Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kämpade för att få bli föräldrar till egna barn

Nu är de äntligen en familj – men vägen dit var lång. Ingrid och Jonas Ingemansson, fick barnen Elllie och Annie med hjälp av en surrogatmamma i Indien. Foto: Sanna Dolck

I 16 månader fick Ingrid och Jonas kämpa för att erkännas fullt ut om som föräldrar.

Till sina egna barn.

De fick varken föräldrapenning eller barnbidrag.

- Vi tvingades låna pengar för att klara oss, berättar Ingrid.

- Och det var jobbigt att bli ifrågasatt, fortsätter Jonas.

SÅ FUNKAR SURROGATMÖDRASKAP

Vid fullständigt surrogatmödrakaps placeras ett befruktat ägg i surrogatmammans livmoder och surrogatmamman har då inga genetiska band till barnet, men är biologiska mamman. Vid partiellt surrogatmödraskap befruktas surrogatmamman med spermier från den tänka fadern eller en spermadonator och blir då både genetisk och biologisk förälder till barnet.

Svensk lagstiftning omöjliggör i dag surrogatmödraskap i den svenska sjukvårdens regi. Det är dock inte olagligt för par och enskilda att anlita en surrogatmamma i ett annat land och i enlighet med det landets lagar och regler.

Kostnaden för surrogatmödraskap i Indien, dit de flesta svenska vänder sig, är cirka 200 000 - 400 000 kronor. Surrogatmammans betalning motsvarar ofta flera årslöner. I USA kostar det upp mot en miljon att anlita en surrogatamma.

Man uppskattar att det finns över hundra barn Sverige som är surrogatfödda i Indien. Antalet barn som kommer hit varje år från Indien har tredubblats sen 2010.

När barnen väl är i Sverige väntar en lång juridisk process där tingsrätten, migrationsverket, socialtjänsten och försäkringskassan är inblandade. Än så länge saknas ett tydligt regelverk för hur dessa ärenden ska skötas. Ett problem är att även om den biologiska modern avsagt sig mödraskapet så bokförs hon ofta som modern hos skatteverket. Om det inte går att nå modern för att hon ska fastställa vem fadern är så blir det ett ärende för tingsrätten.

Från och med i juni i år och två år framåt pågår en regeringsutredning ledd av lagmannen Eva Wendel Rosberg där man ska ta ställning till om surrogatmödraskap utan vinstintresse bör tillåtas i Sverige.

Källa: RFSL, Sveriges ambassad i Indien, Justitiedepartementet

Antalet svenska barn som blivit surrogatfödda i Indien har tredubblats de senaste tre åren. Men det saknas riktlinjer för hur myndigheterna ska hantera dessa ärenden. Det kan ta upp till ett år för föräldrarna att bli godkända som vårdnadshavare.

– Det är inte bra att barnen är juridiskt oskyddade så länge, säger Anna Johansson, på Familjerättsbyrån i Malmö.

Fler och fler barnlösa par väljer att ta hjälp av en surrogatmamma i ett annat land än Sverige för att bli föräldrar. Men myndigheternas regelverk för att erkänna de svenska föräldrarna som vårdnadshavare är bristfälligt. Det menar Jonas och Ingrid Ingemansson, vars tvillingflickor Annie och Ellie, som kom till via surrogatmödraskap, vistades i Sverige i hela åtta månader innan Jonas, som är den biologiska pappan, erkändes som vårdnadshavare. Och först i maj i år, när flickorna hunnit bli 16 månader gamla blev Ingrid godkänd som deras riktiga mamma.

"Varit skitjobbigt"

– Det har varit skitjobbigt att bli ifrågasatt som pappa. Jag var tvungen att sitta i samtal och svara på privata frågor, det kändes kränkande, säger Jonas till Kvällsposten.

För Jonas, 45, och Ingrid, 43, var surrogatmödraskap den sista utvägen efter att de misslyckats med att bli gravida på naturlig väg och därefter provat provrörsbefruktning, äggdonation och embryoadoption – ett donerat ägg befruktat med donerade spermier pIacerades i Ingrids livmoder – utan resultat. Att påbörja processen för en barnadoption var de, enligt svenska regler, för gamla för. I mars 2011 vände de sig slutligen till en klinik i Indien och träffade den kvinna som skulle bära deras barn. Ägg från en anonym donator i Danmark befruktades med Jonas spermier och placerades sedan i surrogatmammans livmoder.

I november 2011 föddes, till Jonas Ingrids stora lycka, två friska flickor som de skulle ta hem till Sverige. Redan innan hade Jonas och Ingrid kontaktat Familjerättsbyrån i Malmö för att ha alla papper i ordning. De blev informerade om att Jonas skulle bli erkänd som barnens vårdnadshavare och att Ingrid skulle göra en närståendeadoption av barnen.

