Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Polisen Jenny blev slagen av sin pojkvän

Jenny Svenningsson jobbar som polis i Halmstad. I en intervju med Expressen TV berättar hon om hur hon misshandlades av sin tidigare pojkvän.
I YTTRE TJÄNST. Jenny Svenningsson älskar sitt jobb som polis. Fast just nu hänger uniformen i garderoben. Efter sjukskrivningen arbetar hon vanlig kontorstid en period.Foto: PRIVAT
”Jag tar en dag i taget, men hoppas på sikt kunna arbeta mer direkt med våld i nära relationer”, säger Jenny Svenningsson.Foto: JENS CHRISTIAN

Han knuffade henne nerför den branta trappan, berättar hon. Hon föll handlöst. Han följde efter, satte sig på henne tills han hörde hur det knäckte till i knäet.

Då lämnade han huset. Hon låg gråtande kvar. Utan möjlighet att resa sig och med olidliga smärtor.

Det var andra gången polisen Jenny Svenningsson misshandlades av sin pojkvän. Men också nu stannade hon kvar i förhållandet.

Jenny Svenningsson är 47 år och jobbar som polis i Halmstad. Hon har 17 000 följare på sitt privata Instagram-konto, ”tilltufsade polisen”.

– Jag är starkare i dag. Jag tar inte skit längre, säger hon när vi träffas på den halländska gården.

Det är flera år sedan nu. Men kränkningarna och misshandlarna från relationen med sitt ex, som hon berättar om, dem bär hon alltid med sig. Också i tjänsten.

– Jag har lätt att förstå de utsatta kvinnor som jag möter i jobbet. Och jag hoppas verkligen kunna hjälpa dem vidare. Få dem att våga polisanmäla och avsluta det destruktiva förhållandet. 

– Jag önskar att jag hade fått ett sådant stöd. Att någon pushat mig. Nu anmälde jag aldrig. Jag fortsatte bara. Med allt mer gräl och bråk.

EN GLAD TJEJ. Jenny älskar skämt och att ha roligt. Hon poängterar den härliga stämning, den jargong, den humor som omsluter henne på jobbet. Foto: JENS CHRISTIAN

Nye mannen var helt rätt – trodde hon

Jenny Svenningsson hade tidigare separerat från en man hon har två döttrar med. 

Det är en bra pappa och upplösningen av det förhållandet var okomplicerad och smidig, säger hon.

Med tiden träffade hon en man som hon trodde var precis rätt. En utåtriktad, rolig kille. Och snygg. Hon blev attraherad och blixtförälskad. 

De hade kul, de hade många vänner och glada fester under helgerna.

– Men så visade han efter hand andra sidor, som det väl blir när ett förhållande mal på i rutiner och vardag. Men det behöver ju inte gå till våldsamheter, säger Jenny Svenningsson.

Mannen var lat och självupptagen, berättar hon. Jenny förväntades sköta allt i hemmet, från bilvård och fönsterputsning till städning och matlagning.

– Vi började bråka. Oftare och hetsigare, också inför andra. Men jag fann mig, och fogade mig. Jag trodde att jag fortfarande var kär i honom.

Jenny är singel i dag. Hon är försiktig med att etablera något nytt parförhållande. Foto: JENS CHRISTIAN

Började fundera på att göra slut

Hon berättar om hur mannen började ha sönder saker för att få tyst på Jenny och få igenom sin egen vilja. Sa hon emot kunde han krascha en tv, en mobiltelefon, en dator, prydnadssaker eller en dörr.

– Jag hade inte råd att köpa nya prylar hela tiden, så det blev väl att jag höll tyst. 

I det här skedet började Jenny verkligen fundera på att göra slut. Hon uppfattade att mannen mest betraktade henne som en ägodel. Något han kunde kontrollera och styra och som kunde vara snyggt att visa upp. 

