Redan som barn insåg Erik att han var i fel kropp. Därför inledde han som 18-åring könskorrigering.
Malmöregissören Jessica Nettelbladt har i tio år följt Erik i hans kamp för att försonas med sig själv, psykiska hälsa och identiteten som transperson.
– Jag var 17 år när vi träffades och då var jag tillbakadragen och mitt i mitt sökande. Jag har alltid varit utfryst i skolan och också vetat inom mig att jag var i fel kropp, säger Erik.
Erik berättar att det var tabubelagt att könsdysfori under hans uppväxt – vilket gjorde att han kände sig mer ensam och utsatt under sina ungdomsår.
– Operationen gjorde mig lycklig. Sen kom en sorgeprocess att jag inte fick vara som den jag är från det att jag föddes.
Jessica Nettelbladt kom i kontakt med Erik efter att hans lärare föreslagit att de två skulle träffas. Hon berättar att när hon följde honom i skolmiljön kunde hon höra hur ungdomar ropade ”bög” efter honom.
– Jag visste redan från början att detta skulle bli en lång resa och att det skulle ta många år att göra en dokumentär om Erik. Jag blev väldigt berörd av hans utsatthet och ensamhet, och att höra honom berätta om hur han kände det inom sig, säger Jessica Nettelbladt.
Drömprins
Erik berättar att det var i samband med att ett skolfoto togs som han valde gå ut med sin identitet till omgivningen – han bad fotografen att skriva Erik i stället för hans dåvarande flicknamn.
– Jag tyckte redan att det var jobbigt som det var och att det inte skulle kunna bli värre att komma ut med det.
I dokumentären ”Drömprins”, som hade galapremiär den 13 augusti i samband med WorldPride 2021 i Malmö, berättar Erik att när han hör namnet han numera har tänker han på en prins, en gentleman.
Att då se bilder på sig själv från barndomen blir därför som att se någon annan, en tvillingsyster.
Alltid vid min sida
Drömprinsen visades i fredags i Johanneskyrkan – en plats som är viktig för Erik. Där har han tidigare jobbat och han är troende.
– I mitt sökande efter den jag är har det känts som att jag har någon ”bredvid” mig.
I dag är Erik gift och bor på landet i Skåne. Han berättar att hans fru har varit stöttande i hans process för att må bättre i sig själv.
Han berättar att även hans föräldrar har hjälpt dem och att de delade många av hans känslor i samband med könskorrigeringen.
– De gick igenom samma sak som mig för att acceptera. De kände ilska, sorg och förvirring.
Erik har valt att inte gå ut med sitt efternamn. Han berättar att trots att personer i hans omgivning är stöttande finns det fortfarande en oro i honom att det finns människor som inte förstår hans identitet.
– I dag finns en större medvetenhet. Men det behövs mer. Jag hoppas att filmen om min resa kommer kunna ge stöd och hopp till folk i liknande situationer.
