Hans romansvit ”Min kamp” har översatts till 18 språk och bara i Norge sålts i över 500 000 exemplar. Karl Ove Knausgård är en gigant inom litteraturen. Och han lever med sin familj i exil på Österlen.
– Österlen är helt olikt Norge - på alla sätt vis, säger han som förklaring att de slagit sig ner i den skånska idyllen.
"En bok om Skåne"
Kvällsposten stämmer träff med honom på en kvarterspizzeria där helgen redan startat med skummande öl och högljudda samtal. Mitt i detta stim berättar Karl Ove Knausgård om varför han skrivit fotbollsboken ”Hemma-borta” tillsammans med Malmöförfattaren Fredrik Ekelund, som också ansluter.
– Det skulle bli en bok om sommarens fotbolls-VM men det blev lika mycket en bok om Skåne, säger Fredrik Ekelund och beställer en barnpizza.
– När jag väl är inställd på mat kan jag inte sluta att tänka på annat, säger han urskuldande.
Knausgård är däremot inte hungrig. Han är förkyld, hälsar inte i hand och bälgar i sig kaffe. Och röker. Tar en liten rökpaus mitt i pratet.
Slutade att träna
Rökning och fotboll...
– Jag tror inte man själv behöver vara särskilt ”fit” för att skriva om fotboll. Jag slutade träna när jag skrev ”Min kamp”. Samt rökte mellan 40 och 60 cigaretter om dagen. Jag skulle spela en uppvisningsmatch i Norge och hade inte tränat på fyra år. Det gick... Fredrik, som är äldre, är däremot extremt "fit".
Det började i alla fall just på fotbollsplanen. Med ett korplag. Malmöförfattaren Fredrik Ekelund var lagkapten för Galleri 21. 2007 värvade han den då nyinflyttade Malmöbon Karl Ove Knausgård till laget.
– Han dök upp på galleriet på Davidshallsgatan. Jag hade hört att han var författare men jag var bara intresserad av hur han var som fotbollsspelare eftersom jag var lagkapten.
Skrev med persiennerna nerdragna
Hur var han då?
– Han var duktig. En hård mittbackstyp. Bra huvudspel. Ingen Maradona. Mer en Mertesacker.
Karl Ove och hustrun Linda hade flyttat in i lägenhet med sina barn högst upp på Triangeln.
– Jag hade mitt arbetsrum på andra sidan Triangeln, ovanför La Barca. Men Karl Ove satt och skrev ”Min kamp” med persiennerna nerdragna. Så vi såg aldrig varandra.
Varför slår egentligen en norsk författare sig ner i Malmö med sin familj?
– Jag kom hit från Stockholm. Malmö var mer en frihetsstad. Det var mer öppet. Mer laidback. Vi bodde här i fyra år. Med tre små barn. Jag gjorde inget annat än att gå på dagis med barnen. Sen flyttade vi ut på landet. Men på senare tid har jag kunnat tänka mig att återvända till Malmö. Inte för att bo här men för att vistas här. Jag är lite ambivalent i mitt förhållande till Malmö. Men det har inte med staden att göra utan med mig själv.
Hur är livet på landet?
– Dels gillar jag huset, dels livsstilen. Och det är väldigt vackert. Så ser det inte ut som Norge. Helt olikt mitt gamla hemland, på alla sätt och vis.
I Ulf Lundells senaste roman passerar huvudpersonen Frank ert hus, men han vågar inte knacka på.
– Nej vi har aldrig träffats, Lundell och jag. Fast jag får hans böcker och han mina. Vi har postkontakt.
Karl Ove Knausgård har länge velat skriva en bok om fotboll. Och Fredrik Ekelund har skrivit om fotboll och ville göra det igen. Men ingen av de två kan riktigt förklara varför de skrev den ihop.
– Karl Ove startade förlaget Pelikanen som gav ut min ”Sambafotboll”. Sen hörde jag talas om att han också ville skriva om fotboll, säger Fredrik Ekelund.
”Blev bara så här”
Karl Ove Knausgård tror han minns hur det startade.
– Ja vi hade snackat om att jag skulle skriva en bok om Brasilien-VM. Vara på plats. Men med tanke på alla mina barn var det omöjligt. De faktiska omständigheterna spelade in. Det bara blev så här.
Fredrik hade mer eller mindre redan bokat en resa till Brasilien-VM innan den gemensamma boken var spikad.
– Eftersom jag hade skrivit så mycket om brasiliansk fotboll hade det känts konstigt om jag inte åkt dit. Det var som att det var min plikt.
Så de skrev boken ihop, de gamla lagkamraterna från Galleri 21. Med Fredrik på plats i Sydamerika och Karl Ove i tv-fåtöljen hemma i Skåne. De träffades första gången 9:e juni, dagen innan Fredrik reste. Den gemensamma brevväxlingsboken om fotbolls-VM förgicks av minimal planering.
