Julia, 18, slogs ihjäl – men mördaren går fri

En av familjens sista bilder av Julia togs på sommaren samma år som hon mördades.
Foto: Privat
Familjen Olteanu hade kommit till Sverige från Rumänien i början av 90-talet. I huset på Bokvägen hade de bott i tre år när mordet inträffade bara ett femtiotal meter från bostaden.
Foto: Peo Möller
Nästan två decennier år har gått sedan mordet, men för Julias familj är såren fortfarande öppna.
Foto: Peo Möller

18-åriga Julia Olteanu slogs ihjäl när hon var ute för att köpa frukostbröd.

Flera år efter mordet som skakade skånska Höganäs åtalades två män för att ha dödat Julia. De erkände att de varit på platsen - men skyllde på varandra och friades.

Nästan två decennier år har gått sedan mordet, men för Julias familj är såren fortfarande öppna.

– Det är 18 år sedan, men vad hjälper det. När jag åker buss till jobbet så kan jag rycka till om jag ser någon som liknar någon av de här två personerna. Och jag tittar aldrig långt bak i bussen, jag vet inte vem som sitter där, säger Julias mamma Antoneta Olteanu.

Klockan är strax efter nio kvällen den 2 december 1998 när Julias mamma Antoneta Olteanu upptäcker att brödet är slut. Julia erbjuder sig att rädda frukosten genom att gå och handla på den närliggande macken, bara några hundra meter från familjens bostad i Höganäs. 

Julia träffar en kompis på vägen, och tillsammans tar de sällskap till macken. Klockan 21.33 köper Julia två limpor och sju minuter senare ser ett vittne när Julia svänger in på gatan där hon bor. 

Men Julia kommer aldrig hem igen.

Utanför ett grannhus - ett femtiotal meter från hemmet - blir hon misshandlad med slag och sparkar, slagen i huvudet med en träpåk och insläpad bakom en stor häck. Klockan 22.20 hittas Julia medvetslös av en förbipasserande och förs med ambulans till sjukhus. 

Julia Olteanu.
Foto: Privat

Det tar ett tag innan Julias familj börjar bli oroliga. Inte ens när de märker att något hänt utanför huset anar de att det är deras dotter som är drabbad.

– Hon hade så mycket vänner här i området och hon var 18 år gammal, vi tänkte inte så mycket på det utan trodde att hon träffat någon kompis på vägen, säger Antoneta Olteanu.

Först framemot natten ringer polis på dörren till familjen hus och berättar att det är Julia som ligger med svåra skador på Lunds lasarett. Tillsammans åker familjen till Lund för att finnas vid Julias sida.

Men hennes skador är omfattande och efter lite mer än ett dygn på sjukhus avlider Julia Olteanu.

Mordet skakar Höganäs och många engagerar sig i fallet. En minnesplats sätts i ordning vid Höganäs Folkets park och en fond i Julias minne startas.

Foto: Csilla Fekete
Foto: Csilla Fekete

Under åren som ska komma tänds hoppet om att gärningsmannen ska hittas flera gånger. Julias före detta pojkvän är ett tag misstänkt. De två har nyligen separerat - Julia har när hon mördas bara bott hemma under en kortare tid. Separationen har varit slitsam. Pojkvännen anhålls och häktas, men släpps när det visar sig att han har alibi för kvällen.

Det första året blir jobbigt för familjen. Kontakten med polisen är inte helt friktionsfri. Och utredningen går relativt snabbt i stå. 

Två år efter mordet på Julia sker ytterligare ett uppmärksammat mord i Höganäs när en 13-årig flicka dödas med kraftigt våld mot huvudet. En pojke, bara ett par år äldre än flickan, erkänner mordet och plötsligt tänds ett hopp om att kunna lösa mordet på Julia tre år tidigare: våldet i de två fallen påminner starkt om varandra och pojken har bott i närheten av Bokvägen där Julia mördades. Trots att pojken bara var tolv år när Julia dödades hörs han om mordet, men pojken nekar och spåret kallnar - än en gång. Det ska dröja flera år innan ett avgörande tips inkommer till polisen.

2 december 1998

Kl. 21.20: Julia Olteanu går hemifrån för att köpa bröd.

Kl 21.25: I korsningen Bokvägen/Långarödsvägen möter hon en tjejkompis. De gör sällskap till macken där de skiljs åt.

Kl 21.33: Julia köper två brödlimpor i butiken vid Hydromacken i korsningen Långarödsvägen/Höganäsvägen. Köpet stämplas i kassan.