Tilldelades advokat

– Vi fick en handlingsplan och det hela skulle vara klart på några månader sade de på föräldrarätten. Men när vi kom hem med alla dokument vi fått med oss korrekt ifyllda så meddelade de att de hade ändrat sig, och i stället skulle ärendet gå via tingsrätten, berättar Ingrid.

– Flickorna tilldelades en advokat och det gjordes en stämningsansökan mot mig som pappa, för att göra faderskapsutredning via tingsrätten. Det kändes jättekonstigt, säger Jonas.

Paret fick i mars 2012 veta att ärendet inte skulle tas upp förrän i juni samma år, vilket innebar att deras döttrar skulle vara utan vårdnadshavare i ytterligare tre månader. Enligt myndighetspraxis likställs surrogatfödda barn med ensamkommande flyktingbarn och saknar juridisk trygghet tills de har fått godkända vårdnadshavare.

– Jag blev jätteledsen. I praktiken innebar det att vi inte ens kunde hämta ut medicin till våra barn om de blev sjuka. Jag var tvungen att skaffa en god man åt barnen, säger Ingrid.

Åtta månader efter att döttrarna kommit till Sverige blev Jonas äntligen erkänd som biologisk pappa och vårdnadshavare. Under denna tid hade varken föräldrapenning eller barnbidrag betalats ut.

– Vi fick låna pengar av föräldrar och sälja saker på blocket, berättar Ingrid.

På Föräldrarättsbyrån i Malmö vill man inte uttala sig om det enskilda fallet, men konstaterar att det saknas riktlinjer för hur man ska hantera fallen med surrogatbarn.

– Att bli fastställd fader bör ta en till två månader, men om tingsrätten blandas in så kan det ta lång tid, säger Anna Johannson, teamledare för faderskap- och adoptionsfrågor på Familjerättsbyrån i Malmö.

"Uppstår en rad problem"

Men är det rimligt att barnen står utan vårdnadshavare så länge?

– Nej, det är inte alls bra att barn ska behöva befinna sig ett sådant osäkert läge under lång tid. Det uppstår en rad problem, dels ekonomiskt för föräldrarna och dels för barnens skull vid läkarkontakter och i juridiska frågor, om det skulle hända pappan något, säger Anna Johansson.

För Jonas och Ingrid blev inte heller närståendeadoptionen en enkel match. Helt plötsligt klassades den i stället som en internationell adoption och det som skulle ha tagit några månader blev en lång kamp mot myndigheter där referenser skulle förhöras om Ingrids lämplighet som mor, hembesök skulle göras och dessutom skulle Ingrid behöva kosta på en läkarundersökning för tvåtusen kronor. Vid det laget var Ingrid less på att bevisa att hon dög som mor, hon menar att hon emotionellt och praktiskt redan varit flickornas mamma i över ett år.

– Jag ringde och grät i telefonen, jag förstod inte vad problemet var, varför måste man göra processen svårare? frågar hon sig.

Firade med champagne

På Familjerättsbyrån hänvisar man till att omfattningen av adoptionsutredningen varierar från fall till fall eftersom det inte finns specifika riktlinjer vad utredningen som tingsrätten begär ska innehålla, men att man stöder sig på utredningsmetoder för adoptioner från utlandet, vilka är mer djupgående, och att man alltid utgår från barnets bästa.

– Vi behöver säkerställa att föräldrarna förstår vad adoption innebär och att barnets ursprung inte kommer döljas, förklarar Anna Johansson.

Först i mars i år blev Ingrid Ingemansson godkänd som förälder till döttrarna Ellie och Annie, som då hunnit bli 16 månader gamla.

– Då firade vi med champagne, säger hon men tillägger att hon hoppas att andra par i framtiden inte ska behöva gå igenom det hon och Jonas har gått igenom.

– Socialstyrelsen måste ha riktlinjer för hur man hanterar det här, och det gäller nu på en gång, säger hon.

Inget riktigt regelverk

Kerstin Håkansson, enhetschef på familjerätt - familjestöd på sociala resursförvaltningen i Malmö meddelar att det enda de kan göra i väntan på nya lagar är att följa den rådande svenska lagstiftningen, men att riktlinjerna är bristfälliga.

– Det finns ju ännu inget riktigt regelverk, politikerna har inte hunnit ifatt. Risken finns att det blir godtyckligt, att man agerar olika beroende på var i landet man befinner sig. Det är en komplicerad fråga. Jag förstår att det är en väldigt besvärlig situation för föräldrarna, säger hon till Kvällsposten.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!