Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett angrepp på vår sakrosankta självbild

Göran Adamson - smockar vänstern från vänster. . Foto: PRIVAT
KLAMPAR IN. Göran Adamsons slutord är en brandfackla: "Vi tror mångfald är vänster, men den är höger. Mångfald är en attack mot modernitet. Det svenska samhället har fått en trojansk häst över tröskeln."

Salomon Schulman skriver om Malmösociologen Göran Adamsons dissekering av nyvänsterns vurmar: ett frimodigt angrepp på vår sakrosankta självbild.

SAKPROSA

GÖRAN ADAMSON

Kritiken av mångkulturen har hittills varit Sverigedemokraternas varumärke. Begreppet invandrare har fått ersätta den nedlåtande benämningen utlänning, åtminstone i de kretsar som en gång uteslöt "negrer" ur den svenska vokabulären.

Det anses fint att beteckna det främmande med antropologiska eufemismer; "svarta" klingar läckrare än det daltonistiskt förvillande "färgade", medan en iranier låter snäppet bättre än en pers.

 

De goda svenskarna filar febrilt på sin termförteckning av främlingar för att framstå i den vackraste dager bland alla ondskefulla nationer i världen. Hur mycket är en kurd värd för en nationalistisk turk eller hur högt skattas en kvinna i Riad? Vi har mycket att lära världen, mycket mer än ordet "ombudsman" som gått på humanistisk export till snart sagt varje land.

Vi älskar också vår svenska mångfald, alla kulturer som lärt oss så mycket och som vi lärt oss att uppskatta. Det grymma inbördeskriget i Syrien känns avlägset och förefaller så onödigt blodspillande, utifrån vår toleranta horisont.

Så plötsligt klampar han in i vår fridsamma idyll, en sociologilektor från Malmö Högskola vid namn Göran Adamson - likt en elefant i en porslinsbutik. Snart har han slagit sönder det mest oantastliga vi har: svensk mångfaldspolitik.

Så heter också den bok han gör avstamp i. Och för att ytterligare förvilla begreppen gör författaren en lång rockad och angriper denna vår sakrosankta självbild - från vänster.

De som förut romantiserade arbetarklassen omhuldar i dag främmande kulturer, menar Adamson. Den etniska exotismen har ersatt rå och rak klasskamp. De drömska svärmarna i den etniskt anstuckna nyvänstern låter sig lockas av nationalistisk sentimentalitet, som hör hemma i helt andra hörn av jorden - ena dagen är de berusade av den arabiska våren för att nästa dag influeras av japansk kampsport. Samtidigt förnekar de sitt eget kulturella ursprung och exkluderar den intellektualism som en gång sprang fram ur det egna landet, och nu håller på att gå förlorad.

 

Denna kollektiva självförödmjukande radikalism, skriver författaren, bortser från kungstankar som solidaritet, rationalism och klass - och förfaller till en samling mångfaldstankar av mytifierande art, ett slags postmodern "etno-shopping", eller för att skapa ett "globalt hembygdsmuseum".

Den teoriföraktande nyvänsterns vurm för en metafysisk överbyggnad med rötter och religion kommer att leda den in i en reaktionär konservatism, säger Adamson. Den uppvisar redan flera likheter med de populistiska rörelser som i dag är i schvung i Europa, tillägger polemikern/forskaren som bland annat gjort sig känd som en kritisk betraktare av den mångbottnade populismen, vilken hotar att tillskansa sig en farligt hegemonisk position.

Göran Adamsons polemiska slutord är förkrossande - om nu hans teser håller för den stridslystna debatt som man anar kommer att flamma upp från hans frimodiga brandfackla:

"Vi tror mångfald är vänster, men den är höger. Mångfald är en attack mot modernitet. Det svenska samhället har fått en trojansk häst över tröskeln."