Kl 21.40: Ett vittne ser Julia vika in på Bokvägen.

Kl 21.50-22.10: En beige Crescent damcykel står parkerad mot en grindstolpe på Bokvägen men försvinner sedan. En okänd vit bil står där också.

Cirka kl 22.00: Polisen får in vittnesuppgifter om att de hört ett bråk mellan två män på gatan utanför. Bland annat skriker den ene till den andre: "Du är fan inte klok! Vad har du gjort?"

Kl 22.20: Julia hittas medvetslös och svårt misshandlad med en träpåk, i en trädgård på Bokvägen, cirka 50 meter från hemmet.

Hon förs i ambulans till Lunds lasarett.

Kl 02.00 den 4 december: Julia dödförklaras på Lunds lasarett.

2006 samlas de rutinerade mordutredarna i Skånes så kallade Cold case-grupp. Året innan har den nybildade gruppens arbete lett till att Ulf Olsson fällts för de uppmärksammade morden på 10-åriga Helén Nilsson från Hörby och Jannica Ekblad från Malmö. Utredare Per-Åke Åkesson leder gruppen och nu tar man sig an Juliamordet.

Här gick Julia i skolan.
Foto: Csilla Fekete

Och det ger resultat. Under våren kommer det in tips om en ung man som natten då Julia Olteanu mördades kommit hem med ett par blodiga byxor. Byxorna gömmer han bakom en värmepanna. Personer i mannens omgivning har förvisso misstänkt att något inte står rätt till, men inte berättat om byxorna för polisen. Nu är det en bekant till mannen som hör av sig. 

I maj 2006 grips den då 29-årige mannen och i förhör pekar han ut ytterligare en jämnårig man som närvarande på platsen när Julia slogs ihjäl. I oktober samma år åtalas de två för mordet på Julia.

Kvällsposten 30/5 2006.

Inför rättegången pratar Julias familj om huruvida man ska vara på plats i rättssalen. Det är aldrig någon tvekan och familjen tar plats i rättssalen under förhandlingens samtliga dagar. 

– Vi ville höra vad de sa. Vi ville ha svar på våra frågor, och vi ville veta vad som hände, säger Julias lillebror George Oltenau.

Men rättegången blir jobbig.

– Det kändes som att de åtalade inte var seriösa, det kändes som att de skrattade åt oss. Det var väldigt obehagligt, väldigt jobbigt.

– Det var mycket jobbigt. Om jag ångrar att vi var där vet jag inte, jag har aldrig tänkt på det på det sättet. Men jag skulle aldrig önska att någon annan skulle behöva vara med om det vi var med om, säger Antoneta Olteanu.

De två åtalade männen var vid tiden för mordet kriminellt aktiva. De har i förhör berättat hur de begick inbrott, och båda männen berättar i polisförhör att de varit på platsen när Julia Oltenau mördas: hur de den 2 december 1998 är på väg att ta sig in i en villa när Julia går förbi. 

Det visar sig dock att det genom den tekniska bevisningen inte går att klarlägga vem av de två männen som gjort vad. Under förhandlingen i Helsingborgs tingsrätt får rätten grunda sin bedömning på vad de två männen själva berättar, och ingen av de två bedöms som mer trovärdig än den andre. De två männen skyller på varandra - båda hävdar att de kommit till platsen när den andre slagit och dödat Julia. 

Julias familj berättar att de redan innan rättegången förberett sig på att det skulle kunna bli en situation där de två åtalade skylde på varandra. 

Helsingborgs tingsrätt höll syn på platsen där Julia mördades. De två misstänkta männen eskorterades av häktesvakter.
Foto: Stefan Lindblom/HGB-BILD

– Men de hade båda erkänt att de var på plats, och vi tänkte att de båda blir fällda, säger Antoneta Olteanu.

När domstolen meddelar sitt beslut kommer det som en chock: de två männen frias.

Familjen Olteanu får veta att de misstänkta släpps från häktet via en nyhetssändning.

– Vi hörde på radio att de försatts på fri fot. Vad man gör då? Ingenting, man bara skriker rätt ut, säger Antoneta Olteanu.

För Julias lillebror George var den friande domen att hårt slag, även om en fällande dom inte hade gjort något ogjort.

– Det är klart att det i på ett sätt inte ändrar något. Men en dom är den enda rättvisa vi kan få, det är så systemet fungerar. Det är så vi har bestämt att det ska vara, om man inte följer samhällets lagar ska man få betala priset för det, säger han.