– Vi hade visserligen diskuterat litteratur tidigare men aldrig pratat om att det skulle bli en bok av oss två. Det bestämdes bara så där utan vidare att det skulle bli brevväxling och en bok av det. Vi hade väl mailväxlat en del tidigare. Jag har ju läst allt Karl Ove skrivit och det var sånt jag mejlade om. Sen blossade debatten upp i DN (om främlingsfientlighet och vänstern) och Karl Ove skrev ett väldigt fint mejl till mitt försvar. Det var en riktig holmgång i DN och i de sammanhangen är Karl Ove en person man kan lita på. Jag befann mitt i offentligheten och då fick ingenting gå fel, minsta lilla felaktigt placerat kommatecken kan ställa till det.
Även Karl Ove Knausgård hamnade i blåsväder.
– Maria Sveland gick på mig i DN. Utmålade mig som en Breivik. Men det där är något abstrakt som jag inte kan ta åt mig av.
Hur upplevde du tragedin på Utøya från ditt hem i Sverige?
– När det hände var Norge som mitt hemland igen. Alla känslor drogs dit. När jag är utomlands får jag ofta frågor om Utøya. Bara för att jag är norrman får jag kommentera det.
"Var ganska lätt"
Vad har norrmannen Karl Ove Knausgård för förhållande till fotbolls-VM?
– Jag har sett alla fotbolls-VM på tv. Sedan jag var nio år. Så det är fotbolls-VM för mig, tv-tittandet. Hela livet kan summeras med de där fyraårshoppen i tiden. Jag kan gå tillbaka och veta exakt vad som hände vid varje VM. Var jag bodde. När min dotter fick veta att jag skulle skriva en bok om när jag tittar på fotbolls-VM på tv så tyckte hon att det lät så dumt. Hon undrade vem som skulle läsa en sådan bok.
Ditt jobb var att titta på tv, fick du arbetsro framför tv:n?
– Jag köpte iPads och en studsmatta till barnen, berättar Karl Ove.
Hur var det att skriva om VM?
– Jag hade läst en blogg om fotbolls-EM och den tyckte jag var kul att läsa. Det var faktiskt ganska lätt att skriva. Det var bara att köra. Där finns ju ingen som lade sig i vad vi skulle skriva om.
Är alla författare misslyckade sportkommentatorer?
– Nej, det kanske är omvänt. Jag skulle inte för en sekund vilja vara sportkommentator.
Fredrik, var det pirrigt att brevväxla med just Karl Ove Knausgård?
– Karl Ove är ju inte vem som helst. Det var han när han kom till Galleri 21 första gången. Nu har han slagit globalt. Så det är klart att det var nervöst.
Karl Ove tittar på själva boken för första gången och konstaterar:
– Det är en otrolig kraft i den där dialogen.
Fredrik, hur gick ni till väga med tanke på tidsskillnaden?
– Jag skrev mellan åtta och tolv. Det var så inspirerande att läsa Karl Oves brev. Jag fick en sådan enorm energi bara av det.
Karl Ove?
– Jag skrev på eftermiddagen, före matcherna. Ibland två brev i stöten.
För Karl Ove var första tiden jobbig.
– Han hade precis kommit hem från promoturné i Polen. Och hem från USA. Han somnade framför matcherna han skulle skriva om, berättar Fredrik.
Vad skrev ni om förutom fotboll?
– Länderna. Det öppnade luckor, säger Fredrik och Karl Ove utvecklar resonemanget:
– Det var vanlig brevväxling. Man skriver om det man tänker på. Väldigt mycket privata och nära saker. Men också om kultur. Jag tänkte på det som brev och inte som en bok som skulle publiceras.
Läser ni själva om fotboll?
– Ja mycket tidningar om fotboll. Jag läser engelska fotbollsreferat så gott som varje dag. Det finns många bra sportjournalister i England. Jag läste ett långt referat av matchen Malmö-Juventus i The Guardian.
Sen förlorar de sig i en diskussion om italienaren Pirlo. Karl Ove somnade mitt under Juventus-matchen eftersom han hade varit uppe sedan fyra den morgonen. Han undrar om Pirlo fortfarande håller.
– Han är på upphällningen, konstaterar Fredrik.
"Imponerad av MFF"
Reaktioner på boken?
– Min bror har läst boken och undrade hur jag kunde skriva med en svensk utan att nämna Erik ”Myggen” Mykland. Men jag hittade inga ingångar att skriva om honom. Han kommer alltså från Start i Kristiansand, mitt lokala lag. Det var de matcherna vi gick på när jag var liten.
Sen tillägger Karl Ove:
– Jag är imponerad av MFF. Det är mitt lag i Sverige.
Fredrik blir överraskad.
– Tack, det har du aldrig sagt. Jag är ju MFF.
