– Jag hade en allvarlig skada i höften som påverkat mig mycket – med flamencon var det inga problem. Det kan låta galet att som 16-åring åka ensam till Sevilla, men under hela min uppväxt tillbringade min familj mycket tid i Spanien, och jag talade redan spanska. Året i Sevilla var otroligt berikande! Och en så varm stämning – det är betydligt mycket lättare att vara tonåring i södra Spanien.
Studierna fortsatte på Stockholms estetiska gymnasium, men fick avbrytas när skadan åter gjorde sig påmind. Alma flyttade till Paris, läste in gymnasiet på distans, därefter till Madrid för att studera både flamenco och samtida dans.
Hur föll valet att bli koreograf?
– Redan som tioåring visste jag att jag ville bli koreograf. Jag tyckte det lät bra att få hitta på eget och vara självständig. Frågan var hur…
Motivering och hedersomnämnande:
Thaliapriset för spelåret 2016/17 tilldelas koreografen och dansaren Alma Söderberg. I soloverket Nadita, framfört på Dansstationen, ger hon prov på sin unika scenkonst, med rötter i flamencon, som förenar dans, musik och röstperformance i ett organiskt uttryck. Alma Söderberg tecknar i Nadita ett dramaturgiskt sammanhållet levnadsförlopp, från det nyfödda livets grundläggande urkraft genom kulturellt präglade rörelsemönster fram till åldrandets reducerade gestik. Hennes kropp och röst blir rum, rörelse och instrument i ett oavlåtligt fascinerande rytmiskt scenspråk.
Hedersomnämnanden till Thaliapriset 2016/17:
Rikard Lekanders uppsättning av Fulet på Teater 23 får särskilt hedersomnämnande av juryn. Oscar Pierrou Lindén var med i slutomröstning för rollen som Lola i Kinky Boots på Malmö Opera. Malmö Operakör uppmärksammades, särskilt för Aniara, liksom dansaren Tine Højlund. Tilde Björfors och Alexandra Loonin fick röster för regin till Movements på Malmö stadsteater. Skådespelaren Susanne Karlsson nominerades för Petra von Kant, liksom Malmö dockteaters Erik Holmström och 10-årsjubilerande Lilith Performance Studio. Thaliajuryn ger särskilt hedersomnämnande till Jörgen Dahlqvist för hans roll i Transistorfestivalerna och hörspelsnätverket Transistor Sound.
LÄS MER: Kvällspostens Thaliapris 2016 tilldelas Melanie Mederlind
Började på Gotland
Det började med två år på Gotlands dansutbildning följt av fyra år på School of New Development i Amsterdam där Alma tog sin examen i koreografi 2011. Från Amsterdam flyttade hon till Bryssel.
– När Wilders fick plats i parlamentet drev de igenom en 70% nedskärning på kulturområdet. Många konstnärer lämnade Holland, framförallt sådana som jag. I Bryssel finns plats för nya sätt att tänka och att prova nya strukturer. Experimentell scenkonst är inte det minsta problematiskt snarare tvärtom
Rörelse, röst, musik, ljud, språk - allt ryms i Almas verk. I dem är dansaren, musikern och koreografin tätt sammanlänkade i ett svindlande, komplext och intrikat rytmiskt scenspråk. Hur ser en arbetsprocess ut?
– Processen är ett samspel mellan improvisation och struktur. Jag filmar allt jag gör, därefter skapar jag en struktur inom vilken jag fördjupar artikulationen för att synliggöra de många lagren. Mina verk är tätt sammankopplade med det dagliga arbetet med att öva mina färdigheter, spetsa skickligheten. Genom övning, upprepning når jag fram till nya uttryckssätt. Det är en stor njutning i denna hängivelse som blir till en upptäcktsresa full av positiva överraskningar.