Kvällsposten 22/12 2006.

För George Olteanu är det fortfarande tio år efter rättegången svårt att acceptera beslutet.

– Man vet att de här personerna var där, vad mer behöver de? Det är svårt att acceptera att det inte räcker, säger han.

När de två friade männen begär skadestånd för den tid de suttit häktade avslår dåvarande justitiekansler Göran Lambertz deras begäran. De två får inte en krona i skadestånd. I sitt beslut skriver justitiekanslern att de åtalade bland annat varit medvetna om att ett allvarligt brott har begåtts när de befinner sig på platsen, att de lämnat ett svårt skadat brottsoffer på platsen och att de inte lämnat upplysningar om vad som skett till polisen. Därför har de, enligt justitiekanslerns beslut, genom sitt eget beteende medverkat till att bli frihetsberövade

– Det finns utrymme för en sådan bedömning. Om man så att säga får skylla sig själv om man har blivit frihetsberövad, då kan JK vägra ersättning. Så kan det vara i det här fallet om båda var närvarande på platsen när det hände.

– Det kan även vara att man har ljugit om omständigheter eller att man erkänner men sedan tar tillbaka erkännandet, då får man ingen ersättning. Det finns flera orsaker till att man inte får ersättning, säger Göran Lambertz.

När de två männen häktades fanns poliserna från polisens Cold case-grupp på plats. Gruppens chef Per-Åke Åkesson gick först på väg in i domsalen.
Foto: Christer Wahlgren

Julias familj fick inte de svar och det avslut de hoppades på genom rättegången 2006. Istället känner de sig svikna och berövade en möjlighet att få en skymt av rättvisa.

– Fram till 2006 ville vi veta sanningen. Men när det blev så som det blev så kände vi att det kanske hade varit bättre att inte veta något. Det kändes så orättvist, det kändes inte alls okej, säger Antoneta Olteanu.

18 år efter att Julia Olteanu mördades hoppas hennes familj fortfarande på en fällande dom. Fallet är fortfarande formellt öppet men inget aktivt utredningsarbete bedrivs i dag. Enligt polisen som ledde utredningen är det polisiärt utrett.

Båda borde ha kunnat dömas. För mig är mordet på Julia uppklarat. Det finns ingen annan gärningsman, har Cold case-gruppens förre chef Per-Åke Åkesson tidigare berättat för Kvällsposten.

Ändå hoppas familjen Olteanu fortfarande.

– Det är väl så att hoppet dör snart. Men jag tänker väl fortfarande att det förr eller senare kommer att klaras upp. Den som gjorde det här, en sådan sak klarar man inte av att bära, säger George Olteanu.

Julia ligger begravd i Höganäs. Gravstenen är utformad enligt rumänsk ortodox tradition.
Foto: Peo Möller

En förhoppning är att en lagändring ska komma till stånd, att det inte ska gå att undvika att bli fälld genom att flera misstänkta gärningsmän skyller på varandra.

– Det är klart att man har kvar en förhoppning om att det ska lösas. Jag vet inte vad som ska till. Men vi hoppas givetvis att det sker en lagändring så att det inte ska gå att komma undan genom att skylla på varandra. Det som vi har gått igenom, vi hoppas att ingen annan ska behöva uppleva det, säger George Olteanu.

2 december 1998

Kl. 21.20: Julia Olteanu går hemifrån för att köpa bröd.

Kl 21.25: I korsningen Bokvägen/Långarödsvägen möter hon en tjejkompis. De gör sällskap till macken där de skiljs åt.

Kl 21.33: Julia köper två brödlimpor i butiken vid Hydromacken i korsningen Långarödsvägen/Höganäsvägen. Köpet stämplas i kassan.

Kl 21.40: Ett vittne ser Julia vika in på Bokvägen.

Kl 21.50-22.10: En beige Crescent damcykel står parkerad mot en grindstolpe på Bokvägen men försvinner sedan. En okänd vit bil står där också.

Cirka kl 22.00: Polisen får in vittnesuppgifter om att de hört ett bråk mellan två män på gatan utanför. Bland annat skriker den ene till den andre: "Du är fan inte klok! Vad har du gjort?"

Kl 22.20: Julia hittas medvetslös och svårt misshandlad med en träpåk, i en trädgård på Bokvägen, cirka 50 meter från hemmet.

Hon förs i ambulans till Lunds lasarett.

Kl 02.00 den 4 december: Julia dödförklaras på Lunds lasarett.

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!