– Så kom första riktiga smällen. Jag hade gått ner i sovrummet för att få komma bort från bråket och hans aggressioner. Han hoppade upp på mig i sängen och började slå mig i ansiktet. Hårt och upprepade gånger. Det var en chock.

”Jag höll tyst”

Mannen bad aldrig om ursäkt eller visade någon ånger, berättar Jenny Svenningsson i dag. 

Hon skämdes och ville inte berätta för nästan helt okända kolleger inom polismyndigheten om sambons grova misshandel.

– Jag höll tyst. Det är förstås så fel och så dumt, men jag kan inte förneka det virrvarr av känslor och vilsenhet jag gick igenom då. 

Jenny sjukskrev sig några dagar och övade sig på att sminka över de blånader som spreds runt ögonen och i ansiktet. Så gick hon vidare på jobbet och i livet och låtsades som om ingenting hade hänt.

– Jag berättade inte för någon. Fast blåmärkena kan ha märkts genom sminket. Men ingen sa något.

Jenny Svenningsson har lärt sig vikten av att stå för sina åsikter och våga uttrycka dem. Också när det tar emot. Som öppenheten kring misshandlarna och hennes sjukskrivning för utmattning. Foto: JENS CHRISTIAN

Rutinerna höll henne kvar

Förhållandet blev allt sämre. 

– Jag borde ha rådgjort med någon förtrolig. Jag borde varit öppnare. Jag borde ha anmält. Jag borde så klart helt ha avbrutit relationen, säger Jenny.

Men så beskriver hon de tankar och resonemang som höll henne kvar. Allting i förhållandet som trots allt fungerade. Och de gemensamma vännerna, vad skulle de säga? 

Känslorna hon innerst inne kanske fortfarande hade för honom. Och skammen.

– Så jag fortsatte, suckar Jenny.

Och det smällde igen.

Det var nu hon knuffades nerför trappan.

Knäet var illa tilltygat och hon sjukskrevs en längre tid. Hon säger att hon fortfarande lider av sviterna från överfallet. Hon flyttade en period till en väninna, som hon till sist anförtrodde sig åt. Under tysthetslöfte. 

Flyttade hem till föräldrarna

Att Jenny Svenningsson blivit misshandlad fysiskt och psykiskt under lång tid var något som absolut inte fick komma ut. 

Hon återvände hem, till bråken, kontrollerandet, rädslan, ytterligare en gång. Men till sist bröt hon verkligen upp. 

– Det fanns inget som band oss samman längre. Det var bara på hans villkor. Jag var uppfylld av jobbet, av träning och av andra mer sunda aktiviteter. Det var inget för honom. 

– Och för min del hade festandet helt tappat glansen.

Jenny: Numera är jag försiktig

Jenny flyttade hem till sina föräldrar. 

– Han gjorde väl en del framstötar för att förhållandet skulle återupptas. Och han försökte få mina föräldrar och en del vänner att ta hans parti. Men annars planade det bara ut.

– Jag har aldrig hotats eller känt mig trängd av honom efter separationen.

Det har gått ett antal år. Jennys stora engagemang är jobbet och träningen. Hon har haft ett par förhållanden, men lever i dag som singel. 

Hon är försiktig och på sin vakt i kontakten med nya män.

Hennes Instagram-konto är en ventil, och ett fritidsintresse som tagit allt mer plats och blivit allt mer framgångsrikt.

Under namnet ”tilltufsade polisen” blandar hon personliga och privata inslag med bilder och tankar från polisjobbet.

Det var också där hon första gången gick ut med de smärtsamma upplevelserna i sitt tidigare förhållande. 

– Responsen blev enorm. Kvinnomisshandel är ett jätteproblem. Det pågår i det tysta, mörkertalet är stort. Kvinnors skräck och lidande är ofattbart utbrett.

