Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Journalisten Lars Braw är död – blev 98 år

Lars Braw på reportageresa i Afrika 1991. Lyssnar på BBC på radion omgiven av Masaliflickor. Foto: Arkiv
LARS BRAW MED VÄNNEN GÖRAN LUTERKORT. Lars Braw kunde ringa sin rådgivare, advokaten Göran Luterkort, när som helst på dygnet för att få goda råd. Foto: Pierre Mens

Lars Braw är död. Hans livsgärning lever i allra högsta grad vidare. Inom hjälporganisationer och alla de projekt han startat i tredje världen. Hos alla de människor hans initiativ och engagemang räddat till livet.

Och inte minst inom tidningsvärlden, och i synnerhet på Kvällsposten.

Jag kan inte tänka mig att någon säger emot påståendet att Lars Braw är Kvällspostens i särklass mest betydelsefulla och framgångsrika medarbetare under alla tidningens nu 71 år.

Själv blev Lars Braw 98 och ett halvt år. Tidningsmänniska, världsmedborgare, humanist in i det sista. Han beklagade sin sviktande syn, men kunde ändå knivskarpt  följa nyhetsflödet och debatten. 

Dynamisk tidningsledare

Lars Braw var under 60- och 70-talen en av Sveriges mest dynamiska tidningsledare. Han gick sin egen väg, och fick så gott som alltid med sig hela redaktionen. Också när riktningen gick tvärs emot konkurrenter, opinioner och den tidens åsiktskorridorer.

Han ville skapa en tidning som tog läsarna på allvar, som lyssnade på läsarna, bjöd in dem och gav dem ett fullmatat material av glädje, överraskningar, positiva nyheter, jippon och kampanjer.

Han rörde om i hela Mediasverige. Det kommer senare klassiska exempel på hans framgångsrecept. Upplagan steg till rekordhöjder och passerade 1973 flaggskeppet Sydsvenskan. 

Kvällsposten var Sydsveriges största tidning, och dessutom en riktigt lönsam affär. 

Det var i extremt hög utsträckning en mans verk - Lars Braws. 

GÄNGET SOM FIRADE JUL IHOP. De tidigare Kvällsposten-medarbetarna Else-Marie Lundin, Pierre Mens, Christer Borg och Claes Allan Lundin uppvaktade LArs Braw julen 2017. Foto: Pierre Mens

Var chefredaktör tidigare

Han hade anställts just för det ändamålet 1964. Han var med sin kreativitet, rättframhet och bestämda ledarstil en riktig bubblare bland ledare i svenskt tidningsliv.

Till Kvällsposten plockades han från chefredaktörsstolen på Skånska Dagbladet. Dessförinnan hade han en rad arbetsledande anställningar på dagstidningar i landsorten och i Stockholm. Alltid med de bästa vitsord, även om det säkert här och där fanns medarbetare som drog en lättnadens suck när han gick ut genom dörren.

För visst kunde det vara så. Lars Braw var inte alltid lätt att tas med. Han var oerhört drivande. Och krävande. Han tog sig själv som måttstock, och det var inte så lätt för kollegerna att leva upp till. Varken vad det gällde intelligens, snabbhet, uppslagsrikedom eller arbetskapacitet.

Från 1968 var han också Kvällspostens ansvarige utgivare och därmed i kontakt med redaktionen dygnet runt.

Han kunde komma vid femtiden på morgonen och följa hur förmiddagsupplagorna arbetades fram. Dirigera omgörningar, ändra rubriker eller helt kasta om dispositionen av sidorna om han hittade någon intressant nyhet som slog ut nattens arbete. 

LARS BRAW VID GREVE CARL GUSTAF VON ROSENS GRAV. Kvällspostens redaktionschef här flankerad av två piloter, en från Sverige, den andre från England. Foto: Pierre Mens

Långa veckobrev

Han hann med att skriva sina långa veckobrev, annan personalinformation och sin omfattande externa korrespondens under de där morgontimmarna.

Sedan kom gänget på nyhetsdesken och arbetet med nästa dags tidning kunde börja.

