Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Brev från Jaffa: Fromma önskningar

Salomon Schulman ta oss med på en sabbatspromenad i Tel Aviv. Foto: Alexander Gulevich

Salomon Schulman tar en sabbatspromenad och hör skön musik.

På strandpromenaden mellan kajen i Tel Aviv ner till Jaffas hamn, en gångväg på kanske en halvmil, inträffar ofta det oväntade. Medelhavet ligger blånande nedanför strandremsan och vid svag bris skvalpar det vita skummet in mot simmarna som njuter i det svalkande vattnet. Blåsigare dagar hissas de svarta flaggorna, när någon alltför dristig tror sig kunna ta sig ut till de starka strömmarna en bit ut och dras ned mot en hotande död.

Ibland ser man dånande krigsflygplan svischa fram bortom strandlinjen som en påminnelse om landets utsatthet.

 

Just nu är här fridsamt, tänker jag och vandrar med raska steg ner mot Jaffa.

Syrien är upptaget med sitt inbördeskrig. Egypten har förändrats sedan de muslimska bröderna åter satts bakom lås och bom. Gaza guppar längre söderut, nu oförmöget att dra i gång ett raketkrig, eftersom egypterna raserat nästan samtliga tunnlar - och Hamastans krigsmakt förmår bara förtrycka sina egna kvinnor, homosexuella och de få kristna.

Självmordsbombarna har utlöst sina sista bombbälten, tycks det.

 

Jag går förbi diskoteket som drabbades för några år sedan, då en ung Gaza-bo lät sig briseras och drog med sig jämnåriga judar till respektive dödsriken. Det berättades att han hade dragit på sig ett stort antal kalsonger för att skydda sitt kön från sprängmedlet, och komma till de 72 oskulderna som väntade på honom i det islamistiska paradiset.

Plötsligt hör jag musiken, så himmelskt vacker. Tre ryssar i 70-årsåldern spelar: två fioler och en bas. Repertoaren är klassisk. Tjajkovskij, Händel, en smäktande tango och "Eine kleine Nachtmusik". Trots att det är sabbat och man enligt judiska fromhetslagarna inte får vidröra pengar, kastas mynten i takt med stråkarna ned i fiolfodralet. Det är seriösa herrar som musicerar, sannolikt en gång framstående symfoniker i ryska orkestrar.

 

Säg den dag vi får höra en promenadkonsert av Malmö symfoniorkesters pensionerade musiker nere på Ribban?

Jag kommer till slut fram till Jaffa, en av världens äldsta städer. Den arabiska befolkningen är uppblandad med en judisk. Här råder sämja. Vågorna kluckar mot arabernas trålare. Och jag minns en målning: en arabisk fiskare porträtterad av en judisk konstnär från 20-talet, muskulös, leende - kanske en solbränd förebild för den sionistiska människan i vardande?

Det är sabbat, schalom och saalam. Frid och kanske fred ett tag till?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!