Efter två månaders köande till en gallstensoperation drabbades Karin Jönsson i Hörby av svåra smärtor.
När maken kom hem låg hon på golvet och skrek.
– Jag ringde ambulansen direkt, säger Leif Jönsson.
Minnesförlust av smärta
Karin har bara ett vagt minne av händelsen. Smärtan var så stor att hon fick en blackout.
Men svår smärta räcker inte för att få åka ambulans.
– Ambulanspersonalen ringde till en läkare men de sa att de inte kunde ta med Karin til sjukhus, säger Leif Jönsson.
Anledningen var att akutbilen inte kunde lämna Hörby. De var tvungna att ha beredskap för hjärtstopp eller trafikolyckor.
I stället erbjöd de paret att ringa en sjuktransport – eller så fick Leif köra sin hustru själv.
– En sjuktransport kan ta flera timmar att få – vi hade inte tid att vänta.
Leif fick hjälp av vårdpersonalen att sätta hustrun i bilen.
Sen körde han själv hustrun till akuten.
Var nära att dö
Karin hamnade på intensiven där hon i flera dagar svävade mellan liv och död.
Hon hade drabbats av en allvarlig blodförgiftning (sepsis).
– Hade jag inte kört henne hade hon varit död nu, säger Leif Jönsson.
Det blev tre veckors sjukhusvistelse.
Som ett minne efter den tragiska händelsen har hon en burk med 48 stycken centimeterstora gallstenar. Men det värsta är vetskapen om att räddningen inte alltid finns.
– Med facit i hand skulle hon fått åka med i ambulansen, säger Leif Ohrlander, chef för Region Skånes ambulansverksamhet.
Kan hända igen
Han erkänner också att ambulanspersonalens uttalande var direkt olämpligt.
Trots det utesluter Leif Ohrlander inte att det kan hända igen.
– Vi måste först och främst se till att vi har vettig beredskap för hjärtstopp och trafikolyckor.
