Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

"En rättskaffens karl"

Ilmar Reepalu har satt igång sin hatmatch, skriver Salomon Schulman.

Det var några år sedan jag träffade Ilmar Reepalu. Han satt där väl förskansad bakom sitt skrivbord och jag intervjuade honom för en medicinsk tidskrift. Temat var: en sjukvårdsminister i vardande.

 Som bekant blev han inte minister, vilket sades bero på inre partimotsättningar, så han fick fortsätta att betrakta världen från Malmö.

 Vid det tillfället passade jag på att fråga honom, utifrån hans estniska ursprung, hur många misstänkta krigsförbrytare han träffat på i sina exilkretsar.

 Ingen, svarade han avmätt.


Fastän balter slöt upp bakom nazisterna och många krigsförbrytare flydde över Östersjön kände denne rättskaffens karl – ingen. Han hade ju redan då en karriär som ett folkmordens fiende och några år senare berättade han också i en intervju att den person han avskydde mest i världen var Ariel Sharon. Uppenbarligen värre än exempelvis Vladimir Putin och Saddam Hussein…

 Estland var det första landet under andra världskriget som förklarades ”judenfrei” och detta också tack vare den estniska byråkratins samarbete med nazisterna. I landet upprättades flera koncentrationsläger dit judar deporterades från hela Europa. Detta var en dödsindustri av det gigantiska slaget.


Ilmar Reepalu hade själv varit ett offer som, då hans bostad i Malmö beskjutits av kriminella gäng, ett tag var i media varje dag och utgöt sig över dessa föraktets attentat.

 Förstod då inte denne socialdemokrat de fattiga människor som bor i södra Israel, en folkmängd lika stor som Skånes, och som är utsatta för dagliga raketattacker, betydligt värre än sådana han själv utsatts för?

 Självklart förstår han. Ilmar Reepalu är inte dum. Men han inser också att den kvartsekellånga politik som bedrivits har lagt grunden till Malmös segregation. Rosengård är i dag i stora delar en orientalisk slavenklav. För några år sedan insåg Ilmar Reepalu vartåt det barkade och ville inte ha hit fler flyktingar. Samtidigt lade han ner hela sin energi på att bygga upp det prestigefyllda Västra hamnen.


Nu är det dags vid karriärens slut att bli ihågkommen som flyktingarnas vän och inte den som grundat ett ”Gaza” i Rosengård, vari kriminalitet och antisvenska attityder florerar.

 Då vet pampen att sätta igång sin hatmatch.


Salomon Schulman

kultur@kvp.se