Ett par timmar efter lunch brukade han cykla hem från tidningsskrapan på Segevång till våningen vid Drottningtorget i Malmö.  Sedan kom han tillbaka för eftermiddags-, kvälls- och nattskiftet.

I sitt kontrakt hade Lars Braw ändå byggt in några avbrott från den ständiga stresstillvaron på redaktionen. Han fick resa, under förutsättning att resmålen var av intresse för tidningen och för tidningens läsare.

Redan tidigt i sitt liv hade Lars Braw efter en reportageresa till Afrika, väckts i sitt engagemang för utsatta och nödlidande i fattiga länder, där naturkatastrofer och konflikter ständigt skapar kriser, vattenbrist, hungersnöd, smittor. 

Han upplevde plågorna och döden på nära håll och önskade av hela sitt hjärta att han utbildat sig till läkare i stället för till journalist. ”Då skulle jag gjort nytta, jag skulle hjälpt de här människorna”,  berättade han i en intervju för Erikshjälpen 2008. 

Nu blev det så i alla fall. Kvällsposten var en utmärkt kanal att skapa engagemang, sprida upplysningar om den kritiska situationen i olika kaosområden. Och samla in medel för att konkret göra något åt problemen. 

MÖTE MED UNG ROBERT MUGABE. På den tiden var Robert Mugabe något av Afrikas hopp. Historien skulle visa motsatsen. Här träffar Lars Braw då hyllade Robert Mugabe på en konferens i Etiopien. Foto: Pierre Mens

Startade hjälpprojekt

Gång på gång startade Lars Braw hjälpprojekt ute i världen. Borrade brunnar i Indien, byggde torrmjölksfabrik i öknen, skaffade små flygplan och matbombade oåtkomliga svältområden med livsmedel. 

Det samarbetet med flygarlegenden Gustaf von Rosen var sannolikt en av hans och Kvällspostens mest spektakulära insamlingar. Men det räddade livet på tusentals afrikaner i Etiopien och Ogadenprovinsen.

Det höll också på att kosta honom hans eget. Lars Braw störtade i kastvindarna i de höga bergen och blev svårt skadad. Vid spakarna satt Carl Gustaf von Rosens son, Eric. De befann sig båda i ett allvarligt tillstånd när de till sist hittades och kunde räddas.

Bara något är senare, 1977, dödades Carl Gustaf von Rosen i en granatattack när han var på ett flyguppdrag i Ogaden, centrum för den upptrappade konflikten mellan Etiopien och Somalia. 

Receptet för Lars Braws enastående upplageframgångar hängde mycket samman med läsarkontakten. Hundratals vinjetter från de åren vittnar om alla de aktiviteter som drogs i gång för att skapa närhet och delaktighet hos läsarna. 

Medarbetarna delade ut rosor, tårtor, ingick i Gladpatruller, utmanade läsarna som Mr X. Övertog tunga jobb en vecka och skickade den ordinarie arbetstagaren på semester. 

Läsarnas åsikter i viktiga samhällsfrågor kom till tals i Kvällspostens riksdag. Och också som recensenter av kultur, film, böcker, teater. Matdoktorn, läkarspalter, träffpunkten, KvP-klubben, frågelådor, bildningsskolor om alla möjliga ämnen, från vardagsnära till historiska och akademiska.  Och inte minst succén med Klart Besked, som hjälpte läsarna att reda ut trassel med myndigheter och annat krångel. 

Allt var en väg att nå ut med ett eget, nyttigt, roligt och angeläget material. Stärka närvaron och vi-känslan. 

Lars Braw till höger. Här tillsammans med Haile Selassie, Etiopiens kejsare, i vit kostym 1965. Foto: Kvällsposten

Flera reportageserier

Det gjordes också genom reportageserier. Lars Braw hade intuition för de ämnen som vi skulle granska, avslöja eller lyfta fram. Som var på gång. Skildringarna från samhällets okända utkanter var många. Reportrar tog jobb som lärare och beskrev situationen i skolan. Eller nästlade sig in i omdiskuterade sekter och religiösa sammanslutningar för att berätta hur det verkligen stod till.

