Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kriminella gängen sätter skräck på akuten: "De har ingen respekt"

En 25-årig man hade skjutits med flera skott på Ystadvägen i Malmö. Offrets respons när han fick hjälp? Han gav vårdpersonalen fingret. Foto: POLISMYNDIGHETEN
Vårdpersonalens egen berättelse om arbetet med gängkriminella vittnar om en ny vardag av dödshot och våld på Sveriges sjukhus. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
– Vi har även polispersonal när vi känner att det finns en övervägande hotbild mot de skjutna att det kan finnas vedergällning, säger lokalpolisområdeschef Andy Roberts. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

MALMÖ. 

De vill rädda liv.

Men de får höra att de ska våldtas och dödas.

Vårdpersonalens egen berättelse om arbetet med gängkriminella vittnar om en ny vardag av dödshot och våld på Sveriges sjukhus.

– Vi har haft män som har försökt ta sig in utklädda till byggarbetare, säger sjuksköterskan Marie Jensen.

Vita rockar.

Livsuppehållande apparater.

Personal med ett häpnadsväckande tålamod och hög stresstålighet. På många sätt ser akuten på Skånes universitets sjukhus ut som alla andra i Sverige. Men det finns en sak som skiljer dem från mängden. Här kan en namnbricka få enorma konsekvenser.

Det är nämligen till den här akuten som många av offren för Malmös många gängrelaterade skjutningar kommer. På Skånes universitetssjukhus vågar sjuksköterskor inte längre ha på sig namnskyltar på grund av alla hot.

– Man ska plocka personalen. Det är dödshot. Den kvinnliga personalen får höra att de är horor och slampor och ska bli våldtagna, säger sjuksköterskan och säkerhetssamordnaren Marie Jensen och visar ett av akutrummen där de tar emot skottskadade.

Personalen tvingas även ta bort skyltar på väggar som visar deras namn. Man är rädda för vad som ska hända efter arbetsdagen.

– De utsätts för subtila hot mot familj och barn. Man säger att man vet var de bor. Man säger ”Du har barn, eller hur?” eller ”Hur mår dina barn?”, förklarar Jensen.

– Har man fått ett hot mot sig och mot sina barn vill man ju inte direkt skylta med sitt namn, säger Jensen som i sitt jobb som säkerhetssamordnare har intervjuat kolleger om hot och våld de möter på avdelningarna.

Fann beväpnade män i sjukhushissen

Hoten kan komma från patienten, men också ofta från vänner eller anhöriga. De kan bero på allt från meningsskiljaktigheter om hur patienten vårdas till att vänner och anhöriga är upprörda för att de inte får träffa patienten. Det förekommer även hot mot andra patienter i samma sal.

”Både patienter, antagonister, anhöriga eller kompisar uttalar hot, mordhot, hotar med kniv, och säger att man ska leta upp familjen", uppger en anställd som deltar i Jensens internundersökningar.

Marie Jensen, säkerhetsansvarig för akuten på Sus i Malmö och Lund i ett av akutrummen på Sus i Malmö. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

I oktober förra året gick insatsstyrkan in på Skånes universitetssjukhus. En anställd hade sett fyra okända män i en hisshall. En av dem var beväpnad.

– Folk blev rädda naturligtvis, både personal och patienter, säger Marie Jensen.

Polisen kunde inte hitta några vapen. Senare visade det sig att männen sannolikt var där för att skydda en vän som låg skottskadad på sjukhuset. För många på sjukhuset var det en chock.

Rädd för att bli skjuten på jobbet

Gängkriminalitet hade nått innanför sjukhusets väggar. Ett sjukhus kändes inte längre som en fredad zon.

– Vi har även haft män som har försökt ta sig in utklädda till byggarbetare, säger Marie Jensen.

Hon beskriver hur de som försöker ta sig in på sjukhuset har god kunskap om var de ska gå.

– En ligger skottskadad, då kanske hans kompis har legat skottskadad på samma avdelning för några månader sedan så de kan gången. För många är det inte första gången de kommer hit utan de har varit här både två och tre gånger, säger Jensen.

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Det slår mig att hon beskriver en extrem situation oerhört neutralt och utan stora känslor, som om hon gav någon ett cancerbesked. Hon ställer en diagnos på sin arbetsplats.

– Men jag vill ju att folk ska bli arga, säger Jensen. 

– Min rädsla är att folk ska betrakta det här som ett normaltillstånd.

Intervjuerna hon gjort med läkare, sjuksköterskor och väktare är ledsam läsning.

Jensens kolleger berättar om ångest och rädsla och hur en ny vardag med kriminella nätverk och skjutningar förändrat sjukhuset.

”Polisen sitter med skjutklara automatvapen fullt synliga. Väcker tankar hos personalen, patienter och besökare” är en redogörelse. En annan lyder: ”Våldet är nära. Man är rädd för att bli skjuten på jobbet”.

En tredje berättar: ”Ofta en hotfull och aggressiv stämning hos anhöriga. Det har hänt att anhörig börjat slå sönder saker i anhörigrummet.”

Vårdpersonal har slutat på grund av gängen

Få vågar anmäla brott till polisen av rädsla för repressalier. Att gängkriminaliteten kommer in på sjukhusen utsätter personalen för helt nya prövningar. Sekretess gör att personal inte heller kan diskutera sin oro och ångest med en partner eller en familjemedlem. Vårdpersonal har redan slutat på grund av problemet.

En sjuksköterska på SUS berättar att hon fick höra hur en skottskadad sa i sin mobiltelefon att han ville ha 100 000 kronor för att inte mörda den som skjutit honom.

