Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Candy och Killor

Foto: Bertil Haskel
Jan Karlsson läser Jonas Berghs novellsamling Till Killor with love.

FAKTA

JONAS BERGH | Till Killor with love | GME-Förlag

Mässingshornet, Nobe, Plaka, Pomona Inn, Pub 25. Jonas Bergh placerar gärna sina litterära gestalter på etablissemang – huvudsakligen malmöitiska – som befinner sig långt från ett omnämnande i White Guide. Och hans otaliga affärsidkare verkar nära nog undantagslöst närmare den svarta än vita sektorn.
I Berghs dagsaktuella novellsamling, Till Killor with love, är de små- och halvkriminella välrepresenterade. Fast i den miniatyrdeckare – ett slags semipastisch på hårdkokt genre – som avrundar boken anas under det lustifika namnet Basse Borg konturerna av en åtminstone presumtiv storfräsare som utan skrupler bland annat vill riva Folkets park och skapa ett nytt Möllevången. Men den gubben går ju inte.
Att läsa Bergh går däremot an, särskilt om man är på jakt efter lokalfärg och samtidigt har överseende med interna och inomlitterära blinkningar, med ojämnheten och det ibland alltför skissartade, eller förströdda berättandet. Bokens två i särklass bästa enskildheter är i mindre utsträckning noveller än fragmenterade människoporträtt, vad man kunde kalla fiktiva biografieri konstnärlig blixtbelysning.
Det handlar dels om Katja, alias Candy, en trasig prostituerad som i ett kylslaget Malmö försöker hantera en livshistoria präglad av svek och förlust. Dels och framför allt om titelns Killor, en tidigt moderlös och mobbad Österlen-påg som blir skinnskalle och slår tillbaka på de få sätt som han känner till.
När den texten, direkt från ett samtidsbrutaliserat Piraten-landskap, är som bäst är det som att drabbas av svetslågan mot krutdurken. Mera sådant och Jonas Bergh går en fin litterär framtid till mötes.
   
Jan Karlsson
kultur@kvp.se