I ett veckobrev från 28 december 1972 summerar Lars Braw årets exempellösa upplageframgångar. Över 16 000 exemplar plus på vardagar, medan Expressen och Aftonbladet tappade stort. Minus 12 600 respektive 14 500.

Varför, frågar han och ger sitt svar:

1. En allmän entusiasm och ständigt nya idéer.

2. En sammansvetsad redaktion utan inre splittring.

3. En systematiskt genomförd långtidsplanering i det redaktionella arbetet liksom när det gäller försäljningen.

4. Perfektionism i ordets bästa betydelse, alltså att vi inte lämnar någonting åt slumpen, att tider hålls på redaktionen, att uppgifter granskas och kontrolleras, att sidhänvisningar stämmer och så vidare, in i minsta detalj.

5. Den alltmer utvidgade kontakten med läsarna.

6. En minutiös planering av försäljningen, så att tidningen numera finns praktiskt taget överallt, i snabbköp och så vidare över hela vårt område.”

Lars Braw arbetade sina sista är före pensioneringen från Kvällsposten som internationell reporter. Läsarna fick stifta bekantskap med många udda och nya resmål. Och en insyn i människors liv och tankar som inga vanliga resereportage speglar, eller kommer åt. 

Lars Braw utsågs 1994 till hedersdoktor för sitt arbete i u-länder. Foto: Arkiv

Startade läkarbanken

Efter pensioneringen började han sin andra framgångsrika karriär. Han skapade Läkarbanken och var outtröttlig i sitt arbete för att mildra lidandet i världen. Lars Braw utsågs med stor stolthet till hedersdoktor vid Lunds universitet, 1994. 

Några år senare fick han ur kungens hand ta emot en halv miljon kronor till Läkarbankens verksamhet. 

På 2000-talet har han tilldelats Äldrepriset - ”För att med brinnande engagemang och inspirationsförmåga genom åren gjort stora insatser för många sjuka och fattiga människor i världen.”.

Nu skulle man ju kunna tro att Lars Braws liv bara var en enda stor tidningsredaktion och lite äventyrliga resor till främmande platser.

Mycket var så, men basen för alltihop fanns ändå i hans kära familj. Hos de älskade barnen Monica och Christian, som nått stora framgångar inom sina yrken och sina författarskap. Hustrun Kaj, också hon legendarisk, fast som journalist och krönikör på Sydsvenskan. Hon gick bort 2009.

Hon var hans stora stöd. Och kunde också dämpa honom när otåligheten och missräkningarna med omgivningens tröghet satte ner hans humör.

Som en karakteristik över sin livskamrat, skrev Kaj Braw i boken ”Tidningsmakaren som blev hedersdoktor”, på en punkt om hans syn på livet: ”Se vad som behöver göras och GÖR det.” 

När orangutangen Bullet skulle återanpassas till djungeln på Sumatra och Borneo 1981, hälsade Lars Braw och önskade lycka till. Foto: Sydsvenskan

”Utmanar det omöjliga”

Några andra egenskaper från familjelivet är säkert förenliga med bilden av Lars Braw också i andra kretsar och sammanhang. Från Kaj Braws listning:

”Verkar nästan alltid uppsöka faran - bakom ratten och i chefsstolen.”

”Krav på sig själv och andra.”

”En grundärlighet.”

”Utmanar det omöjliga.”

”En obeveklighet, en beundransvärd självtillit.”

”En önskan att varje människa ska göra bruk av sina gåvor, inte slösa bort dem.”

Om någon uppfyller just den punkten så är det Lars Braw. 

Han kan vara nöjd. Och vi som haft förmånen att få arbeta tillsammans med honom bugar och säger ett stort tack.

Låt tusen blommor blomma. 

Lars och Kaj Braw med barnen Christian och Monica framför Vagnmuseet på Drottningtorget i Malmö, 1994. Foto: Arkiv

 

LÄS MER: Så minns kollegorna Lars Braw: ”Kom till jobbet med tio idéer” 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!