Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Buffa utan pekpinnar i förstärkt Offenbach

Elegant enaktare. Middagsdags i bearbetad Offenbach - Johan Hallsten, Miriam Treichl, Leif Aruhn-Solén och Natalie Hernborg.Foto: Cesare Righetti

Schwung, sax och snillrik scenografi - Martin Lagerholm njuter av förstärkt Offenbach på Operaverkstan

OPERETT

PIERRETTE & JACQUOT

Av: Jacques Offenbach

Regissör: Dan Turdén

Operaverkstan, Malmö opera

Offenbachiad - vilket alldeles förtjusande ord! Enligt Svenska Akademiens ordbok är det en operett "eller annat litteraturalster i samma uppsluppna, parodiska stil som är den förhärskande i Offenbachs operetter". Inslagen av politisk och kulturell satir förebådade rentav mellankrigstidens kabaréer, även om Jacques Offenbach främst hade det dräpande siktet inställt på den tidens pompösa grand opera.

Mot detta ställde han festen, yran och humorn, och gärna en lätt kamouflerad drift med olika samtidsfenomen.

Offenbachs dominerande stildrag - schwung, behag, bett - är väl tillvaratagna i Dan Turdéns bearbetning och regi av den sena enaktaren "Pierrette & Jacquot" (1876) på Operaverkstan. Den ursprungliga historien om fåfänge köpmannen Durand som tar hand om två övergivna barn, är sannolikt präglad av tysk-franske Offenbachs egen dramatiska flykt med sin familj till Spanien under fransk-tyska kriget.

 

På Verkstan har Johan Hallstens Durand antagit gestalten av komiskt stram tjänsteman på Byrån för utlänningsförvaltning, med ansvar för asylärenden. Inte undra på att han längtar efter att bli en riktig vardagshjälte, och att han därför ömt vårdar den medalj han av misstag fått efter en räddningsaktion han aldrig utförde. För att leva upp till sitt nyvordna anseende har han tagit de två asylsökande titelfigurerna under sina vingars beskydd. Medan hans granne fru Månsson (Miriam Treichl) förtvivlat försöker få Durand att lägga märke till hennes giftaslystna inviter, styrs hans blickar istället mot Natalie Hernborgs unga Pierrette, som av rädsla för att bli utvisad aldrig berättat att hon och Jacquot (Leif Aruhn-Solén) sedan länge är ett förälskat par.

Nina Franssons kostymer och snillrika scenografi signalerar 1930- och 40-tal, där orkestern i denna udda "saxoperett" - bestående av en kvartett saxofonister samt en slagverkare - har tagit plats inne i en gigantisk och tidstrogen radioapparat, centralt på scenen. Snyggt och lekfullt! Jonas Forssells musikaliska bearbetning interfolierad med ett par nummer av legendariska mellankrigstyska vokalensemblen Comedian harmonists både breddar och bevarar Offenbachs muntra signatur.

Fjäderlätta kärleksförvecklingar i klassisk operettstil. Slutet gott, allting gott, i denna elegant gestaltade och tematiskt aktualiserade buffa utan pekpinnar.