Någonstans i dyn och sedimentlagren i vattnet vid Jedenryds stenbrott norr om Kristianstad, under en förfallen stålramp som kan nås med bil, där finns troligen Lelle Hildebrands kropp.
Kriminalkommissarie Bo Lundqvist vid Kalla fall-gruppen i polisregion Syd undersöker sedan en tid tillsammans med sjöpolisen vilken eller vilka metoder som kan vara mest lämpade att använda för att hitta kroppen.
– Inom den akademiska världen finns mycket erfarenheter och kunskaper som kan vara värdefull för oss inom polisen att använda, säger han.
I utredningen av Lelle Hildebrands försvinnande och sökandet efter hans kropp är det uppenbart.
Hur långt har kroppen sjunkit?
Utgångspunkten och brottsmisstanken är att Lelle Hildebrands mördats efter att han försvunnit den 25 september 1999. En tanke är att med hjälp av fluorescerande ljus söka efter benbitar och tänder. Men först måste kroppen hittas.
En kropp som sannolikt förpackats och försetts med tyngder och dumpats i vatten kan ha sjunkit långt ned i dyn när 19 år gått. Hur långt den kan ha sjunkit kan vara svårt att avgöra. Och så gäller det att kunna hitta den.
Johan Rönnby är forskare, marinarkeolog och professor vid Södertörns högskola. Han har precis kommit hem till Sverige efter att ha dykt i fyra veckor på en fyndplats i Svarta havet.
Han är en av experterna som kanske har lösningen.
Flera uppmärksammade fynd
– Jag känner till det här fallet och har haft kontakt med polisen. Men jag vet inte just nu hur de tänkt gå vidare, säger Johan Rönnby.
Han har uppmärksammats i sin forskning efter att ha gjort flera uppmärksammade marinarkeologiska fynd.
Johan Rönnby och hans medarbetare använder bland annat en apparat som han kallar siktförbättrare. Andra skulle kalla den för en liten slamsugare men det är inte vad den ska göra.
– När man genomför arkeologiska undersökningar på botten så gör man det på samma sätt som på land. Men på botten försämras siktet lätt av dy. Då använder man en siktförbättrare som suger upp och för bort det som gör sikten dålig, säger han.
Gräver med händerna
För att göra själva fynden måste man fysiskt ned med händerna. Poängen är att när det görs på rätt sätt får man fram fynden så som det såg ut när de hamnade på botten.
Johan Rönnby ger några exempel på hur metoden kan användas på havs- och sjöbotten.
– Vi har grävt fram en hund och en gris på det här sättet, säger Johan Rönnby.
Johan Rönnby vet inte själv om hans marinarkeologiska teknik och den så kallade siktförbättraren ska användas i sökandet efter Lelle Hildebrands kropp.
Om resterna av Hildebrands kropp verkligen ligger i stenbrottet kan en annan forskningsteknik bli aktuell om och när den väl påträffats. Men det förutsätter att fyndplatsen är frilagd.
Brendan Foley, forskare och arkeolog vid Lunds universitet samarbetar med Johan Rönnby. Han använder en speciell teknik med fluorescerande ljus.
Upptäcker tänder
– Den har bland annat använts för att hitta benrester från piloter som kraschlandat eller störtat i havet under andra världskriget, säger han.
I fluorescerande ljus syns även tänder.
LÄS MER: Polisens hemliga plan i sökandet efter Lelle Hildebrands kropp
– Det är viktigt att hitta så mycket som möjligt av kvarlevor så att en rättsläkare får möjlighet att fastställa dödsorsaken, säger Brendan Foley.
Spaningsledaren Bo Lundqvist är för närvarande själv osäker på hur man ska gå vidare för att söka efter Lelle Hildebrands kvarlevor.
– Vi har en pågående dialog med sjöpolisen och ingenting är bestämt hur vi ska göra och vilka metoder vi ska använda. Men vi ska tillbaka till stenbrottet, säger han.
Premium
