Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bemöts av de stora aktionerna - gissa land

Bilden som sprids av hatmånglarna. Påskkort upplagt av Mohannad Yousif på Facebook-eventet inför al-Nakba-demonstrationen i Malmö under ESC. Soldaterna och den blodiga Davidsstjärnan anknyter till den gamla påsktraditionen – att anklaga judarna för blodtörst och Jesusmord. Bildtexten, ”Nästa år firar vi påsken i det arabiska El-Qouds/Jerusalem”, är en parafras av den judiska Rosh Hashanah-hälsningen ”Nästa år i Jerusalem!”, ursprungligen en bön om att Messias ska komma och i dag en standardfras som ”Glad påsk!” Bilden cirkulerar på nätet, använd av såväl Radio Islam som antisemitismsajten The Ugly Truth.

Inte Vitryssland eller Nordkorea, eller andra människorättskränkande diktaturer...

Vad förenar ayatollan Khomeini och "helt vanliga demokrater" och nyfascistiska Jobbik? Anna Ekström löser gåtan.

Malmö kulturnämnds ordförande Daniel Sestrajcic (V) gör – i egenskap av privatperson – reklam för inte färre än tre evenemang riktade mot ett av Eurovisions deltagarländer: två al-Nakba-tillställningar och en musikalisk manifestation.

Ni vet vilket land jag menar.

Det är ju inte Vitrysslands långa lista av människorättskränkningar som får så många att brinna av medmänsklighet.

Nej, det finns bara ett land som bemöts av de riktigt stora, återkommande aktionerna. I Teheran, men också i våra europeiska huvudstäder Berlin, London och Paris demonstreras det årligen på al-Quds-dagen, instiftad av ayatollan Khomeini. Över stora delar av världen organiseras bojkott-, desinvesterings- och sanktionskampanjer, bedrivs intensiv lobbyverksamhet och samlas pengar till vikingafärder mot Gaza.

Samma land innehar världsrekord i fördömande resolutioner signerade FN:s människorättsråd. Det är god marginal till de andra länderna, inklusive Nordkorea. Kim-diktaturen har riktiga koncentrationsläger med gaskammare. Men det är det där andra landet som oftare än något annat jämställs med Nazityskland. Inte konstigt då, att Mohannad Yousif, ansvarig för Facebook-eventet inför demonstrationen på landets födelsedag, formulerar sig så här: ”Fascism, nazism eller sionism! Vad är skillnaden? Olika sidor av samma mynt!”

Inget annat land, inte ens det mest "etniskt rena", anses av så många människor vara rasistiskt ända in i märgen. Mycket riktigt har både ”Antirasistiska Filmdagar Malmö” och Joacim Blomqvist, medieansvarig på Centrum mot rasism, anmält sitt deltagande i Al-Nakba-manifestationen.

På det musikaliska eventets sida ligger sångtexter uppe. De handlar förstås om ett rasistiskt och barnamördande land – inga andra länder anklagas lika ofta för barnamord. Några verser är så fredsivrande att de slår över i stridslystnad. Landet i fråga är nämligen det enda som ger den inre krigaren en chans att komma ut ur garderoben förklädd till fredsmäklare.

Vid sidan av Vatikanen är staten också den enda vars felsteg enligt många av dess åklagare borde bestraffas med avskaffande. Det förvånar inte att Nakba-demonstrationens Facebook-sida berättar att ”den så kallade staten Israel” ska ge upp sin roll som försvarare av ett judiskt hemland.

Massfixeringen drabbar naturligtvis ”sionister” i flera länder; med ”sionister” menas alla judar som kan misstänkas stödja landet, samt alla andra som är skeptiska till den antiisraeliska hysterin. Men den drabbar även omdömet och därmed ännu flera människor.

I fientligheten mot sionister förenas helt vanliga demokrater med nyfascistiska Jobbik – utan att de förra känner sig tillnärmelsevis lika besvärade som om de skulle hålla med SD om snusexporten. Det blir helt enkelt mycket svårt att skilja höger från vänster.

Vänsterns alla kriterier för ett högerextremt parti uppfylls med råge av Hamas.

Ändå ursäktas organisationen till den grad att Socialdemokraternas partistyrelse uttrycker sin respekt för den folkvalda regimen, men inte för de greker som röstat på det nynazistiska Gyllene gryning. Muslimska brödraskapets övriga organisationer – Hamas är en av dem – blir på något underligt vis mera rumsrena än SD, trots att deras illvilja både riktas mot majoriteten av det utpekade landets invånare och mot oss andra här i väst. Fientligheten mot väst – oss själva – är en av de allvarligare bieffekterna av att personer som kallar sig antirasister och motståndare till ultranationalism bistår andra nationers kulturrasistiska ultranationalister.

Det vore fantastiskt om någon kunde förklara all denna absurditet utan att nämna att det lilla landet råkar vara det enda med judisk majoritet, och utan att nämna att en inbillad arvskuld för Förintelsen projiceras på såväl nu levande judar som på nu levande ickejudiska västerlänningar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!