”Själv kände jag mig misslyckad som polis när allt det där hände. Jag tog på mig någon skuld som var helt obefogad.”Foto: JENS CHRISTIAN

Mycket uppskattning för Insta-kontot

Bemötandet från kollegerna var rakt igenom positivt. Många blev bestörta. Ingen sa sig tidigare märkt eller känt till något.

– Det har nog lett till att vi kanske är lite mer uppmärksamma och omsorgsfulla mot varandra. För även poliser kan ju ha problem och vara utsatta för våld som de inte vågar ta upp på arbetsplatsen, säger Jenny Svenningsson.

– Själv kände jag mig misslyckad som polis när allt det där hände. Jag tog på mig någon skuld som var helt obefogad.

– Det är så vanligt har jag märkt. Och så galet. Det enda som hjälper är att vara öppen och ha modet att anmäla. Och att omgivningen vågar fråga om de misstänker något. Är deltagande och bryr sig om.

Så hyllar Jenny den tajta stämning hon upplever vid Hallandspolisen, över åldersgränser och rotelgränser. Rättfram, ärlig och medkännande.

Hon fick ytterligare bevis för kollegernas omtanke och lojalitet när hon i somras sjukskrevs för utmattningssyndrom.

– De har verkligen varit fina. Personal- och hälsovård har visat stor kompetens och bjudit till för att jag ska bli frisk och komma tillbaka.

”Jag tar en dag i taget”

Det imponerar på Jenny Svenningsson. Hon erkänner att hon tidigare nog haft en del fördomar om just att ”gå in i väggen” och drabbas av utmattning.

– Jag har väl trott att det är överdrifter, att det är personer som kanske är lite lata, som inte pallar för trycket. Jag har nog tyckt att de borde kunna ta sig i kragen och bjuda till lite.

Men så däckade hon själv. Hjärnan kortslöts, hon blev apatisk. Orkade absolut ingenting och bara grät.

– Det var gräsligt. Jag kunde inte läsa en text, inte hålla reda på två saker samtidigt och så en trötthet som gjorde att jag befann mig i ständig dvala eller sömn.

Även här blev öppenheten och responsen på Instagram en styrka och en tröst.

Nu har Jenny försiktigt börjat arbeta igen. Hon har en yttre tjänst med treskift, men går tills vidare kontorstid med vissa utredningsuppdrag.

– Jag tar en dag i taget, men hoppas på sikt kunna arbeta mer direkt med våld i nära relationer. 

– Det är ett område som berör mig. Brottsligheten är mycket värre än vad statistiken visar. Lidandet är gränslöst. Anmälningarna samlas på hög. Utredarna hinner inte med. Och slagen bara fortsätter.

Många lyssnar, tar till sig, läser och följer henne. Jenny vet vad hon talar om.

FOTNOT. Expressen har varit i kontakt med mannen som anklagas för misshandeln av Jenny. Han förnekar bestämt att han har misshandlat henne.

Våld i nära relationer

Under 2018 anmäldes omkring 16 000 misshandelsbrott i Sverige där gärningspersonen var i nära relation med offret. Det är 44 stycken per dygn. En förkrossande majoritet av offren är kvinnor.

 

Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, lever cirka 150 000 barn i Sverige tillsammans med en förälder som blivit misshandlad av den andra föräldern.

 

Socialstyrelsens definition av våld i nära relationer: ”Ofta ett mönster av handlingar som kan vara allt ifrån subtila handlingar till grova brott. Mer konkret är det allt ifrån att bli förlöjligad till att utsättas för slag, våldtäkt eller allvarliga hot. Det är ofta kombinationer av fysiskt, sexuellt och psykiskt våld.”

 

Blir du misshandlad i din relation? Du kan ringa Kvinnofridslinjen på telefonnummer 020-50 50 50. Här finns tolk om du pratar annat språk än svenska. 

Anmäl alltid brott till polisen via telefonnummer 114 14. I en nödsituation ringer du 112. 

Ladda ner Kvällspostens app.