Hon valde att inte berätta för polisen. Sjuksköterskan vågade inte. Ångesten slutade inte för det. Då kom oron över att någon skulle bli skjuten för att hon inte larmat polis.

Ett av akutrummen på Sus i Malmö. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Nyligen drabbades Karolinska universitetssjukhuset av bråk utanför akutmottagningen i samband med att man vårdade en skottskadad. En stor folksamling försökte ta sig in på akuten,

I Malmö har man haft likadana problem i flera år. Om Skåne universitetssjukhus gängrelaterade problem nu kommit till huvudstaden är det dystra besked för de som arbetar på Karolinska universitetssjukhuset.  

– De har ingen respekt för någonting, säger Jensen. 

– De har helt tappat tron på samhället. Det är deras egna lagar som gäller. Man vill ha något och får inte det och då blir det inte bara att man blir lite upprörd utan man blir väldigt hotfull.

Förslag på inhägnade sjukhus

I veckan föreslog de moderata politikerna Carl Johan Sonesson och Stefan Lamme i en debattartikel i Sydsvenskan att man borde införa gated hospitals, inhägnade sjukhusområden. De föreslog också större kamerabevakning vid akutmottagningar. Liberalernas partiledare Jan Björklund skrev tillsammans med partikollegorna Anna Starbrink och Roger Haddad samtidigt i DN Debatt att svensk lag behöver ge ett tydligt skydd för vårdpersonal.

I Malmö åker sedan flera år tillbaka en polispatrull direkt till akuten när man får larm om en skjutning med misstänkta kopplingar till gängkriminalitet.

Polisen Andy Roberts utanför polisstationen på Sallerupsvägen. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Man är även redo att snabbt spärra av akutingången och bistå sjukhusets väktare med fler polispatruller om det samlas för många människor vid akutintaget och om situationen kan eskalera till våldsamheter.

– Vi har även polispersonal när vi känner att det finns en övervägande hotbild mot de skjutna att det kan finnas vedergällning och framför allt otillåten påverkan, säger lokalpolisområdeschef Andy Roberts.

Hur kan det se ut?

– Man kommer in och talar om för honom att när du kommer ut ska du få pengar för att inte berätta för polisen. Det finns många syften till varför vi är där, säger Roberts.

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Han tror inte att försöken att ta sig in på sjukhus handlar om vedergällning.

– Vi har väl inte nått den kulmen än att man försöker gå in på sjukhuset och försöker fullfölja det man har gett sig an på gator och torg. Det är ännu inte scener hämtade från filmer där man går in och lönnmördare och skjuter någon i sängen eller att man klär ut sig till läkare och sjuksköterska och så går man in och sätter en spruta i halsen på honom. Den varianten har inte kommit än och det hoppas jag att den aldrig gör.

– Däremot är det kompisar som försöker gå in och de kompisarna kan vara rädda att vedergällning är på gång.

Pekade finger från båren

Andy Roberts pekar på ett larm räddningstjänsten fick den 13 mars för att beskriva hur respekten för vård- och blåljuspersonal inte längre är en självklarhet.

En 25-årig man hade skjutits med flera skott på Ystadvägen i Malmö. Två poliser var snabbt på plats och satte en tourniquet på varje ben, för att stoppa blödning från skottskadorna. Offrets respons? Mannen vägrade prata med polismännen om sina skador och hävde ur sig förolämpningar i stället. När vårdpersonalen senare bar honom på bår till ambulansen visade han inte tacksamhet – utan gav dem fingret.

Foto: POLISMYNDIGHETEN

Tidningen Svensk polis och polisens fotograf var på plats och fångade ögonblicket.

– Den tycker jag nästan skulle ha blivit årets bild. Bilden talar sitt tydliga språk, säger Roberts.

 Personalen om de gängkriminella på sjukhusen: 

Daniel Lundin. Foto: Privat

Daniel Lundin, SOS Larmcentral

”Det är inte kul. Det kan vara regelrätta personliga hot. Det är ett tuffare och hårdare klimat ute och det märker vi på samtalen. Det förekommer varje dag av olika dignitet.” 

 

Polisen Andy Roberts. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Andy Roberts, lokalpolisområdeschef Malmö

"Miljön har blivit tuffare för sjukvårdspersonal precis som den har blivit för räddningstjänsten. Precis som den har blivit för polisen. Det grövre våldet har ökat, så är det. Det känns väldigt olustigt för sjukvårdspersonal att när man försöker rädda liv så blir man spottad och hotad och så vidare."

 

Janne Kautto, kommunikatör. Foto: ALEXANDER DONKA

Janne Kautto, ambulanssjuksköterska

"Förr fanns det inte en tanke om att småtjuvar och bovar skulle vara negativt inställd mot sjukvården. Vi har alltid varit neutral, men det som hänt nu är att man respekterar inte samhället från gängens sida. Det är ett problem som vi måste ta tag i. Vi har ambulanser som varje dag som måste backa från adresser och lägenheter för att anhöriga eller patienter uppträder hotfullt."

 

Läkaren Mikael Nilsson.

Mikael Nilsson, läkare Karolinska universitetssjukhuset

"Man är rädd för att anmäla för att man det händer i professionen, men man känner sig utlämnad med sitt personnummer. Jag vet inte om det juridiskt går att ändra, men det har lyfts fram som ett problemområde. Att man anmäler som privatperson och inte som organisation är ett problem. Jag har inte lösningen på det, men det har upplevts som problem. Du känner dig väldigt utsatt i den här situationen."

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!