Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fantomen på MAS

Per Wahlöö, Maj Sjöwall och barnen.Foto: Privat

Efter Martin Beck skulle huvudpersonen bli Berit, 22, övertygad marxist, sjuksköterska och anställd på MAS 1975. Offer: "sossar och byråkrater". Per Hellgren om hur Per Wahlöö planerade en svit på fyra nya böcker. Författarpar Cederberg-Wahlöö. Men döden kom emellan.

KvP-reportern som blev klassiker

Per Fredrik Wahlöö arbetade som journalist mellan åren 1947 och 1964. Tidningar han var anställd på är Sydsvenska Dagbladet Snällposten, Kvällsposten, Veckorevyn, Folket i Bild, ­FiB-aktuellt. Åren 1965-1970 satt han även med i redaktionsrådet för den nya vänsterns tidning ­Tidsignal. Egna böcker: Himmelsgeten (1959), Vinden och regnet (1961), Lastbilen (1962), Uppdraget (1963), Det växer inga rosor på Odenplan (1964), Mord på 31:a våningen (1964), Generalerna (1965), Stålsprånget (1968). Böckerna med Maj Sjöwall: Roseanna (1965), Mannen som gick upp i rök (1966), Mannen på balkongen (1967), Den skrattande polisen (1968), Brandbilen som försvann (1969), Polis, polis, potatismos! (1970), Den vedervärdige mannen från Säffle (1971), Det slutna rummet (1972), Polismördaren (1974), Terroristerna (1975) samt Sista resan och andra berättelser (2008).

Maj sjöwall föredrar leif gw Persson

Har Roman om ett brott plats i dagens litteratur? - Ja, som en slags klassiker. Vi moderniserade den klassiska anglosaxiska gåtdeckaren. Deckareförfattare som Maria Lang, som också är nyaktuell, var ju enväldiga då, liksom Agatha Christie. Vi ville införa lite mer realism och samhällskritik i böckerna. Har ni arvtagare i dag? - Ja, Leif GW Persson är min favorit. Han är verklighetsnära, kul, humoristisk och bygger sina böcker på stor kunskap och erfarenhet. Hur blev ni så stora i utlandet? - Vi öppnade utlandet för efterföljare. Tyskland var inkörsport, Amerika kom lite efter. I och med våra böcker uppstod ett intresse för svenska deckare som står sig än i dag. Din favorit i Roman om ett brott? - Jag måste nog säga Det slutna rummet. Där fick vi till det ganska mycket som vi ville. En ensam kommissarie som utreder ett mord. En förändring i privatlivet, hos Martin Beck som träffar en ny kvinna. En grupp som jobbar med bankrån. Lite slapstick. Boken rymmer mycket av det en deckare ska innehålla, tycker jag. Per Wahlöö (1926-1975) och Maj Sjöwall (1935-) träffades 1962 när han arbetade på tidskriften Folket i Bild och hon som tecknare på tidskriften Idun. ­Sjöwall renskrev romanen Uppdraget (1963) åt Wahlöö och snart var de ett par även privat. Efter ytterligare Wahlöö-romaner började de skriva tillsammans, 1965 kom den första i serien Roman om ett brott där Martin Beck framträdde för första gången. Det blev tio böcker och paret Sjöwall-Wahlöö översatte även amerikanen Ed McBain. ­Sjöwall-Wahlöö skrev manus till flera filmer av thriller­regissören Arne Mattsson.

VÄGEN VÄNSTERUT

 

Per Wahlöö hade cancer de sista åren i livet och dog på Malmö allmänna sjukhus, MAS, i juni 1975. En av Wahlöös bästa vänner var Irka Cederberg, välkänd skribent på dessa kultursidor. Hon är också är förebild till figuren Rhea Nielsen, som lyckas med konststycket att ragga upp den kylige Martin Beck i de tre sista Sjöwall-Wahlöö-deckarna. Tillsammans hade Cederberg och Wahlöö börjat snida på fler deckare, en tänkt kvartett där Wahlöös upplevelser i sjukhusmiljöerna bildar utgångspunkt med teman som åldrande, dödsångest och sjukvårdskritik. Irka Cederberg har sedan sparat kopior på anteckningarna som Wahlöö gjorde under sin sista tid:

Foto: Foto: Tommy Wiberg- Vi kom aldrig i gång, jag har gett anteckningarna till Maj nu. Det var Pelle som gav mig dem i handen, men det hann aldrig bli något, säger Cederberg.

