren" Jensen, förvaltare på ett gods som Törner med familj hyr en sommar. Det är tydligt att Strindberg inspirerats av egna upplevelser. Mellan maj och september 1888 hyrde han in sig på slottet Skovlyst i Holte i Danmark, där han snart kom i konflikt med förvaltaren, Ludvig Hansen. Denne anklagade Strindberg för att ha förfört hans halvsyster, 16-åriga Martha Magdalene Hansen. Strindberg anklagade förvaltaren för stöld. Innan det hann bli rättssak lämnade Strindberg landet.

"Zigenaren" Jensen är "en storljugare och tjuvnatur" – för Strindberg tillhör han en lägre ras. Jensen "och hans likar" vill inte arbeta, de vandrade "evigt omkring och strök landet runt på rov och tjuvnad".

I ett anfall av köttsligt begär förför magistern Jensens halvsyster. Efteråt fasar han över sitt tilltag. När ruset gått över var allting "nedsmutsat, hans rum, hans kropp, hans själ." Han "hade omfamnat ett djur och efter omfamningen hade djuret kysst honom som en katt".

 

I slutet av boken har magister Andreas med list och knep - och med den överlägsnes rätt - lyckats ta livet av förvaltaren Jensen: "Paria var död och arierna hade segrat, segrat tack vare sitt vetande och sin andliga överlägsenhet över den lägre rasen."

I bokens sista rader förklarar Strindberg boktiteln. I den tusenåriga indiska Manus lagbok beskrivs Tschandala som den lägsta kasten, föraktad av alla. Tschandala är, skriver Strindberg, "frukten av äktenskapsbrott, blodskam och förbrytelser." Ingen får ge honom vatten eller eld, han får hämta sitt vatten endast ur träsk och "de pölar som uppkommer i kreaturens spår". Han får inte tvätta sig och aldrig sätta bo, får klä sig "endast i kläder efter lik".

Så skrev den vise Manu – med den meningen slutar Strindbergs Tschandala.

 

I boken Europa erfindet die Zigeuner: eine Geschichte von Faszination und Verachtung (Suhrkamp, 2011) skriver tyske litteraturprofessorn Klaus-Michael Bogdal om hur Europa har "uppfunnit" zigenaren, och hur romernas historia i Europa präglas av utstötthet och förföljelse.

Bogdal beskriver hur bilden av zigenaren under århundradenas lopp skapats i tidiga krönikor, rättsliga dokument, akademiska och vetenskapliga verk. Konstnärer och författare har sedan bidragit till att befästa och sprida bilden, ända fram i våra dagar, hävdar han.

 

Zigenarna var "de andra".

De kom utifrån, var inte välkomna och borde tvingas återvända till sitt hemland - var det nu var. De misstänktes för att vara turkiska spioner – alltså muslimer. Deras spådomskonst och hälsokurer väckte misstanken att romerna praktiserade hedniska och satanistiska riter. Det förekom också anklagelser om kannibalism. Zigenare var kriminella och ansågs omöjliga att anpassa till samhället.

Nationalstaterna accepterade inte nomadiserande folk. Det stred mot territoriellt tänkande. En störtflod av lagar och förordningar tillkom i det ena europeiska landet efter det andra.

Författare, konstnärer och intellektuella spred samtidigt romantiska bilder av zigenarna - ett sätt att genom exotiserande uttrycka avståndstagande. Fascination och förakt är enligt Klaus-Michael Bogdal två sidor av antiziganismen.

Till det mest anmärkningsvärda bland de antiziganistiska verken klassar Bogdal Strindbergs Tschandala hör. Han ägnar Strindberg 15 sidor. Också Viktor Rydbergs Singoalla tas upp som exempel på en fördomsfull bild av zigenaren. Om Strindberg står för föraktet, står Rydberg för fascinationen.

 

Strindbergs beskrivning av Jensen som "degenererad avkomma av ett folk av tvivelaktig härkomst", "en född förbrytartyp", överensstämmer med Strindbergs samtida tyska kriminalvetares syn på romerna. De ses som medfött kriminella, oanpassbara och arbetsskygga.

Från dessa teorier hämtar Hitler och nationalsocialisterna senare sina motiv för förintelsepolitiken även mot romerna. Det skulle dröja två decennier efter andra världskrigets slut innan Tyskland erkände att nazisterna velat utrota romerna av samma rasmässiga skäl som judarna skulle utrotas. Så grundmurad var den föreställning om romernas medfödda kriminalitet som också Strindberg omfattade.

 

Irka Cederberg

kultur@kvp.se

 

FOTNOT. Den av Strindberg beundrade Friedrich Nietzsche använder det föraktfulla begreppet Tschandala i sin bok Antikrist, skriven 1889, just innan Nietzsche förklarades mentalsjuk.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!