Det är rätt att göra uppror

Carl Henrik Svenstedt berättar om en speciell upplevelse. 

Ordet för dagen är Kärlek. Biskopen stiger fram i dômen, rättar till brillorna och spänner ögonen i församlingen. ”Han ville bli präst!” dundrar han på lundensiska så sparvarna lyfter utanför fönstren. ”Men hans far dog, pengarna tog slut, och han kallades in till fronten. Där trivdes han, det var en bra tid...”

 Vart ska en sån betraktelse ta vägen? Vem talar han om? Vi vet bara att det är första världs-kriget och en klipsk tysk kristlig fattigpojke som inte får bli präst.

 Nu målar talaren upp en karriär som steg för steg går över de förbjudna förvarsklubbarna ute i skogen till den militäriska organisationen av Hitlers 

 NSDAP efter partiets segerval. Grabben ska bygga upp ”arbetsläger”. Han börjar med Dachau.

 Vägen är spikrak till Auschwitz där gossen ifråga blivit man och ligger uppe i spionluckan och ser skarorna av judar gasas nere på ”duschrummets” golv. Det är helt ok, han bara lyder order.

 ”Att lyda order är det finaste som finns, på 30-talet!” mullrar biskopen. Även i Sverige. Ock-så bland kristna systrar och bröder.

 Nu först nämner han namnet: Rudolf Höss, kommendant i Auschwitz. I sin självbiografi som hann publiceras innan han avrättades 1947 skriver Höss att han ”ångrar ingenting”...


Under den, för en predikan, långa retoriska tystnad som följer, hinner vi tänka att de menade att det var inte människor som utplånades, det var ”Untermensch”, lägre stående varelser, kräk. (I gammalsven-ska är ”kräk” synonym med ”boskap”.)

 Men det är inte det talaren vill åt. I en svindlande oratorisk båge återkommer han till ordet för dagen: den kristne får aldrig göra skillnad i vem kärleken omfattar. Kärleksbudet gäller lika för alla.

 Och går det stick i stäv med lydnaden, ska du välja att vara olydig!

 Det är rätt att göra uppror. Sålunda marscherade hela Israels folk ut ur Faraos Egypten.


Det är knäpp tyst i domkyrkan tills organisten intonerar 68-generationens egen psalm av den försynt upproriske Anders Frostenson:

 ”Vi vill den frihet där vi är oss själva...” SvPs 289.

 Betraktelsen är ett stycke bländande retorik. Den kan inte ha tagit mer än tio minuter. Dagens talare kommer alltså från Lund. Martin Lind, biskop i Linköping.


Carl Henrik Svenstedt

kultur@kvp.se