Tidigare pristagare
1952: Georg Årlin
1953: Gertrud Fridh
1954: Åke Fridell
1955: Toivo Pawlo
1956: Benkt-Åke Benktsson
1957: Naima Wifstrand
1958: Max von Sydow
1959: Ingrid Thulin
1960: Åke Askner och Lars-Levi Læstadius
1961: Sture Lagerwall
1962: Yngve Nordwall
1963: Folke Abenius
1964: Olof Bergström
1965: Lennart Olsson
1966: Halvar Björk
1967: Agneta Prytz
1968: Arne Hasselblad
1969: Margareta Hallin
1970: Barbara Granzow
1971: Göte Fyhring
1972: Eva Sköld
1973: Gunnar Ekström
1974: Maj Lindström
1975: Carl-Åke Eriksson
1976: Lars Humble
1977: Leif Söderström
1978: Karin Mang-Habashi
1979: Emy Storm
1980: Göran Arfs
1981: Holger Reenberg
1982: Elsa-Marianne von Rosen
1983: Kåre Sigurdson
1984: Carl-Åke Eriksson
1985: Lars Passgård
1986: Arne Strömgren
1987: Pär Ericson
1988: Marianne Mörck
1989: Annika Lundgren
1990: Kristina Kamnert
1991: Ronnie Hallgren
1992: Mats Eklund
1993: Jonas Kåge
1994: Peter Oskarson
1995: Bente Lykke Møller
1996: Helen Sjöholm
1997: Staffan Valdemar Holm
1998: Kjell Stjernholm (Moomsteatern i Malmö)
1999: Lena Josefsson (Skånes Dansteater)
2000: Hans-Peter Edh
2001: Fredrik Gunnarsson
2002: Henrik Holmberg (Skillinge Teater)
2003: Teater Terrier i Malmö (2007 ombildad till Institutet)
2004: Bror Tommy Borgström (Ystads Stående Teatersällskap)
2005: Maria Sundbom
2006: Jörgen Dahlqvist, Fredrik Haller och Chrtina Ouzounidis (dramatiker/dramaturger, Teatr Weimar i Malmö)
2007: Maria Sundquist (Operaverkstan, Malmö Opera och Musikteater)
2008: Kajsa Giertz
2009: Nina Jemth och Pelle Öhlund (Varietéteatern Barbès i Malmö)
2010: Lindy Larsson
2011: Klas Abrahamsson och Erik Gedeon
2012: Harald Leander, skådespelare och dramatiker
2013: Stefan Johansson, regissör och dramaturg
2014: Michalis Koutsogiannakis, skådespelare
2015: Christian Tomner
2016: Melanie Mederlind
Valde ett annat sätt
I Nadita valde hon ett delvis annat sätt:
– Med Nadita ville jag ha en kort och ”enkel” process. Ingen dramaturg som jag brukar, inte heller ett koncept. Jag ville undvika att fånga i ord eller försöka beskriva. Mina tidigare verk tog någonting ifrån min fysikalitet både kroppsligt och dansmässigt då jag var så inne i komplexa diskursiva tankar och förklaringar. Med Nadita ville jag komma åt något annat, ”förenkla” för att lättare röra mig i rummet. Då kom idén om ”ingenting”. Nada är ju ingenting på spanska och –ita, diminutiv – ett litet ingenting. Ett litet ingenting bottnade i tanken om Nadita som en bagatell i den bemärkelsen som tonsättare beskriver stycken som är korta, enkla, inte har några pretentioner på att vara mer därutöver. Det var också för att betona det lekfulla. Ett litet ingenting är inte bara ingenting alltså är det någonting trots titeln. Nadita har även att göra med dans som konstform: den paradoxala situationen att något som är så materiellt samtidigt är så efemärt. Jag hade ett behov av att låta Nadita bära kvaliteter av dans och rörelse.
Medlemmar i juryn till Thaliapriset:
Medlemmar i Thaliajuryn 2016/17 är: Teaterkritiker Theresa Benér ordf, professor i filmvetenskap och författare Lars Gustaf Andersson, musikkritiker Matti Edén, författare och teaterkritiker Boel Gerell, teatervetare och teaterkritiker Rikard Loman, dans- och litteraturvetare samt danskritiker Cecilia Malmström Olsson.
Musikaliteten, rörelsen den otroliga rytmiska rikedomen – faktum är att Alma redan som mycket liten fick ett par steppskor – vad väntar nu?
– I nästa verk fokuserar jag på hur jag lyssnar på en rytm. Givetvis ägnar jag mig i alla mina verk åt olika slags lyssnande för att tränga in i rytmen, exempelvis olika typer av rytmiskt innehåll i språk. Det finns så många lager och så många detaljer att upptäcka. Ta som exempel hur klanger påverkar, en tystnad, en paus - det är en oändlig källa att ösa ur! I Nadita lyssnar jag genom det fysiska. Rytmen blir synlig. Hur blir min kropp till rytm? Vilken typ av ljud utgör rytmen? Hur förändras rytmen när det går från ett högt ljud till ett lågt? Vad finns mellan ljuden? Nu kommer jag gå djupare in i alla de polyrytmiska strukturer som finns i mig tack vare flamencon. Jag är intresserad vad det är när flera olika rytmer möts, densitet, fragmentering… Det finns mycket att prata om men det är svårt!
Fakta: Alma Söderberg
Född (1983) och uppvuxen i Malmö
Utbildning: Svenska Balettskolan, Malmö, Escuela de danza de Matilde Coral, Sevilla, Gotlands dansutbildning, School for New Dance Development, Amsterdam.
Verket Cosas fick pris på Act Festival Bilbao 2010, A talk förlänades Stuttgarts Theaterpreis 2011. Förra året fick hon Konstnärsnämndens Birgit Cullberg-stipendium.
Cosas spelades i Sverige för första gången på Danstationen.
Alma Söderberg möter Thaliajuryn i ett samtal om dans på Dansstationen, måndagen 9 oktober kl 18.30. Fritt inträde.
TEXT: Cecilia Malmström Olsson