Den första romanen i kvartetten har arbetstiteln Strax under ytan. Handlingen utspelar sig på MAS, i mörka sjukhus­kulvertar:

- Pelle låg mycket på sjukhus de sista åren, och fascinerades av kulverten, den är ju lite spännande som miljö i en deckare, berättar Cederberg. Idén till romanen var Pelles. Det var han som ville skriva den.

Maj Sjöwall känner till anteckningarna, men håller dem för sig själv:

- Det är helt personliga anteckningar.

- Vi tänkte aldrig skriva några fler Martin Beck-böcker, vi hade skrivit tio redan och var klara där. Pelle var väldigt sjuk när han skrev dessa anteckningar, säger Maj Sjöwall.

 

Tanken är, enligt anteckningarna, att de gamla huvudkaraktärerna från tio-sviten Roman om ett brott ska dyka upp i handlingen: Martin Beck, Lennart Kollberg, Gunvald Larsson, Benny Skacke och Per Månsson. Handlingen ska utspela sig vårvinter, vår och sommar 1975 i Malmö och alltså ta vid där Terroristerna slutade. Ny huvudperson i Strax under ytan är emellertid den 22-åriga sjuksköterskan Berit som skissas enligt följande, i Wahlöös korthuggna anteckningar:

"Berit, (sjuksköterska, 22) är en avvikande ungdom med avsevärda kvaliteter, framför allt etiska, moraliska och yrkesmässiga. Hon är klok och flärdfri och har blivit övertygad om att man måste tänka marxistiskt. Ser vardaglig ut. Tänker aldrig på kläder eller skönhetsmedel. Kan därför skildras som vacker och blir eggande genom att vara attitydfri. Mycket lugn och lågmäld.

B. är romanens centrum och huvudfigur."

När Berit anländer till sitt arbete och tar en genväg i en annars låst kulvert hittar hon en död man som visar sig vara mördad. Malmöpolisen Per Månsson, som figurerar i flera av Sjöwall-Wahlöö-böckerna, kopplas in på fallet.

Wahlöö beskriver i anteckningarna mördaren som "en kvalificerad arbetare (t ex licens­svetsare), har trakasserats av byråkratin - fackets, barnavårdsnämndens, sjuk­kassans, vardagstillvaron osv. Tills han blir sinnessjuk. Lång sjukhusvistelse ger honom inblick i situationen. Han är bildad, ­klyftig."

 

Vi känner igen typen - brottslingen som offer - från Den vedervärdige mannen från Säffle (1971) där den frustrerade expolisen Åke Eriksson barrikaderar sig på ett tak i centrala Stockholm och börjar skjuta poliser. Wahlöö verkar vilja upprepa receptet från just den boken då han antecknar slutscenerna:

"Slutfasen skall vara våldsam och fylld med action. Mördaren drivs av massmedia och sin egen planering in i en absurd situation. Till slut tror han sig vara `fantomen i kulverten¿och handlar därefter. Följden blir panik och förvirring, framkallad av press, polis och mördarens under hand förvända föreställning om sig själv. Vilda jakter osv å skräckstämning.

MB löser fallet genom att söka i offrens förflutna."

Som grädde på moset skvallrar också anteckningarna om vilka som ska tas av daga, nere i sjukhusets skräckinjagande tunnelsystem, Wahlöös svurna fiender vilka går som ett kallt stråk genom hela hans författarskap:

"OBS! Offren är sossar och byråkrater."

 

Per Hellgren

kultur@kvp.se