Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mammans ord om hur Edwin, 4, dog

Pappa Daniel berättar om sorgen: ”Hela världen gick under”.
Försvarsadvokaten Sofia Blomqvist Szabo ska begära att mamman genomgår en ny rättspsykiatrisk utredning innan rättegången avslutas.Foto: Expressen
Här lade mammans sig i sin säng med barnet innan hon började strypa honom. Foto: Polisen
När mamman inte klarade av att strypa sonen med sina händer använde hon den blå halsduken som pojken brukade använda.Foto: Polisen
Här dog 4-årige Edwin, inne i lägenhetens badrum.Foto: Polisen
En läkare varnade socialen att Edwins mamma besökt honom påverkad av opiater. Trots det bedömde socialen i Halmstad att Edwin inte var i omedelbart behov av skydd.Foto: PRIVAT
Daniel var Edwins pappa. Tiden med honom och som nybliven mamma var den åtalade kvinnans lyckligaste tid, uppgav kvinnan i Halmstads tingsrätt.Foto: PRIVAT
1 / 7

Den unga kvinnan gråter gång på gång och talar hela tiden med låg stämma. Hon möter ingens blick. På tisdagen berättade mamman med egna ord i Halmstads tingsrätt om hur det gick till när Edwin dog.

I rätten berättande hon om röster som ska ha tvingat henne.

– Hotfull och befallande, skulle jag vilja beskriva det som, säger mamman.

På tisdagen var det mammans tur i rättssal 1 i Halmstads tingsrätt att förhöras. Hon är åtalad för att den 29 september förra året ha dödat sin son. Kammaråklagare Ann-Christin Claessons uppfattning är att mamman planerat och genomfört ett mord på sitt eget barn.

Det är ett mord som mamman varken när hon greps eller senare har kunnat ge någon fullständig förklaring till varför hon gjorde.

Den 30 september under det andra förhöret som hölls med henne satt hon uppkrupen i en grön fåtölj med en kudde bakom ryggen, snett bakom syntes en fårfäll på en stol. På ett litet bord stod en förpackning med servetter. På andra sidan satt en äldre förhörsledare som med lugn och vänlig stämma försökte få henne att berätta hur hon dödade sin son.

”Varför skulle jag döda honom?”

Den gången sa hon så här:

– Varför skulle jag göra så mot honom? Varför skulle jag döda honom?”. Hur…skulle det gå till? Eh…jag vet inte. Så svårt och tänka på det, jag vet inte.

På tisdagen strax efter lunch i tingsrätten är huvudet ständigt nedböjt, hon tittar aldrig upp mot någon. Händerna håller hon i knät. Precis som i förhöret förra året är det en till synes helt förkrossad människa. Då som nu har hon en säckig collegetröja och ett par jeans.

Inte heller i rättssalen kan hon på ett begripligt sätt förklara varför hon tog ett strypgrepp om sin sons hals när de låg bredvid varandra i sängen och sedan tog honom ut till badrummet.

Hon pratar i stället om rösterna. Gång på gång hänvisar hon till att rösterna uppmanat henne att döda sonen. När rättens ordförande ber henne försöka beskriva om det var en eller flera röster kan mamman inte göra det.

– Det är en röst som går i vågor. Den ändras hela. det går inte att höra om det är en eller flera röster.

Hotfulla röster

På en följdfråga där hon ombads förklara om rösten var glad, arg eller befallande svarade hon:

– Hotfull och befallande, skulle jag vilja beskriva det som.

I högra handen håller hon en en pappersnäsduk, precis som under förhöret den 30 september. Då och då torkar hon tårar.

Polisen, åklagaren och försvarsadvokaten Sofia Blomqvist Szabo har nagelfarit den unga kvinnans liv fram till den 29 september när hon larmade polis och ambulans. I samtalet till SOS säger mamman att hon dödat sin son. 

Ända fram till den dagen och i vart fall sedan 14-årsåldern har mamman haft ett liv som präglats av kaos, droger, självskadebeteende och psykiatrisk vård samt droger.

Den lyckliga tiden som mamma

Men en period var lycklig enligt henne själv. Det var när hon hade träffat Edwins pappa och fick sin son.

– Det var den finaste tiden i mitt liv. Jag var så jätteglad. Jag ville skydda honom från allt. Han var jättesmart och lärde sig allt snabbt, säger hon tyst när hennes försvarsadvokat ber henne berätta om första tiden som sambo och nybliven mamma.

Den lyckan försvann. Förhållandet sprack och mamman lämnade Östersund och flyttade till Halmstad.

Där hade hon regelbunden kontakt med socialen men också psykiatrin. En läkare reagerade efter att ha träffat mamman och gjorde en orosanmälan till socialen. Då gjordes bedömningen att anmälan och omständigheterna som läkaren redovisade var allvarliga. Mamman hade uppgett att hon varit drogfri i fyra år. Men läkaren uppfattade henne som drogad på opiater.

Pojken behövde inte skydd

Socialen ansåg då att det inte fanns något omedelbart skyddsbehov för Edwin. I bakgrunden fanns också en stödfamilj som mamman kunde lämna sonen till.

– Han tyckte jättebra om dem, säger mamman om sonens relation till stödfamiljen.

Hulkande berättar mamman också hur hon kände sig ensam och inte tillräcklig som mamma åt ett litet barn.

– Han behövde mer stimulans. Jag ville att han skulle leka med de andra barnen och få den sociala biten. Jag orkade inte leka med honom hela dagarna, säger hon.

Av den anledningen ville hon ha socialens hjälp att pojken skulle få vistas mer på förskolan. Men hon ska ha fått avslag.

Men det är inte den berättelse som kammaråklagare Ann-Christin Claesson söker efter. Hon reagerar över att mamman skyller på röster som tvingar henne att döda sonen, röster som mamman nämnt långt senare efter de första förhören.

Mammans två versioner

För att åskådliggöra för tingsrätten hur stor skillnad det är mellan mammans första berättelse när hon förhördes dagen efter att ha dödat sin son och det hon säger i tingsrätten spelas ett förhör upp.

Det är förhöret där mamman sitter i den gröna fåtöljen hos polisen. Hon är magrare den dagen än i dag. Hon är plågad, kvider och kan knappt prata men stötvis berättar hon om vad som hänt.

Men hon nämner inget om rösterna i det förhöret. Och om det får hon flera gånger samma fråga. Varför nämner hon rösterna först långt senare och påstår att rösterna befallde henne döda sonen?

– Jag hade svårt att prata om att jag hört röster, hävdar hon och påstår att det varit så under många år, att hon inte vågat prata om rösterna i huvudet.

Den rättspsykiatriska utredningen har visat att hon inte led av en så allvarliga psykisk störning att hon inte kan ha förstått vad hon gjorde när hon dödade sin son. Men hennes försvarsadvokat anser att den är ofullständig och ska begära att en ny görs.

Rätten vill också veta mer och begär nu att åklagaren ska redogöra för om en av de mediciner som mamman fått av läkare kan ge upphov till hallucinationer.

Mammans advokat: Hon har älskat sin son

En ung kvinna står åtalad för att den 29 september förra året ha dödat sin son.